"Kan det vara så att vi mår så dåligt i Sverige, därför att man inte får må dåligt i Sverige?"
Den frågan ställer prästen Annika Borg i en bok som jag läste igår innan jag somnade.
Vad tror du?
Kan vi bli sjuka av att inte tillåta oss och andra människor att ha kriser, att visa svaghet, sjukdom, sorg och ångest?
Kan vi genom att hålla uppe masken av att vara starka och friska, fast att vi inte känner oss så inuti, reagera med fysisk eller psykisk sjukdom?
Kan vi då också, genom att tillåta oss själva och andra människor att få krisa, vara svaga, sörja, ha ångest och vara sjuka, må bättre som människor?
Går vägen till styrka genom svaghet?
Förunderligt att vi idag reflekterar i liknande tankebanor. Varm kram /Elisabeth
SvaraRaderaTack, Elisabeth, för att du berättade. Nu har jag läst det berörande inlägget i din fina blogg.
RaderaDet händer ibland mycket märkliga ting här i cyberrymden. Nästan så att jag slutat att förundras över det numera.
Vi är många som funderar över livets stora frågor, tror jag. Genom hela livet, ung som gammal. Så bra att vi kan samtala om det genom rymden med varandra.
Varm kram
Det är ett gammalt vist råd att man inte ska vara så
SvaraRaderabaddarens övermodig och våghalsig. Några omkommer
direkt och statistik som botemedel når ju inte så långt.
Ja du vet hur samhällsklimatet är och värre blir.
Får jag lägga en rad till ditt motto från i onsdags:
Mitt nya motto
”Ingen skrämmer mig längre”
Nu är jag modig!
Självklart visst… men du vet den klåfingrige Kalle. :)
Ha det BRA Anna-Karin. Hejsan
"Ingen skrämmer mig längre".
RaderaBra det, Kalle.
Kram!