Gott Nytt År 2013

 

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag alla!

Var nykter om du ger nyårslöften.

Tänk på djuren när det gäller smällar och fyrverkerier.

Minns det som varit med tacksamhet.

Öppna famnen för det okända med tillit och glädje.

Välkommen 2013!

Julklapparna

Jag blev glad över alla julklappar jag fick i år.

Där var bland annat överraskningar från Prag och de julklapparna kändes verkligen speciella. Det var min äldsta dotter som hade köpt med sig dem hem när hon åkte till Sverige över julen.

Musiken betyder mycket för mig som människa.

Så de här hörlurarna som jag fick i julklapp av yngsta dottern är jag väldigt glad över. Det är ett fantastiskt ljud i dem. Känns som att jag hamnar i en annan värld när jag sätter på mig dem och hela jag fylls med musik. Musik som aldrig tar slut.

Länge leve musiken!

Julaftons morgon öppnade jag ett paket som kommit med posten från min trogne bloggföljare Kalle.

I paketet var det en pepparkaksform som föreställer Mimmi, min lilla dvärgpudel. Jag blev så glad för den och här ska det bakas massor av pudelpepparkakor kan ni tro.

Ett stort tack till dig, Kalle, för att du gav av din kraft och tid och gjorde en så välgjord och personlig pepparkaksform till mig!

Tyvärr är bilden jag har tagit lite oskarp. Den gör inte rättvisa åt den fina pepparkaksformen. Fast det får vara just nu. Nu ska jag ta det lugnt idag och bara göra lustfyllda saker.

Bloggen "En annan jul"

Bloggen "En annan jul" i Aftonbladet handlar om utsatta barn i Sverige 2012. Den här gången om de ensamkommande flyktingbarnen, "Vi kommer inte hit för att ha roligt".

Vill man göra något konkret för de utsatta barnen i Sverige, som beräknas till cirka 245.000 barn idag, kan man till exempel skänka en slant till Rädda Barnen som samarbetar med Aftonbladet.

Jag är mycket glad att de här barnen lyfts fram i media. 

De behöver synliggöras och bli lyssnade till.

Blogginlägget "Vi vill visa att barnen inte är ensamma", handlar om de utsatta barnen i missbrukarfamiljer.

Det finns ett nytt tema kring utsatta barn i olika sammanhang varje dag i bloggen "En annan jul".  

En julklapp till dig som läser min blogg

Här är en julklapp från mig till alla mina vänner. Kanske alldeles särskilt till dem som gillar att skriva och läsa, som jag själv gör.

Det är ett smakprov på utkastet till den självbiografiska bok som jag skriver på. Boken som handlar om en del av mitt liv. Den berättelse som jag en dag vill lämna över till mina egna barn.

I det här kapitlet är jag tolv år gammal.

Välkommen att läsa!

Ge mig gärna synpunkter på det du har läst, det sätter jag stort värde på.
 
Nu börjar det:


"Det är efter skolan en dag när det doftar av höst den första hösten i den nya staden som min faster och farbror kommer hem till oss och berättar att polisen har tagit pappa och satt honom i häktet.

Jag är förtvivlad, jag vill inte tro att det är sant, hur kan man göra så med min snälla pappa.

Jag slänger igen dörren till mitt rum, jag slänger mig på min säng, jag kryper ihop, jag blir så liten, jag gråter och skriker högt i förtvivlan "pappa, pappa, pappa, pappa" tills jag inte får fram några tårar eller ord längre och tills allt jag får fram är ett hulkande ljud långt inifrån mig någonstans.

Hopkrupen ligger jag och vill inte vakna igen förrän allt är som det var förut, förrän pappa är hos mig igen, här på min sängkant, stryker mitt hår och torkar bort mina tårar på kinderna.

Min kudde är genomblöt och det finns ingen glädje i världen längre, bara längtan och saknad och oro och hemskheter och vuxna som sätter snälla pappor i fängelse.

Min pappa lever men jag kan inte nå honom, inte prata med honom, inte fråga honom om han har det bra där han är, om de är snälla mot honom, om han har mat. Det känns som att han är lika död som morfar och farfar och mitt lilla marsvin Pyret. Hur ska jag kunna förstå att han verkligen finns när jag inte får prata med honom, hur ska jag kunna veta det säkert?

Det kan inte vara sant... min snälla pappa är inlåst och jag kan inte fatta varför, han vill ingen något illa, han är den snällaste jag vet och jag undrar hur han har det, vad han gör och jag längtar efter att få prata med honom.

Jag längtar efter att han ska ge mig en godnattkram, jag längtar efter att han ska bära mig och jag längtar efter att han ska hålla mig i sitt knä och säga till mig att "Det ordnar sig". Jag längtar efter pappa-doften, hans nyrakade haka, hans skratt.

Tusen frågor surrar i mitt huvud, men det finns inga svar. Hur länge ska pappa sitta där, i häktet? När får jag träffa honom igen? Hur ska vi få pengar till mat och hyra nu? Mamma har ingen utbildning, inget jobb och hon är så trött och ledsen hela tiden, orkar knappt vara uppe om dagarna, knappt laga mat till oss.

Jag minns rösterna från skolan, sångerna. Jag minns hur de sjöng "Din pappa ska i fängelse" efter mig.

Men jag ska visa dem, jag ska visa dem allesammans... Om jag sköter mig, om jag pluggar och skaffar mig ett yrke, är ärlig och flitig ska jag återupprätta pappa och mamma. Jag ska göra precis allt som jag bara kan för att vi ska få det bra igen, bli en familj igen, vara tillsammans igen.

Min alldeles egen, världens snällaste pappa i fängelse. Bara ingen gör honom illa.

Gode Gud gör så att jag får träffa honom snart igen, gode Gud gör så att poliserna är snälla mot honom, gör så att han kommer ut därifrån snart igen.

Och det blir kväll den första kvällen i mitt liv som dom har tagit min pappa och satt honom i häktet. Jag gråter mig till sömns och vet inte om jag egentligen vill vakna mer förrän pappa är hos mig igen."

 
(Anna-Karin Mattsson)

Blogg i Aftonbladet om de utsatta barnen

"Det känns konstigt i hjärtat".

I Aftonbladet kan man nu följa en blogg, "En annan jul", om de utsatta barnen i Sverige. Om hur det till exempel är att ha en pappa i fängelse. En blogg om de utsatta, fattiga, nästan en kvarts miljon många barnen i Sverige idag år 2012. En mycket viktig blogg.

Vågar du läsa den? Vågar du försöka leva dig in i hur de här barnen har det? Vågar du öppna ditt hjärta för dem? Vågar du se in i deras ögon?

Vågar du låta dig beröras?

Jag var själv en gång ett barn med en förälder i fängelse.

De här barnen får aldrig glömmas. Aldrig någonsin gömmas undan.

Jag önskar dem allt det bästa och kärlek i överflöd någonstans ifrån.

Kärlek

I snön;
två spår.

Mina.

Och strax intill.

Fyra små tassar.


(Anna-Karin)

Punctum Saliens och jag

Genom Facebook har jag fått kontakt med Elisabeth Jönsson i Växjö som driver projektet "Punctum Saliens".

Elisabeth brinner för det kreativa skapandet som en läkande kraft för människan. Där har jag en gemensam nämnare med Elisabeth; jag har sedan flera år tillbaka varit starkt övertygad inifrån mig själv om vad skapandet, i mitt fall bland annat skrivandet, betyder för min hälsa, för min kropp och inte minst för min själ.

Jag tror starkt på att människan i vår tid kommer att längta allt mer efter allt som har med kultur och skapande att göra. Som motvikt till kommers och andra krafter i vårt samhälle. För att överleva, för att hantera stressen.

Så här skriver Elisabeth i sin sida "Punctum Saliens" idag, den 23 december:

"Julfriden som vi så ofta springer efter att för att få den att infinna sig kanske kräver något annat än julklappsjakt, julpynt, julstädning och annat som normen menar hör julen till.

Jag tycker att Anna-Karin Mattsson beskriver detta så fint i sitt inlägg World Wide med Anna-Karin Mattson.

”Ju färre intryck, desto större frid i min själ.
Jag vet inte om det bara är så för mig. Hur är det för dig?
Det är i tomheten som det ofta händer.”"


Så härligt det känns att veta att jag med mina ord har inspirerat en annan människa!

Tack, Elisabeth, för att du berättade det.

Jag önskar lycka till med projektet Punctum Saliens.

Sidan "Punctum Saliens" är väl värd ett besök. En sida att inspireras av till att vara en skapande människa. 

God Jul!

En riktigt God Jul önskar jag alla som kikar in här i min blogg!

Från hjärtat/

Anna-Karin

Händer

Vad är det som gör?

Att du får ...

Mina händer

att darra

Så.


(Anna-Karin)

Julafton för mig idag

Idag är det julafton för mig.

Min bästa julklapp får jag idag.

Äldsta dottern kommer hem från Prag. 

Jag har inte sett henne IRL sedan september. Och jag längtar så tills hon är här i huset igen.

En gång sov du under mitt hjärta. 

Hjärtat glömmer aldrig det.

"Se då tittar tomtar fram ur vrårna ..."

Ikväll ser jag tomtar lite varstans i huset.

Det är jag som har ställt dit dem.

Jag har julpyntat.

Fast inte en hundradel så julpyntat som jag pyntade förr om åren. Jag väljer ut det pynt som betyder något för mig eller som jag tycker är vackert. Det behöver inte vara mycket. Röda ljus i stället för vita ljus kan räcka för att skapa julstämning, tycker jag.

En kort stund idag dök det upp en tomtenissa av ett alldeles särskilt slag här i huset. En svartkrullig, fyrbent liten tomtenissa som heter Mimmi.

Om jag höll henne i famnen var hon tillräckligt stilla i sin tomteluva, för att yngsta dottern skulle kunna fotografera henne.

Mimmi, fyra kilo lätt, gick på skaren idag. Fast utan tomteluva.

I snön syntes det små tassavtryck från henne. Hur sött som helst. 

Tio kronor till en hemlös-dagen

Fredag den 21 december är det Tio-kronor-till-en-hemlös-dagen i FB och var som helst där man befinner sig. Det handlar om att ge tio kronor till en hemlös på ett sätt som man själv väljer. Som en gåva till en okänd människa som, faktiskt, skulle kunna vara du själv.

Steget in i hemlösheten kan gå snabbare än man tror. Vem som helst kan hamna där, även om man inte tror det. Arbetslöshet, skilsmässa, sjukdom och utförsäkring, missbruk, en allt tuffare bostadsmarknad är några faktorer som spelar in, tror jag.

Hemlösheten är ett växande problem i Sverige. Det är också nya grupper som hamnar i hemlöshet idag jämfört med tidigare.

Alla människor har rätten att ha ett hem.

https://www.facebook.com/events/422977737757636/?ref=2

Börjar jobba igen

Idag börjar jag jobba igen.

Jag ska på möte om Mullsjö Turisttidning.

Det känns bra. Jag är så glad att jag har jobb och kan jobba med den kraft jag har.

Jag reser mig igen.

Tack för era kommentarer här i min blogg. Jag ska svara på dem så snart jag kan.

Ha en bra dag!

Krönika hos 1av3.se: "Stilla dig, min själ"

Välkommen att läsa min krönika hos 1av3.se idag: 

"Stilla dig, min själ"

Från hjärtat/

Anna-Karin

Julgran eller plastgran?

 

Idag var det dags att köpa julgran. Jag började fundera över om vi kanske skulle satsa på en plastgran i stället för en levande gran? Slippa vattna granen. Slippa barret. Slippa åka iväg och köpa den och slippa göra oss av med den.

Är det god ekonomi att köpa en plastgran? Hur länge håller den sig "fräsch"? Är det miljövänligt?

Ja, många tankar i mitt huvud var det för den här granens skull.

Så småningom fattade vi beslut om att ha en "levande" gran den här julen också.

Nu står granen i garaget tills dagen innan julafton när vi tar in den och klär den riktigt vacker.

Jag längtar till den dagen. Då är äldsta dottern hemma från Prag. Vi ska äta första julskinkesmörgåsen med hemlagad stark senap som får det att bränna långt upp i näsan och dricka julmust.

Krångligare än så är det inte för mig att känna fullkomlig lycka och julstämning.

Förför mig

Vinter ...

Vet inte
vad du gör

med mig.

Förför mig ...

Får mig att älska
ditt gnistrande,
silvriga
hår.


(Anna-Karin)

Promenad med Mimmi luciamorgon - bilder

Luciamorgon 2012. Morgonpromenad med Mimmi.

Undrar vad hon ser eller hör, Mimmi?

Profilbilder på Mimmi är de vanligaste bilderna på henne.

Här syns Mimmis ansikte i alla fall.

När jag visslade sprang Mimmi fram till mig. En rolig bild blev det.

Som ett sagolandskap precis utanför mitt fönster i morse.

Jag och Mimmi pulsade i decimeterdjup, delvis orörd snö.

Sådan här rimfrost får mig att, faktiskt, älska vintern en stund.

Mimmi skuttar hemåt. Till värmen.

Lucia - ljuset i mörkret

Mörka lussemorgon.

Jag står länge och ser ut i mörkret genom fönstret.

Rimfrost har lagt sig över världen utanför.

Träden blir till virkade spetsdukar över snömattan under dem.

Skogslönnen ... nyss som i brand av höstens alla färger, nu skimrande, gnistrande vit med frostigt täckta grenar. Ett år, ett helt liv ryms i skogslönnen utanför mitt fönster.

Några kajor och en skata dyker upp. Svart, grått, svartvitt och vitt ...

Jag tänder ljus.

Tänker att aldrig syns ljuset klarare än när allting runt omkring är mörker.

Så också för människan.

När det är som allra mörkast är sinnena mer mottagliga.

Känslorna starkare.

Ljud och röster starkare än annars.

Ljus kan blända.

Att vara i stort mörker, är på samma gång att vara i ett ljus större än någonsin.

Att vara i tystnad, är på samma gång att vara i mer ljud än någonsin.

Sök ljuset i mörkret ...

Sök ljudet i tystnaden ...

Var stilla.

Hör ditt hjärta slå, dina andetag.

I dig är ljus, i dig är liv ...

Och mörkret viker för ljuset.

Dagen gryr.

Lucia.


Från hjärtat/
Anna-Karin

Ren som snö

Vaknade ren som snö.

Förlät.

Älskar.

Frid.

Idag ska jag tända det andra ljuset.

Tänd tusen ljus ...

Ljuset är större än mörkret.

Ljuset i mitt hjärta lyser starkare än någonsin.

Snön föll

Snön föll hela natten.

Och världen blev vit.

Som född ...
på nytt.

(Anna-Karin)

 

Nyklippt Mimmi

Häromdagen var jag med Mimmi hos Framtassen för att få hennes ansikte och hennes små tassar klippta.

Snart är det ett år sedan vi hämtade henne.

Då var hon inte mycket större än ett stort marsvin.

Idag är hon en kaxig unghund som redan har med sig så många erfarenheter från livet.

Snö på mammas grav

Termometern visade 15 minusgrader.

Solen var uppe och fick all den nyfallna snön att gnistra.

Jag pulsade i snö fram till mammas grav.

Tände ett ljus.

Till minne.

Och i kärlek.

Handlat julklappar - Julbak

Det var ett riktigt busväder när jag gav mig iväg i förmiddags för att handla några julklappar.

På Ikea rådde näst intill julefrid. Jo, faktiskt. Om man är där precis när det öppnar i början av veckan så är det riktigt lugnt fortfarande.

Förutom julklappen som jag skulle köpa där, köpte jag några doftljus till mig själv. Jag älskar doftljus. Just nu är det ett brunt doftljus som doftar kanel och äpple som är min favorit. Annars brukar jag allra helst tända ljus som doftar vanilj.

Rabattkupongerna väller fram i direktreklamen nu för tiden. Allt för att locka oss att köpa. Jag behövde nya jeans och bestämde mig för att använda en rabattkupong på 30 % till ett eventuellt nytt jeansinköp.

Och äntligen hittade jag ett par jeans som satt som sydda till just mig. Det är praktiskt med jeans när man ska ut med en liten hund i vinterväder.

Nu är jag nästan helt klar med julklappsinköpen för i år. Jag köper inte så många julklappar längre. Det är barnen som får de flesta.

Sedan när jag kom hem kände jag mig trött. La mig i sängen med min lilla Mimmi. Jag tänkte bara slappa. Fast det tog inte lång stund förrän Mimmi och jag låg sida vid sida och snusade gott tillsammans. Jag kände mig så lycklig den stunden. Varje stund jag känner lycka eller glädje gör att jag känner mig ännu lyckligare och gladare. Även om det också kommer stunder när något minne får mina tårar att trilla nedför kinderna igen.

Jag drömde mycket inatt igen. Det kan bli så när man är mitt i ett sorgearbete. Det blir bättre, det vet jag.

Just nu hör jag "Fairytale from New York" spelas i köket. Yngsta dottern och hennes kille bakar lussekatter och pepparkakor här hemma ikväll. Snart kommer jag att känna alla ljuvliga juliga dofter av pepparkakskryddor och saffran. Och jag blir inte det minsta förvånad om jag får känna glädje och lycka en gång till denna dag.

Tack för denna dag!

Tack för livet!

Astma?

Idag var jag på astmaundersökning igen. Den här gången blev vi inte avbrutna av något bombhot som förra gången jag var där.

Jag fick blåsa och blåsa och blåsa. Och blåsa och blåsa och blåsa igen. Sen fick jag ta en medicin och vänta i 15 minuter. Sen fick jag blåsa och blåsa och blåsa igen.

Astmasköterskan bedömde att jag har astma. Fast hon sa att det är läkaren som ska bedöma det slutgiltigt. Och min läkare är ledig ända fram till början av januari.

Så jag får vänta och vänta och vänta på det riktiga beskedet. Denna väntan ...

Astmasköterskan tyckte att jag skulle börja direkt med cortisonmedicinen och hålla på med den ett längre tag. Sedan ska man göra en ny undersökning av mig.

Jag känner mig sorgsen, lite förvirrad och trött just nu. Om medicinen kan hjälpa mig så är det ju bra.

I tolv år har både läkare, specialister, psykologer och jag själv trott att jag har panikångest och inget annat. Det har känts tillräckligt att ha det. Nu visar sig det att jag både har en skada i hjärtat och troligen också astma. Stressrelaterad ohälsa är verkligen inte att leka med.

Inte konstigt att jag är och har varit trött, tänker jag.

Det här blev ett gnälligt inlägg. Fast ibland är livet just så.

Imorgon är en annan dag.

Och det kunde vara så mycket värre för mig, trots allt, tänker jag.

Det blir bättre. Det tror jag.

Hoppet lämnar jag aldrig.

Och jag duger. Precis så som jag är.

Tystnad

Jag sökte dig.

Tystnad
mötte
mig.


(Anna-Karin)

Krönika hos 1av3.se: "Vem äger ett land?"

Välkommen att läsa min krönika hos 1av3.se idag: 

"Vem äger ett land?"

Från hjärtat/

Anna-Karin

Första advent

Det är mysigt att fira första advent tycker jag.

Att det just nu är ett sagolikt vinterlandskap där ute gör att det blir alldeles särskilt mysigt med alla tända ljusstakar och stjärnor och ljusslingor över träd och buskar. I uterummet bildas det snökristaller på de stora glasytorna. Bilden visar hur det ser ut i mitt uterum just nu. Vackert! Får mig att tänka på filmen Doktor Zjivago.

Igår kväll var jag hos vänner på adventsmys. Det var god mat, glögg, russin, mandel och pepparkakor. Massor av prat. Det var härligt att träffa mina vänner igen. Att prata och skratta tillsammans får mig att må gott.

Jag och min make gick både till och från dem. En sträcka på cirka två kilomoter.

När vi gick hemåt strax efter midnatt bet det i kinderna av kylan. Snön gnistrade. Det var rimfrost på träden. Lite moln på himlen fast det gick att se månen genom diset.

Det knarrade under mina fötter där jag gick i den rena, lätta snön.

Jag fick skavsår på båda mina hälar av mina tjocka varma curlingkängor med ullfoder inuti. Fast vad gjorde väl det. Jag kände mig lycklig att kunna gå där, i det vackra landskapet, på mina egna ben.

Idag ska jag dricka glögg här hemma. Tända det första adventsljuset. Äta en bit choklad ur min chokladadventskalender. Se adventskalendern på TV, "Mysteriet på Greveholm". Mysa med min hund och katt. Slänga mig i soffan med en filt över mig och se avsnittet av "Så mycket bättre" som jag missade igår när jag var bortbjuden.  Lyssna på vacker adventsmusik.

Välkommen första advent! Jag har längtat!

Hemma på mitt köksbord - datumljuset är tänt!

Sorgen och glädjen

Idag ser jag ett gnistrande snölandskap utanför mitt fönster. Solen står lågt på den ljusblå himlen. Ger långa skuggor över snön där ännu ingen fot eller tass har trampat.

Jag är lycklig att det är december nu. Att jag har tagit mig igenom hösten. En dag i taget. Jag har fått prata mig själv ur sängen varje morgon. Men nu är jag här. December ...

Många minnen som väcks i mig. Minnen från hur det var för ett år sedan vid den här tiden. Tårarna trillar oftare än förut. Jag tycker inte om att gå till en snötäckt grav, hur vackert det än är.

Ändå vinner de glada minnena i mig över de tunga. De är så många, många fler.

Sorgen och glädjen, sida vid sida.

Genom livet.

In i döden.

För oss alla.