lördag 19 januari 2013

Januarimorgon


I morse var det 17 minusgrader när jag tittade på termometern i köksfönstret. Så jag undrar hur kallt det kan ha varit i natt.

Gryningen var underbar. Jag bor i ett öppet landskap som påminner om Skåne ibland.

Långt bort i öster såg jag himlen i pastellfärger. Lite senare tittade jag ner mot sjön där solen fick de rimfrostvita träden att skifta i aprikosa toner. Genom det öppna landskapet spred sig solens strålar upp mot huset där jag bor. Som en stor lampa lyste den upp lönnen och körsbärsträdet i min trädgård och fick alltsammans att gnistra. Som att bo mitt i ett sagolandskap.

Nu har det mulnat och jag känner som att det är snö på väg. Det flyger fåglar genom det grå diset. Jag ser att skatorna nästan alltid numera sitter två och två. De har tydligen redan hittat varandra.

På mitt stora bord har jag en nyinköpt bukett med rosa tulpaner.

Jag räknar veckorna.

Om sex-sju veckor kan jag sitta i uterummet en solig dag.

14 kommentarer:

  1. Hej Anna-Karin!
    Läste din så fint skrivna barndomsberättelse och den väcker en massa tankar och frågor.
    Hur kan man låta en barnfamilj vräkas.. varför inte stötta innan?
    Det kan bli hemska minnen för barn när vardagstryggheten bryts upp.
    Blir glad över din starka kämparanda.. du ska skaffa utbildning och jobb.. å det GÖR du!
    Sen stöttat du din mamma och bror.

    Och nu Anna-Karin, nu är det DIN tid.. att ta hand om dej själv.
    Så.. BRAVO att du köpt tulpaner! Det blir man glad av.. och att vovven är frisk.. och att det bara är några veckor kvar till uterummet..

    Vi kämpar på! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Lena, för att du läste min ganska långa berättelse från när jag var liten.

      Ja, hur kan man låta barn få uppleva att bli vräkta, det undrar jag också. Det gör så ont i mig att veta att sådant händer också idag i Sverige år 2013. Och inte bara ett barn, utan hundratals.

      Det är en händelse som säkert satte spår för alltid i mig. Liksom en hel del annat som hände i vår familj de här kaotiska åren. Fast som vuxen ser jag det som erfarenheter jag fått med mig. Det gör att jag kan se saker ur fler perspektiv än jag annars skulle kunnat, tror jag. Många gånger en fördel och något positivt, även om det också kan vara smärtsamt och tröttande att se saker ur flera olika perspektiv. Jag har utvecklat en extremt empatisk förmåga, som en psykolog en gång sa till mig.

      Det är sant att nu är det min tid i livet, där jag är. Just nu är jag trött, fast det kommer att bli bättre igen, tror jag. Inte minst tack vare lilla Mimmi. Djur är underbara vänner.

      Kram

      Radera
  2. Hej Anna-Karin!
    Här blev det köpt en bukett lila tulpaner som ska stå vid Rickards foto.
    Vi har varit iväg och fixat en massa ärenden som måste göras. Det var väldigt kallt i luften idag. Nu sitter jag här med en cappucino och tittar på min termometer och ser att vi har -5,4 rader just nu.
    Jag har en härlig resa inom snar framtid att se framemot :)Längtar efter värmen på Gran Canaria. Där ska jag slippa frysa i alla fall under veckan jag är där...

    Ha en skön helg!
    Kram Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så härligt det låter att åka till Gran Canaria, Gunilla!

      En riktigt härlig resa önskar jag dig!

      KRAM!

      Radera
  3. Så mycket vackert runt omkring oss...om vi har förmågan att se det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här "mindfulnessade" jag en stund när jag skrev inlägget. Det är nyttigt att göra det ibland, att beskriva det jag ser och upplever i nuet utanför mitt fönster.

      Det är först när man tar det lite lugnt som man verkligen hinner se det som händer runt omkring.

      Kram

      Radera
  4. Vilket mysigt inlägg. Det är inte dumt att bo i ett sagolandskap. Visst är det vackert nu men jag längtar också en bit framåt. Vi har också varit en runda idag och köpt blommor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland när jag inte vet vad jag ska skriva om, Bosse, så brukar jag se ut genom fönstret och skriva ned det jag ser där. Även om det är samma fönster jag tittar ut genom varje gång så händer där hela tiden nya saker. Det är fantastiskt, tycker jag. Vilken inspirationskälla!

      Och ibland kan just det sättet att skriva på leda in mina tankar i något helt annat. Så att jag kanske stryker det jag började med att skriva.

      Den här årstiden mår man särskilt gott av att ha blommor omkring sig, tycker jag.

      Allt gott!

      Radera
  5. Hej Anna-Karin naturfröjdare i Vinterland.
    Till ditt rekordlånga inlägg om barnfattigdom i går
    har jag ändrat lite på en ”Dagsvers” av den alltid aktuelle
    Stig Dagerman. Folk tycks inte bättrat sig på 60 år
    Lagen har sina blottor
    mobil får de fattiga ha,
    de kan väl nöjas med kottar
    som är så billiga och bra.

    Nu sitter de bara och talar
    i dyrbar lyxapparat,
    och kommunen bara betalar
    det måste bli slut på allt prat.

    Kalle i Tallebacken har alltid kunnat den dikten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en härlig tolkning du har gjort av Dagermans "Dagsvers", Kalle.

      Synd bara att den fortfarande är aktuell, tycker jag.

      Kram

      Radera
  6. Ja jag vet, jag har sett de fina bilderna på din blogg och de öppna fälten. Du bor verkligen vackert där, bara några veckor till och du sitter där med dina vackra blommor. När kan vi komma och njuta av den vackra utsikten lilla A och jag ? ;)
    kram från Carola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir väldigt glad om du och lilla A kommer på besök till mig här på höjderna, Carola. Vi ska väl kunna få till en tid någon dag den här årstiden, tycker jag. Hör av dig på FB till mig om en dag när det skulle passa dig. :)

      Kram

      Radera
  7. Å längtar efter våren!
    Nu är det så kallt! Fina ord och beskrivningar!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Längtar till våren, det gör jag också nu. Jag är så trött på kylan.

      Tack, Moi, för orden till mig!

      Kramar

      Radera