Var på återbesök hos astmasköterskan idag efter att ha använt astmamedicin i ett par månaders tid.
Mina värden var likadana idag som sist jag var där i höstas. Så enligt sköterskan verkar medicinen inte ha haft någon effekt på min lungfunktion. Alltså ansåg hon att jag inte har astma. Fast det är min läkare som ställer eller stryker diagnosen slutligen.
Dessa olika förvirrande besked känns så jobbiga. Det gör att jag inte litar på dem till sist. Utan litar på min egen känsla i stället. Jag tror inte heller att jag har astma. Jag tror att jag helt enkelt är trött intill utmattningens gräns fortfarande. Jag tror att jag behöver tid för återhämtning. Tid för det som är lustfyllt för mig, glädje och skratt. Tid för lugn och ro och för att ta hand om mig själv med bra kost, motion och god sömn. Jag tror helt enkelt att jag inte hittat balansen än i mig själv efter de senaste årens starka negativa stress.
Jag hade knappt mer än hunnit hem från besöket hos astmasköterskan, så fick jag ett brev med tid för arbetsprovet när det gäller mitt hjärta. På skärtorsdag ska jag cykla uppe på sjukhuset för att se hur mitt hjärta fungerar.
Jag kommer att göra det, fast jag är så trött på allt vad sjukhus, läkare och undersökningar heter.
Vilken spiral det satte igång att jag nämnde för min läkare på vårdcentralen i maj förra året att jag trodde att jag hade luftrörskatarr.
Jag vill medvetet söka det friska i mitt liv från och med nu.
Och jag litar till mig själv och min egen känsla först av allt.
I brevlådan låg också en DVD som jag beställde häromdagen. Susan (Knip) Lanefelts suveräna supergympa. Jag har haft den på en gammal video och tränat till den ibland genom åren, så jag vet att där är mycket bra övningar för hela kroppen. Uppdelade i 15-minuterspass så att man kan göra ett kortare pass varje dag om man vill. Eller ett längre pass lite då och då. Det har hjälpt mig förut att hitta styrkan i min kropp igen. Nu har jag den på DVD och kan träna när det passar mig, i den takt som jag känner är lagom för mig nu.
Bästa Anna-Karin!
SvaraRaderaDet är svårt när man får olika information, och att det är andra människor som bestämmer hur man mår.
Själv har jag skickat efter mina journaler och där kunde jag läsa om saker som läkarna aldrig pratat med mig om. Detta är frustrerande.
Vad skönt för dig att du kommit så långt att du vil se det friska hos dig.
Själv har jag långt kvar dit....
Allt gott till dig.
Lotta
Att få förvirrande information från olika håll om det som kan vara allvarliga hälsotillstånd, gör ju knappast att man mår särskilt bra. Jag kanske har haft otur, jag vet inte. Fast förvirrande har det varit och är fortfarande till viss del.
RaderaJu mer förvirrande det blir, desto mer känner jag att jag känner tillit till det jag själv känner inifrån mig själv. Och aldrig numera kan någon annan tala om för mig hur jag mår, som då i början av min långa sjukskrivning.
Ju mer "sjukt" som håller på att smyga sig in i mitt liv nu, desto mer söker jag mig till det som jag kallar det friska, det sunda och det som jag känner är bra för just mig. Det är där jag läker som människa. Och det är bara jag själv som vet vad just jag behöver. Skönt att ha blivit så trygg i mig själv efter alla år, även om jag ramlar ner i små gropar ibland också fortfarande.
Varm kram och allt gott till dig, Lotta!
Underlig är läkekonsten ;)
SvaraRaderaDen behandling du till sist kommer att blir frisk av,
visar alltså vad du led av, men ingen kunde finna!
Se min kommentar 4:de mars. Friskt mod. Kalle.
Tror du att läkekonsten hittar en behandling som gör mig frisk, Kalle? Det har de inte lyckats med på 14 år ju.. ;)
RaderaFriskt mod behöver jag, tack för det. :)
Kram
Vad som sen är "friskt" och vad som är "sjukt", kan man ju också diskutera, så klart. Eller hur, Kalle. :)
RaderaHa en bra helg! :)