måndag 13 maj 2013

Körsbärsblom


Just nu ligger jag lågt med bloggandet.

Våren, eller mer försommaren, kom som över en natt. Överrumplande, fast så efterlängtad. Känns som hundra år sedan jag sist såg en björk som var grön. Förundrad har jag svårt att ta ögonen från den.

Inne i Jönköping breder vita körsbärsträd ut sig som de allra vackraste brudslöjor över gröna gräsmattor klippta för allra första gången i år. Det doftar nyklippt gräs.

Körsbärsträdet i min trädgård är i stora knoppar. Outslaget fortfarande. Den underbara synen, doften, den korta tiden av körsbärsträd i blom i min trädgård väntar mig fortfarande.

Idag var jag med Mimmi i Stadsparken. Hon och jag hade picknick tillsammans bland vitsippor och, tyvärr, glasskärvor här och var. Kanske efter Valborgsfirandet där.

Fast jag njöt av all fågelsången, den utslagna, ljusgröna bokskogen och mattorna av blommande vitsippor. Mimmi njöt av alla hundar som vandrade runt där med sina mattar och hussar. Viftade lika lycklig på sin svans vid varje hund hon fick se.

Tänk, tänk om vi människor var likadana som min hund vid möten ... Tänk om vi viftade på våra svansar, eller log, så fort vi fick se en annan människa komma gående mot oss.

Långsamt försöker jag ta in all grönskan och allt som sker i naturen nu.

Att hänga med i hastigheten därute är en utmaning sällan skådad.

Svindlande, ljuvliga, flyktiga tid mellan hägg och syren.

Lika svårfångad som en dröm ...

Lika vacker som en saga.

Ibland smärtsamt vacker för det hjärta som bär på en sorg.

9 kommentarer:

  1. Mmm...en basenji, som vi har, viftar dock inte på svansen och gillar vissa hundar, andra vill han inte alls umgås med på hyfsat sätt (heder ändå åt tydligheten - villkoren är förstås inte alltid hundvänliga/naturliga). Men ja, svårt hänga med i allt som pågår...i naturen, i samhället, visst behöver man söka sig till andningsbara platser. Jag går mycket i skogen. Vi är många som behöver eget tempo. Tack för dina ord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hundar är olika precis som vi människor. Både raser och individer, helt sant, Maria. :)

      Det är en härlig känsla när man landar i sitt eget tempo, tycker jag.

      Tack för att du läste och det du skrev till mig, Maria.

      Kram

      Radera
  2. jag tror att många många viftar på sina mentala svansar utan att tänka på det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en härlig bild och känsla du gav mig med dina ord, Birgitta. Tack för den! :)

      Kram

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  4. Välkommen tillbaka från de ljuva vårskogarna Anna-Karin. Det är
    inte utan att jag varit något orolig för dig, men tänkte, att antingen
    har du datorkrångel eller tagit ”skomakarsemester.” Du skriver så
    fantastiskt vackert om dina upplevelser i naturen så det rycker i mina
    mopedarmar för lite utflykter. Mimmi har gjort ett par haiku till dig:

    Att gå ut med mig . . . . . . . . . . Du skriver så fint
    har jag betingat matte . . . . . . .om vårens alla fröjder
    var gång jag piper. . . . . . . . . . naturbegåvat

    Några cm regn nu skulle vårmiraklet nog så fröjdans gärna ta emot.
    God fortsättning på din semester. Kram ( ) Kalle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas att du kommer iväg på lite vårutflykter, Kalle, på vilket sätt det än blir. Kan du köra din moped nu?

      Nu har vi fått lite regn här i Vätterbygden. Fast vi behöver ännu mer, ett par dagar sånt där stilla vårregn skulle kännas bra. Fast nu blir det soligt och det är härligt det också. :)

      Kram

      Radera
  5. Jag har inte några ord att skriva då huvudet är tomt
    Men jag har en mycket varm kram att skicka till Dej

    Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om ditt huvud känns tomt, Louise, så är de orden du ändå skriver här av så stort värde för mig. Tack för att du gav av dig till mig på just det sättet.

      En varm kram, vackra dagar, läkning och allt gott önskar jag dig tillbaka. <3

      Radera