En tid är du och du och någon annan där ... På min öppna handflata.
För att sedan, kanske som en fjäril, lätta sina vingar, flyga iväg och jag gör inget alls för att försöka hålla kvar.
Avstår från att stänga in, knyta min hand.
Mitt liv - en öppen hand ...
Jag släpper fri, släpper taget.
Kanske, kanske ler jag tacksamhetens leende samtidigt som jag släpper taget om det som är över.
Vänder en öppen blick åt det som ska komma.
Ser rakt in i det som just nu är.
(Anna-Karin)
Åh, jag skrev en kommentar, men det blev nog ngt knas ... Eller så får du två av mig nu istället ;)
SvaraRaderaJättefint skrivet. Och vilken magisk bild ...
Ha en underbar dag,
kram Lina
Tack, Lina, så glad jag blev över dina ord till mig om mitt skrivande! :)
RaderaKram
Har du hört historien om den pensionerade stinsen
SvaraRaderasom njöt i lugn likgiltighet av att slippa ha hand om
tågen längre. Bara se dem komma och gå, medan han
såg på i sin gungstol. Ja det är frihet det Anna-Karin
Men minnen flyger inte bort så lätt. (Kram) Kalle
Jag har hört någon liknande berättelse som den du skriver om, om stinsen, Kalle. Han kanske tyckte om att slippa ansvaret? Att veta att de där tågen kom och gick i alla fall, utan att han behövde bry sig. Eller så kanske han tyckte om att helt enkelt byta perspektiv i livet. Att se tågen utifrån i stället för inifrån.
RaderaMinnen stannar kvar länge, länge. Alldeles särskilt vissa minnen.
Kram