Har du känt hur alla eller många av pusselbitarna i livet ibland kastas runt huller buller? Så många pussel som jag lagt i mitt liv, pusslat ihop resterna från något som varit. Till något nytt.
Där är jag idag i mitt liv igen. Det pussel jag lagt under många år har fått längre mellan pusselbitarna än det var förut. En del är borta helt. Andra är längre bort än förut. Det som var är över. Gårdagen är förbi.
Jag tar en pusselbit i taget och pusslar ihop den med en annan.
Pusslar ihop mitt liv igen.
Bit för bit.
Nu pusslar jag nytt.
Livspusslandet, tror jag på något sätt är förutbestämt.
SvaraRaderaBitarna, faller på plats så sakteliga, en efter en i mitt liv. Och ibland förstår jag ingenting, bara för att flera år senare kanske ändå komma till insikt, och förstå en del av det hela, eller allt.
Kramen från Eva
Tack, Eva, så kloka tankar från dig.
RaderaVarm kram
Någon hjälp kan jag nog inte komma med annat än nämna ett
SvaraRaderapraktiskt råd? En bekant limmar upp alla sina stora pussel på
stadiga masonitskivor och hänger upp dem på väggen: Så:
Skaffa ett bra lim
Livet är föränderligt
och förunderligt.
Rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor, som han sa Fröding
Det du Anna-Karin. ((Kram)) Kalle i pusselverkstan.;)
Jag hade en gång som en stor matta i tyg som man la pusselbitarna på. Sen rullade man ihop mattan och pusselbitarna låg kvar på sin plats. Lika enkelt är det inte i verkliga livet. ;) :)
RaderaDet där om rosor håller jag med Fröding om.
Kram
Det stämmer verkligen och du beskriver det så bra. Jag har fått lagt om mitt pussel många gånger och startat om.
SvaraRaderaKram
Malin
Jo, Malin, så är livet. Man får pussla nytt gång på gång, det är olika faser i livet. Fast vissa faser smärtar mer än andra. Huvudsaken att man håller ut genom smärtan så rätt som det är dyker det upp en ny liten stig att vandra på.
RaderaVarm kram