Låt oss gråta våra frusna tårar tillsammans.
Det finns inget skamligt i det.
Sörja det som gjorde ont.
Låt våra tårar rinna tillsammans.
Som bäcken, där livet flödar runt omkring.
Ibland är tid att gråta.
Ibland att skratta och le.
Du levande människa ...
Du flod av tårar ...
Och skratt.
Lästips:
Sanna Lundells krönika "Nu ska jag aldrig mer gråta ensam"
#Blogg 100 - Dag 50
Det kallas Livet.
SvaraRaderaSå fint och hoppfullt att få läsa Anna-Karin,
för visst är det ju så.
Även om det på något sätt känns
som att tårar inte får finnas ibland...
Kramen Eva
Tack, Eva, för att du läste och dina visa ord här i min blogg.
SvaraRaderaKram
Underbara ord! Ska läsa denna krönika och tack för tipset! /kram
SvaraRadera