torsdag 15 maj 2014

Anti-stress: Hantera oro

Oro är en känsla som i sin tur kan leda till andra känslor som stress och panik. Oro skapar stress-andning som i sin tur ger andra effekter i kroppen. Jag har jobbat mycket med mina tankar för att minska oro.

Det här är ett sätt som jag använder mig av för att ringa in och ändra tankar som skapar oro i mig. Genom att vända mitt sätt att tänka får jag en annan känsla och minskad eller ingen oro alls.



Vad är det jag oroar mig för?

Vad är det för mening med att jag oroar mig för just detta?

Gör det någon nytta för mig att jag oroar mig för detta?

Finns det något jag kan göra åt det jag oroar mig för?

Om det finns något jag kan göra åt det, försöker jag att göra det. Om det är konstruktivt.

Kan jag tänka på ett annat sätt?

Som till exempel:

"Ja, jag känner mig orolig för att det här ska gå tokigt. Fast vad är det värsta som kan hända? Jag klarar att hantera det. Det är OK att ibland göra misstag som människa. Man får med sig erfarenheter. Egentligen är livet fullt av erfarenheter i stället för misstag. Livet kan man aldrig kontrollera som människa.  Bättre att vila i tilliten eller agera konstruktivt."



Oftast slutar svaren på de här frågorna för mig i en insikt om att hur meningslös min oro är. Den tar energi från mig i stället för att göra mig stark.

Ibland fyller oron en viktig funktion. Fast då kopplar jag den mera till när det handlar om intuition. En känsla i magen om att något inte stämmer, att någon inte mår bra.

Lita till din känsla, säger man ofta. Fast när det gäller oron tror jag att det ibland är klokt att fundera över varifrån den kommer och om man verkligen ska lita till den. Ifrågasätta oron utan att förneka att man känner den. Möta den i stället för att försöka springa ifrån den eller blunda för den, vilket kan göra att man blir ännu mera stressad än man redan är.

Jag tror att jag idag har ganska bra koll på när min känsla är oro eller intuition.

Har du något tips om hur man kan känna skillnad mellan oro och intuition?

Hur hanterar du känslor av oro?



#Blogg100 - Dag 77

4 kommentarer:

  1. Jag har ju själv gått igenom en utbrändhet så jag har fått lära mig att handskas med min oro med olika metoder KBT, avslappning mm men ibland svämmar det över ändå och just nu arbetar jag med mig själv för jag känner sån oro och då tröstäter jag. Det är så sant det du skriver och har man en högvarvspersonlighet så måste man tänka så. Jag har ingen panikångest nu men får jag minsta tillstymmelse till denna känsla så fick jag lära mig en enkel övning som tog udden av det hela..

    Man fokuserar på en sak ex äpple eller vadsomhelst. Tittar på det och tänker på föremålet och försöker utesluta alla andra intryck. Då släpper det konstigt nog. Det låter knäppt men det är en övning som ingår just i en viss sorts KBT. Sen har jag avslappning som jag hämtar på youtube som funkar bra på mig

    Tack för ännu ett givande inlägg

    Ha en skön dag
    kram



    https://www.youtube.com/watch?v=hhpD6ps6mJw&playnext=1&list=PL35EB63E59F1E458C&feature=results_video

    Stress känner jag mycket nu inför flytt men då måste jag andas rätt och ta till allt jag har för medicin vill jag inte äta efter att ha slutat med lyckopillren för flera år sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Malin, för att du påminde mig om att fokusera på en enda sak utan att värdera och att koppla bort allt annat. Det funkar och lindrar i alla fall eventuell ångest, så har jag också upplevt det. Bra att man kan hitta knep för det är mycket tröttande att ha ångest och panikkänslor.

      Jag känner att du har lärt dig mycket om dig själv genom det du berättar om här i din logg. Tack för den visdom du delar med dig av.

      Allt gott och kram!

      Radera
  2. Till bästa Fru maskroskvinnans Frågelåda.
    Jag är alltid orolig till och med när jag sover, men inte idag – och det
    gör mig verkligen orolig. Kan det vara något fel på mitt kognitiska
    beteende jag tar ingen medecin och inte sprit varken heller.

    och magen ja den vill bara ha o ha men vill sällan lämna nåt ifrån sig
    Mycket tacksam för svar här i din spalt. Kalle Stresson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du, Kalle Stresson. ;) :) Jag tror på att söka sin egen väg till sin inre frid. Man kan lyssna på andra. Fast det allra viktigaste är att lyssna efter sin egen inre röst till vad man behöver. Prova gärna det andra tipsar om. Fast känn också alltid efter själv hur det känns.

      Ha en skön helg, Kalle! :)

      Radera