När jag passerade brevlådan intill muren till vårt hus, såg jag orden "Familjen Mattsson" som finns där på brevlådan.
Jag kände ett stort vemod i mig. Blandat med enorm tacksamhet över
alla de där åren med hemmavarande barn och tonåringar och alla deras
underbara kompisar som nu aldrig, aldrig mer kommer igen.
Så är livet. Blott en tid är våra barn nära oss. För evigt är de i mitt hjärta och i mina tankar.
En tår föll på min kind.
Ett leende spred sig i mitt ansikte.
Minnesbilder från förr med skrattande skuttiga ungar kring vår yttertrappa passerade framför mina ögon.
Något nytt väntar mig. Jag vet inte vad det är.
Jag är beredd.
Nyfiken.
Öppen.
Att ta emot.
#Blogg100 - Dag 71
Själv ser jag denna dag, då barnen är utflyttade, med skräckblandad förtjusing. Vad ska man göra? Använda tiden till? Alla pengar ( om det finns några)? Ny hobby? deprimerad?....men det ska bli skönt att rå om mig och gubben i alla fall. kram annette
SvaraRaderaDet sägs att den största inkomsthöjning i ens liv är när barnen blir självförsörjande. Det är en positiv sak i det hela. ;) :)
RaderaNy hobby, det tror jag är bra att man skaffar sig kanske redan innan ungarna har flyttat ut. Bloggandet var en sådan sak för mig när min äldsta dotter for iväg till London för att jobba där ett år. Det hjälpte mig mycket att ha något nytt att fokusera på då. Något som jag kände utvecklade mig som människa och min kreativitet.
Vänner är också viktigt den här tiden i livet, tror jag. Och att tillåta sig känna allt det man känner. Också ibland vemod och kanske sorg. Det är vanligt att hamna i en livskris när ungarna lämnar boet. Ibland en tuff tid också för ungarna som flugit ut. Utveckling och mognad.
Kram
Hej Anna-Karin! Den här texten skrev jag när jag vinkade av yngsta dottern. Den finns också med i redigerad form i min senaste bok "100% Charlotte - Ta ditt inre ledarskap". Det är verkligen något speciellt att vara avklädd sina barn :) http://lustochliv.blogspot.se/2013/07/den-dar-karleken-sa-vinkar-jag-av-det.html
SvaraRaderaTack Charlotte för att du delar med dig av din vackra och mycket personliga text. Mina tårar föll ibland när jag läste det. Mycket igenkänning i hur det känns när ungarna lämnar boet. Så många blandade känslor.
RaderaKram till dig!
Hoppas dina barn inte flyttade så långt bort så ni kan träffas ofta. Min bor ju 35 mil bort. Han flyttade hemifrån för 24 år sedan ;)
SvaraRaderaDet är som du säger många minnen som åker runt i huvudet. Fint skrivet
Ha en skön dag
kram
Just nu bor de nära mig jämfört med när äldsta dottern bodde i England i 1 1/2 år. Fast de har sina egna liv och fullt upp med jobb, precis som det ska vara. Jag är så klart mycket glad att de har jobb, att de är självförsörjande.
RaderaDet sker saker hormonellt i människor som levt under samma tak som flyttar från varandra. Upp till två år kan det ta innan man är ett "jag" fullt ut igen, har jag läst. Säkert är det en del i att det ibland känns så här som jag skrev om. Jag har inte anpassat mig till det nya livet utan hemmavarande barn än.
Min mamma dog ju också för två år sedan, mitt i att ungarna flög ut. Omtumlande. Så det får ta den tid det tar för mig att landa i allt detta nya.
Det finns många fördelar också i att ungarna lämnar boet. Så mycket tid för mig nu. :)
Kram
Har ingen aning om hur det känns men jag anar hur det kan kännas. Tid som kanske kändes jobbig ibland men som nu plötsligt bara rann iväg. Tryggt ändå att veta att du har lyckas med din barnuppfostran och att dina barn alltid kommer att återvända till dig. Har du tur så kommer det någon gång att springa små fötter hos dig igen *ler* Ha en bra dag/kram
SvaraRaderaJa, Spanaren, jag är mycket glad att mina ungar är tillräckligt trygga för att lämna sina gamla bon här hemma. Att de har fått jobb är härligt, jag gläds verkligen med dem.
RaderaNu är tid för mig. :)
Bara lite omställningstid som pågår i mig just nu.
Kram
Vi har två kvar, och tre utflugna, men ofta på besök.
SvaraRaderaNu är dotter, med barnbarn i USA, och på måndag ansluter två av våra söner i USA -- och ikväll blev det klart med att en rik släkting kommer att träffa dem i Las Vegas....om han överlever hajarna han skall dyka med innan ....
Mvh LW
Oj, det är fullt upp med barn och barnbarn, förstår jag, LW! :)
RaderaDyka med hajar, det låter modigt och spännande. Det som är härligt med att ungar ger sig ut i världen, är när man möts igen och de har så mycket att berätta om det de upplevt, tycker jag. :)
Allt gott!
https://www.facebook.com/photo.php?v=285281751645176&set=vb.119655628207790&type=2&theater
SvaraRaderaLånat från Etiop - tycker den passar till ämnet
Mvh LW
Tack, LW! :)
RaderaVad jag skrattade när jag såg klippet! :) Tack och lov att det finns ungar här i världen. Och så mycket man kan lära sig av dem när man tar sig tid att lyssna på dem.
Jag har lärt mig så mycket av mina egna ungar och också av andras ungar. Inte minst om mig själv. :)
Kram