Idag finns debattartikeln som jag skrivit om utförsäkringarna i Aftonbladets papperstidning.
Jag känner mig ödmjuk och mycket stolt över det.
Att få ha rätten att yttra sig som människa är kanske det största av allt.
lördag 6 september 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Länge sedan jag var här, men nu har jag läst några inlägg, du är engagerad, skriver med inlevelse! Fint att läsa dig.
SvaraRaderaJaa, du milde så mycket olika i vår värld, så svårt det kan bli. Uppmuntringskram :)
Tack, Tove, fint att du kikade in här i min blogg och läste. :)
RaderaVälkommen tillbaka hit när helst du vill!
Kram
Så Kul! Du skriver så bra om detta ämne! Kram
SvaraRaderaTack, Moi! :)
RaderaKram
Jag är så glad för din publicering. Jag har kommenterat den och en stor kram till dig!
SvaraRaderaTack, Cathrin! :) Det trodde jag väl aldrig för två veckor sedan att jag skulle få in en debattartikel i Aftonbladet. Fast mycket märkligt kan hända när man vågar säga ja och följa sitt hjärta.
RaderaNu blir jag nyfiken på vilken av alla kommentarerna jag fått som kan vara din. Jag har ingen som helst aning. Många intressanta och bra kommentarer tycker jag att det har blivit till artikeln. Det är jag minst lika glad för som att mina egna ord hamnade i Aftonbladet. Att där är andra människor som skriver om det de själva upplevt. Det bekräftar också att det jag själv skrivit är sanning och verklighet för så många idag.
Stor kram tillbaka till dig!
Nu har jag hittills läst 78 kommentarer till din debattartikel i AB!
SvaraRaderaAlla vänliga och förstående. Jag är helt överraskad av din
fantastiska skrivförmåga. Ska göra vad jag kan för att du ska få
en ny humanare regering som passar ditt goda sinne.
Igår natt utsattes (S)-valstugan för mordbrand men klara sig. ;)
Nu är de desperata. Grattiskram till dig Anna-Karin…Kalle
Nu kan du läsa ännu fler kommentarer till aritkeln jag skrivit i AB, Kalle. ;) :)
Raderajag är så tacksam för alla de som skrivit kommentarer. Många viktiga saker som har lyfts fram tack vare det.
Bara några dagar kvar nu. På söndag blir det spännande. Jag hoppas på det bästa för Sverige. En politik för minskade klyftor mellan människor i stället för alliansens.
Kram
Detta har jag missat men är inte förvånad för du skriver så bra och får fram dina åsikter på ett intressant sätt och jag kan inte annat än hålla med dig om allt för jag tycker likadant. Nu skall jag ut och läsa din artikel men jag vet inte om man får tag på tidningen nu så jag hoppas den finns på nätet
SvaraRaderaJag var med på den tiden då vi hade 100% i sjukpenning så man hann bli frisk innan man gick till arbetet. Dom som fuskade hade ingen chans att komma undan. Dom flesta utnyttjar inte systemet och det pratades aldrig om att det inte fanns några pengar. Vi hade ju avstått i lön till detta
Återkommer när jag läst din artikel
Ha en skön dag
kramar
Tack, Malin! :)
RaderaFick du tag i tidningen? :) Jag köpte ett exemplar. Önskar att jag hade köpt mig två. ;) :) För det är kanske "once in a lifetime" som jag får uppleva just det här.
Du berättar om en tid som vi är så långt från idag i Sverige. Jag önskar att vi i alla fall ska kunna rösta bort systemet med utförsäkringar på söndag. Välja en väg mot ett samhälle med minskade klyftor mellan människor i stället för alliansens politik.
Kram
Nu har jag läst och kommenterat på Aftonbladet. Det var fantastiskt bra och sant skrivet och jag själv känner igen mig i ditt debattinlägg för jag har varit med om samma sak. Hade jag inte haft min man när jag blev sjuk så hade jag inte klarat ekonomin än om jag hade rätt bra för jag arbetade ständig natt inom ett manligt yrke dom sista åren och där fanns fler försäkringar. Det gjorde att jag klarade mig rätt länge men alla har inte sån tur. Jag har ju också bränt ut mig och fått känna på det nya obehagliga samhällsklimatet. Vi fick flytta från vårt hus eftersom båda blev sjuka. Du sätter ord på allt man känner och du skriver precis som det är och det är uppfriskande.Min pappa dog i samma veva så jag känner igen mig där också
SvaraRaderaDu är verkligen en förebild
Stor kram
Tack, Malin! :)
RaderaSå jobbigt när två människor som lever tillsammans blir sjuka. Det måste ha varit riktigt tufft för er. Starkt av er att ändå klara att fortsätta tillsammans. Inte alla relationer klarar det. Många tar stryk av pressen och det slutar i en separation.
Att sedan där ibland finns andra stressmoment när man är sjuk som t ex nära anhörigs sjukdom och död, det gör verkligen inte det lättare att vara sjukskriven. Det är sånt som tillhör livet, fast så tungt det kan kännas. Som att trampa i dy.
Du är en förebild för mig eftersom du trots allt du upplevt ändå verkar ha hittat ett sätt för dig att kunna känna glädje och ha det bra, tycker jag.
Stor kram
Jag har länkat till dig och även din artikel i ett inlägg. Hoppas det gick bra
SvaraRaderaHa en skön dag i solen
kram
Tack, Malin, för att du länkade. Det gör mig glad och stolt.
RaderaKram
Bra så! Låt stå. Lökarna kan vänta till efter valet;)
SvaraRaderaHöstvärme till dig...Kalle
Idag är det mulet hos mig, Kalle. Ser ut att vara regn på gång. Jag gillar det. Jag gillar hösten. :)
RaderaKram