Mellan 8.000 och 10.000 barn i Sverige har en förälder i fängelse idag. Det är så viktigt att de här barnen får prata om det de upplever. Alldeles särskilt under den tiden som föräldern sitter häktad.
Var inte rädd för att tala med ett barn som har en förälder i fängelse om hur det känns att ha det så. Ställ frågor till barnet och lyssna. Det viktiga är att barnet får uttrycka det han/hon känner. Döm aldrig eller uteslut ett barn för de handlingar föräldern har gjort.
Barn med en förälder i fängelse brinner jag för som människa. Jag var själv en gång barn till en förälder i fängelse. Därför kan jag lätt sätta mig in i de känslor de här barnen beskriver. Därför att en gång kände jag likadant själv. Skammen och att inte kunna tala om sin förälder som andra barn gjorde.
Att inte någon vuxen talade med mig om det som hände berodde troligen på att man på den tiden inte förstod bättre. Man trodde att barn mådde bäst av att inte prata om det jobbiga, eller så var de själva för fega för att tala om det. Så jag bar allt inom mig för mig själv.
Ibland känner jag det konstigt att jag blivit den jag är som människa.
Jag måste vara stark, tänker jag idag.
Fast allt som hände de där åren satte spår i mig.
Förträngda känslor som lever sitt eget liv i mig ibland fortfarande.
I drömmen.
På nätterna.
Vid särskilda tider på året.
När jag mediterar. Fast då tror jag att jag läker samman det trasiga.
Dofter som sätter igång känslor från en tid då jag aldrig förstod det som hände. Då jag aldrig fick sätta mina egna ord på det jag upplevde.
"Skammen var aldrig din". (Jonas Gardell)
Samhället har så många eftersatta behov. Där finns massor av
SvaraRaderaarbetsuppgifter som inte behöver SKAPAS, de finns ju redan.
Men pengarna därtill får flyga i väg hur som helst på annat håll.
Får jag försiktigt tycka att din sjukersättning eller vad den nu
kallas borde ha ett tillägg som ersättning för de stora bekymren
ni fick efter domstolens grymma asociala framfart.
Man har för brått att straffa. Har jag tänkt fel får du rätta mig.
((Kram) Kalle
Ja, du, Kalle, det skulle vara en dröm, om jag och andra med mig som haft trauman tidigt i sina liv, fick en särskild ersättning som vuxna för det. Fast så fungerar det väldigt sällan IRL. Snarare tvärtom. Det som man fått uppleva följer en på olika sätt genom livet. Även om man kan skapa sig ett bra liv trots det som hände så har man till viss del formats av det som hänt.
RaderaVet du att det enligt professorn och forskaren Bodil Jönsson från Lund finns en gemensam nämnare bland de människor som får utmattningssyndrom? De har tidigt i livet gått igenom ett trauma av något slag. Och ofta flera trauman tidigt i livet.
Jag väljer att se det jag varit med om som erfarenheter som bland annat gett mig en högt utvecklad empatisk förmåga och en stark intuition. Det är en rikedom för mig, Kalle. En rikedom mera värd än pengar för mig.
Kram och allt gott till dig!
Blir glad/lättad över vad jag läser här. Är mamma åt en fyraårig flicka vars pappa åker in och ut ur fängelse hela tiden. Varit där jag med, men innan jag fick barn. Jag har en väldigt ärlig och öppen dialog med min dotter ang hennes pappa och hans situstion, och får både ris och ros för detta. Många har svårt att förstå hur jag kan prata med min dotter om detta, så pass öppet som jag gör. Men jag är fast besluten om att ärligheten tar oss längst, men självklart på en nivå just VÅR fyraåring kan förstå. Hon behöver inte veta exakt alla brott hennes pappa begår osv. Mina starkaste minnen från min liknande uppväxt är just de vuxnas lögner... jag vill inte ge henne detta, och med det förstöra vår relation och hennes tillit även till mig. Men som förälder lever jag med en ständig "rädsla" eller liknande att göra "fel".. Så detta stärkte mig att läsa!
SvaraRaderaTack!
Tack, du fina mamma, för att du skrev de här raderna till mig i min blogg.
RaderaAtt mina ord gör att du blir stärkt att lita till din känsla att ärligheten i det här sammanhanget varar längst, gör mig så varm i hjärtat att läsa.
Jag tycker att du verkar vara en mycket klok mamma som gör allt i den svåra situation du och ditt barn befinner er i, för att ditt barn ska klara sig så bra som möjligt.
Din kärlek till henne kommer att göra så att hon blir stark och får ett bra liv, det är jag övertygad om.
Var rädd om dig själv också, jag önskar att du har någon eller några som du kan prata med och lätta ditt hjärta för. Ensam är inte alltid stark.
Varma kramar både till dig och din lilla flicka. Jag önskar er allt gott från mitt hjärta och jag önskar er kraft och styrka där ni är nu i livet. /Anna-Karin