Jag är en lutfiskälskare! När andra pratar om hur illa den luktar,
förstår jag inte. Jag tycker att lutfisk luktar gott. Kanske är det för
att jag som riktigt liten fick vara med om att "sköta" lutfisken.
Jag fick hjälpa pappa. Följa med honom ned i källaren och stoppa ned den
där torra mystiska lutfisken i vattnet, som pappa sa skulle bli fisk
som vi skulle äta på julafton.
Pappa och jag tog hand om lutfisken varje dag. Det var mörkt i
källarrummet där hinken med lutfisken stod. Det var spännande med den
torra fisken som växte för varje dag. Blev mjukare. Förvandlingen.
Ibland tror jag att det var mer spännande med lutfisken än min
adventskalender med paket. Ibland tror jag till och med att lutfisken
var mer spännande än mina julklappar. Just för att jag har så starka
minnen av det. Starkare minnen än av mina julklappar.
Undrar hur många som lägger lutfisk i blöt nu för tiden? Vad är det som gör att vi har så svårt att få tiden att räcka till?
Jag och pappa, vi hann ju. Trots att pappa hade företag och massor att
göra. Vad är det som har förändrats, egentligen? Vad gör vi med vår tid
nu för tiden? Bloggar? Facebookar? Shoppar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar