När jag tittar ut genom fönstret med morgonyrvakna ögon ser jag frosten på taken och gräset utanför. Nyss var det +30 grader i uterummet. Nu är där frostiga fönsterrutor.
Morgonsolen kryper sakta in med sin värme över den frostiga gräsmattan. Frosten har inte en chans. Långsamt smälter solen bort den. Allt blir grönt. Igen.
Så som Sorgen på en sekund kan göra att en förut levnadsglad människa fryser till is och sjunker samman. Fylld av en gråt som inte alltid orkar fram.
Så som värme, ömhet och tiden långsamt får Sorgen att tyst på tå i natten smyga allt längre bort.
Även om den nog alltid lämnar en skugga där den har varit.
#blogg100 #bloggswe
Vilken fin betraktelse denna klara krispiga morgon. Ha en härlig dag/Eva
SvaraRaderaTack, Eva, för de fina orden till mig och för att du läste! :)
RaderaKram
Ljus och kärlek värmer och lyfter även min trötta och slitna själ.
SvaraRaderaKram Pia
Så bra att du kan känna det, Pia. :)
RaderaKram och allt gott till dig!
Granne med potatisodlaren, är det möjligen du som var med
SvaraRaderapå samma datorkurs som jag?? Undrar Kalle potatisodlare ;))
Anna-Karin, jag är rädd att frosten kan ta potatisgroddarna som
är uppe nu. Marsväder är inget att lita på.
Aj, aj, Kalle.. hoppas att du kan rädda potatisgroddarna som kommit upp. Du kanske kan ta in dem om natten. Lägga tidningspapper över brukar jag göra.
RaderaKram
Av tillfällighet fann jag den här dikten på en Långarydsblogg
SvaraRaderaTycker den stämmer in så väl till dig Anna-Karin. Mera sol;)
från Kalle i Tallebacken
Låt glädjens sol få flöda så ingen sorgen minns,
låt hjärtats sol få glöda så mera ömhet finns,
låt trast och lärka prisa den som nu prisas bör,
låt hägg och maskros visa vem dom är vackra för.
Kom blomstergud med ljuset som livets under gör,
låt inget som känns fruset bli lämnat utanför,
låt alla blomblad tåras av glädjens dagg idag.
Ja, låt det också våras för blomman som är jag.
Det var en underbar dikt som du hade hittat, Kalle. Tack så mycket för att du delade med dig av den här i min blogg. :)
RaderaKram