Jag tänker på att ibland kanske vi behöver perspektiv på temat
krigsflyktingar där vi befinner oss just nu i vår tid.
Jag blev inspirerad av en
av mina vänner i FB. Hennes rader fick mig att tänka på hur min
farmor och farfar tog hand om en liten pojke på tre år från Finland
efter kriget.
Han kom till dem uthungrad och inlindad i tidningspapper.
Trots att de redan hade tre egna barn tog de hand om pojken. Så
småningom adopterade de honom.
Han blev min farbror och jag tyckte så
mycket om honom. Han var en snäll och godhjärtad människa.
Frid över
hans minne
Jag känner djupt inifrån mig själv att vi behöver berättelser som denna just nu. Påminnas om hur det har varit och att det gick bra då och kommer att gå bra nu.
Har du någon liknande berättelse ur verkligheten att dela med dig av, får du gärna dela med dig av den här i kommentarerna i min blogg.
Mina föräldrar tog hand om flyktingar från Danmark under kriget.
SvaraRaderaKanske var det därför vi flyttade till Tallebacken. De såg i tide
vart det barka hän.
Tack, Kalle, för det du delar med dig av.
RaderaKram