Vandrerskan

Jag har vandrat

Över fält och djupa dalar

Genom skogar, kärr och träsk

Under månens vita skära
I solljus på en äng
Med bara fötter i ett vilt och öppet hav

Under stjärnors glittertak
Med norrskensparaply i regnbågsfärger
Och en älskad hand i min

Jag har vandrat så ensam

Jag har vandrat tillsammans

Med isande snöregn mot min kind

En ljummen vårvind mot min panna

Genom hårda vindar har jag vandrat

Ibland utan att veta vart

Jag har vandrat

Jag vandrar

Vandrar vidare

Omsluten, buren
av något större
än jag själv


(Anna-Karin)