Veckans tacksamhet

Puh en så VARM vecka det har varit! Jag känner att jag både är tacksam för värmen och samtidigt inte. Det blev liksom lite väl mycket på en enda gång och alltför häftigt. Fast ändå, tack för alla de ljuvliga varma sommarmorgnarna och sommarkvällarna.

Tack för sommarens första dopp och tack för det osinliga friska vattnet jag kan dricka direkt från kranen.

Tack för att jag inte behöver ligga på sjukhus eller är gammal och sjuk när värmeböljorna dyker upp.

Tack för alla fjärilarna och tack för paradisbusken och den vita gammaldags buskrosen i min trädgård.

Tack för Vättern där jag känner frid i själen heta sommardagar.

Tack till dig som mailade mig den vackra sången om Vättern som jag skriver in under fotot jag tog vid Vätterstranden i förrgår.

Förresten, tack till dig som tar dig tid att läsa i min blogg!

I EN BÅT UT PÅ VÄTTERN

Melodi: Jag har bott vid en landsväg. . .


I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
ser jag ljusen från stad och från by.
Där de glittrar på vattnet en guldton så matt,
under natthimmlens mörkblåa sky.

Över granar och fur likt en skyddande mur,
höjer Huskvarnabergen en mäktig kontur.
I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
ser jag vågorna leka tafatt.

Här är lugn, här är frid, ingen oro och strid,
som de dagar då Rumlaborg fanns.
Mod och storvulne män, fanns här då, finns här än,
som då gjorde att storsegrar vanns.

I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
som ett pärlband ses Munksjöns neon.
Och i väster syns Stadsparken dunkel och matt,
det hörs avlägsna ljud därifrån.

Uti strandvass och gräs, på ett mörkskuggat näs,
susar vinden som kommer ifrån Vättersnäs.
I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
då känns livet så fritt och så glatt.

När det ljusnar i öst, spänner fågeln sitt bröst,
i en lovsång till Skaparens pris.
Som bland allting så skönt, här sin gärning har krönt,
med natur på en Smålännings vis.

I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
sedan Jönköpingsbon gått till ro.
Kan man höra på avstånd ett klingande skratt,
under stjärnhimmlens gnistrande bro.

Sakta gungar vår båt, på sin självtagna stråt,
när i Friaredalen nån spelar en låt.
I en båt ut på Vättern en högsommarnatt,
är du Jönköpings skönaste skatt.

Veckans tacksamhet

Jag känner mig tacksam att jag kan gå så långt som jag kan gå med mina ben idag. Att jag har hittat till yogan och meditationen som hjälper mig att hitta balansen i livet och vägleder mig från mitt inre.

Jag känner mig tacksam att jag har förmågan att känna glädje för andras skull liksom min egen. För att jag har humor även om jag inte visar så mycket av den här i min blogg kanske. Jag är tacksam över förmågan att kunna skratta åt mig själv.

Jag känner mig tacksam för att jag har så svårt att hata att jag nog aldrig känt hat i hela mitt liv. För att jag har förmågan att känna empati och för min starka längtan och drivkraft inifrån mig själv om en rättvis och kärleksfull värld.

Jag känner mig tacksam för min förmåga att leva mig in i hur andra människor har det även om det ibland innebär att jag känner en stark smärta inuti mig själv. Empati kan göra så ont ibland. Det finns en mening i den smärtan ändå. En känsla som säkert många gånger har stått i människans tjänst här på jorden. Och fortfarande gör det.

Jag känner mig tacksam över livets alla berg- och dalbanor som jag fått uppleva så här långt i mitt liv. Över de insikter som jag fått med mig även om en del av dem är smärtsamma.

Jag känner mig tacksam över min förmåga att ta mig igenom mörker, över min förmåga att resa mig igen liksom min förmåga och mitt mod att våga rasa ihop och gråta och visa mig svag och sårbar därför att livet blivit övermäktigt just då.

Jag känner mig tacksam över att jag har ett liv att leva.

Tack för denna dagen och för alla mina känslor som jag kan känna!

Veckans tacksamhet

Jag känner mig tacksam över att jag sover så gott om nätterna nu för tiden. Att jag kunde njuta av både fågelsång, lövsus och stillhet i midsommar. Att helgen blev mer solig och varm hos mig än vad meteorologerna trodde att den skulle bli.

Jag känner mig tacksam för alla goda färska jordgubbar som jag äter nästan varje dag. Över att kunna se hur allt växer och frodas därute. Över att min ros som jag döpt till "The Survivor" överlevde också denna vintern och nu står i krukan i uterummet igen och redan har sprickfärdiga knoppar.

Så här vacker var "The Survivor" i augusti förra året. Nu har den börjat sätta fart igen efter vintervilan.

Jag känner mig tacksam över att jag kan läsa. Jag har precis läst klart boken "Utan personligt ansvar" av Lena Andersson. Tre fjärdedelar av boken tyckte jag mest var samma berättelse gång på gång på gång. Fast slutet av berättelsen gillade jag mycket.

Kika gärna in hos bloggaren "Provtyckningar" och läs om vad andra bloggare känner sig tacksamma för!