På vägen norrut längs med Vättern har träden redan börjat få höstfärger. Den torra sommaren sätter spår som inte går att göra något åt längre. Äppelträden dignar hur som helst av frukt. Jag drömmer om äppelkaka med vaniljsås och varma ugnsäpplen med kanel.
Rönnbären är fulla av bär. Undrar om det blir en kall vinter i år då? Vem kan veta. Från mina smultronplantor i kruka kan jag skörda söta smultron. Vinbärsbuskarna är fulla av röda vinbär. Häromdagen gjorde jag krusbärskräm. Så god och så vackert kärleksröd att den var en sann njutning för både magen och själen.
Många har börjat jobba nu efter semestern. På radion tror jag att man säkert tjugo gånger de senaste dagarna berättat om olika sätt att hantera jobbångesten efter semestern. Fast inte en enda gång nämnde de något sätt att hantera att-inte-ha-något-jobb-ångest.
Mitt sätt att hantera den ångesten är att försöka ta vara på det som är bra med varje dag. Att känna tacksamhet över att jag kan styra min tid själv. Att jag kan vara utomhus när andra kanske måste sitta inne och jobba fast att det fortfarande är så somrigt ute.
Även om det finns det som jag saknar från den tiden jag var i arbetslivet, så har också denna tid i mitt liv många positiva saker att ta vara på och njuta av. Till exempel har jag massor av tid att ta hand om min hälsa. Att vara ute i naturen. Känna mig fri från andras krav på prestation. Möjligheter till pauser när jag behöver det. Tid att blogga och skriva och skapa. Ett liv med mindre tidsstress. Även om där finns delvis annan stress i mitt liv idag istället. Men eftersom jag har gott om tid för återhämtning så är det ändå hanterbart.
Jag har inget minne av att jag hade ångest för att jag skulle börja jobba efter semestern alla de år som jag arbetade. Jag brukade tycka att det var skönt att komma in i vanliga rutiner igen. Även om jag så klart njöt av att vara ledig när jag var ledig. Hur som helst så hade jag ett jobb jag gillade och jag tyckte om att arbeta och att samarbeta med andra människor. Det gjorde mig glad. Säkert kan det kännas annorlunda om man är på en arbetsplats där man inte trivs.
Hejsan. Vad kul att du börjar blogga lite igen. Jo..det här med jobb är tvådelat tror jag. Det bästa är ju att ha den förmånen att ha ett jobb man trivs med både själva jobbet och med arbetskamrater. Då kanske inte ångesten kommer.
SvaraRaderaFörstår det är jobbigt för de som INTE har ett jobb att gå till åxo. De som av ett å annat själ inte kan jobba. De är nog många de.
Hm...detta med rönnbären är så konstigt.....men i fjol hade vi lite snö och lite Rönnbär....men man vet ju inte?
Ha det gott och VARM KRAM!
Ja nu ska jag vara igång igen med bloggandet. Blir roligt att kika in igen hos mina bloggvänner som bland andra dig.
RaderaDen där ångesten kan man känna av många olika anledningar. Prestationsångest är väl ganska vanlig tror jag när det handlar både om att ha ett jobb och att inte ha ett jobb.
Bra om man kan öva sig i att känna att man duger som man är. Fast det kan vara svårt ibland i vår tid när värdet ofta sätts efter vad man presterar.
Ha en bra dag, TantGlad!
Kram
Vad roligt att se dig i Blogglandia igen ♥
SvaraRaderaJag sätter tummen upp på mycket av vad du skriver.
Jag hade ett jobb, som jag var stolt att komma tillbaka till, efter semestern.
Jag har aldrig haft jobbångest. Och nu, som pensionär, nej, jag har inte all tid i världen, för åren krymper, men tillräckligt för att kunna ta igen mig, säga ja, säga nej.
Men alla har det inte så.
Ha det fint, bloggvän, och varm kram ♥
Tack detsamma, Gerd, känns fint att kika in i din blogg igen och njuta av alla dina bilder där bland annat.
RaderaHärligt hur du upplevt det genom ditt arbetsliv och hur du känner det nu som pensionär.
Att ha för lite att göra ska vara mer stressande för en människa än att ha för mycket att göra. Så att ha en sysselsättning som man gillar är lika viktig antingen man är i arbetsför ålder eller är pensionär av någon anledning tror jag.
Kram