Att ha en arm

Göra stora julbaket idag?  Nä jag tror inte det med högerarm i bandage. Trött i vänster arm och hand. Tappar maten ibland när jag tagit fram eller lagat den. Äter mig mätt på bananer och drickyoghurt.

En upplevelse att vara vänster enarmad i sex veckor. Nya upptäckter varje dag. Man kan inte ha bråttom med vänster arm omlindad. Det går att klä mig själv fast tar tid och energi.

Smärtan är mindre nu ibland. Läker långsamt.

Röntgad igen

Min axel är röntgad igen. Jag behöver inte opereras. Lättnadens suck för mig. Väldigt ont fast har fått bättre smärtstillande nu.

Mötte en så snäll och bra och glad läkare. Nu får jag läka i lugn och ro i sex veckor. Sedan blir det intensiv träning hos sjukgymnasten.

Aj aj aj ...

Igår hade jag riktigt stark smärta i min skadade högra axel. Det är som värst nu sa sjukgymnasten . som jag besökte. Mitellan ska jag ha i sex veckor. Så fem veckor kvar. Förbjuden att julstäda m m. Fått en vacker vit amaryllis som tröst av snälla grannar. Gör gott i min själ. 

Ramlat på isen och gjort mig illa

I onsdags ramlade jag på en isfläck och skadade högra axeln. Så nu har jag höger arm i förband dygnet runt en vecka och sedan förband och sjukgymnastik i sex veckor. Troligen flera månaders sjukgymnastik men det ska bli bra så småningom.

På torsdag ska jag röntga axeln igen. Om allt ser bra ut slipper jag operation.

Det går förvånansvärt bra så här långt att klara mig med vänster arm. Jag skriver det här inlägget med vänster hand. Inatt har jag kunnat sova tillräckligt bra.

Det gjorde väldigt ont att ramla och vissa rörelser efteråt var omöjliga.

På en sekund kan allt förändras. Ibland för en tid. Ibland för gott.

Känner mig tacksam för all hjälp jag får nu från vården, familj och medmänniskor.

Supermåne

Igår kväll smög jag ut i trädgårdens mörker och fotograferade Supermånen. Den lyste så vackert när den ibland dök fram mellan molnen.

Jag stod där förundrad över universums mysterium. Så som jag ofta känner mig när jag ser upp mot himlen och månen och stjärnorna.

Så liten jag känner mig. Så svindlande liten i allt det stora hemlighetsfulla och ändå en del av alltsammans. Något så mycket större än jag själv.

Trofast och ärlig

Min trofasta, ärliga och tillgivna lilla hund Mimmi, 5 år.

Allhelgonahelg

En gång
får min kropp vila
under marken

Djupt där nere
Där trädens rötter bor

Tryggt omfamnad
av den mörka jorden

Jag här uppe ...

Luften svävar fritt
omkring mig

Undrar hur det är

Att inga stjärnor
på mörka vinterhimlen
längre kunna se

Kanhända ...
Lyser stjärnor klara
ända djupt i graven ned

Kanhända ...
Är min kära
själv en stjärna

Lyser över mig
när jag i mörkret
tänder ljus
Allhelgonahelg
på älskads grav


(Anna-Karin)

Vem är väl jag

Vem är väl jag?

En annan än ett träd?

Knoppas
Blomstrar
Glöder

Tappar färgen
Bleknar bort

Behåller kraften

I mitt inre

Går in i den stora vintern

Lika naken som
jag en gång
kom hit


(Anna-Karin)