söndag 6 november 2016

Allhelgonahelg

En gång
får min kropp vila
under marken

Djupt där nere
Där trädens rötter bor

Tryggt omfamnad
av den mörka jorden

Jag här uppe ...

Luften svävar fritt
omkring mig

Undrar hur det är

Att inga stjärnor
på mörka vinterhimlen
längre kunna se

Kanhända ...
Lyser stjärnor klara
ända djupt i graven ned

Kanhända ...
Är min kära
själv en stjärna

Lyser över mig
när jag i mörkret
tänder ljus
Allhelgonahelg
på älskads grav


(Anna-Karin)

2 kommentarer:

  1. Så vackert!. Du är ju en riktig poet.

    Ha en fin lördag
    kram

    SvaraRadera
  2. Tack, Malin! :)

    Jag önskar dig en skön vecka.

    Kram

    SvaraRadera