Snön har smält. Talgoxen sjunger vårdrill. Skatan letar grenar. Jag promenerar allt lättare och allt längre. Sover bättre och har mindre och mindre smärta från axeln. Även om det hugger till rejält ibland fortfarande så att jag tappar andan en stund.
Vardagen börjar fungera igen. Jag är så innerligt tacksam för det efter de senaste månaderna sedan jag bröt axeln.
Känner livslusten väckas till liv allt mer i mig medan dagarna blir allt längre och ljusare.
Fint skrivet. Har man gått igenom nåt och ser ljuset i tunneln så får man lyckokänslor, så har jag själv upplevt det. Skönt att du är på bättringsvägen och att det läker bra
SvaraRaderakram
Så är det, Malin. Det är som att se ljuset öppna sig efter att ha gått genom en lång mörk tunnel. För det har verkligen varit en tuff tid för mig sedan jag bröt axeln. Jag har mått så dåligt som jag inte gjort på väldigt länge.
RaderaKram