torsdag 1 februari 2018

Senvinterregn


Frusna bara händer

Vind kyler panna

Stela kroppar
I långsam rörelse

Jag rör mig ovisst, vilset
Utan mål

I en främmad värld

En gång så känd

Senvinterregn doftar
annorlunda än vårregn

Doftar is och kall asfalt

Doftar tröst

Doftar hopp

Doftar liv som ska komma


(Anna-Karin)

2 kommentarer:

  1. Så bra du fått till denna dikt som går rakt in i själen . Den har både hopp och förtvivlan och mycket mer utan att bli för lång. Du har även ställt upp den på ett annorlunda vis så man tar till sig den direkt. Vet inte hur jag skall förklara för jag hittar inte dom rätta orden som jag skulle vilja få fram nu

    Ha en skön onsdag
    kram
    Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Malin! :)

      Det är inte så mycket jag skriver här i bloggen men lite samlar jag här ibland i alla fall. Det är fortfarande jobbigt att skriva för min axel och det är olika hur dagarna är.

      Jag går hos sjukgymnast nu för min axel. Den glider/hoppar ur led ibland så det är därför som jag får så ont att jag tror jag svimmar. Förhoppningsvis blir det bättre med den träningen som jag får hjälp med nu men det är tålamodskrävande.

      Önskar dig en skön vecka!

      Stor kram
      Anna-Karin

      Radera