Om jag ska sammanfatta år 2020 så här långt med ett enda ord, så är det förändring. Både när det gäller hela världen. Och på det personliga planet.
Vi lever mitt i en pandemi. Inte ens i min vildaste fantasi, vilken är rätt så vild ibland, kunde jag föreställa mig att hela världen skulle tumlas om och allt skulle ställas på ända av ett virus. Nu har jag lärt mig vad en pandemi är. Något jag aldrig kommer att glömma. Den tar längre tid än jag kunde drömma om i mars när jag åkte till Stockholm samma helg som det var Melodifestival. Precis den tidpunkten när smittspridningen blev allmän i samhället. Oj oj så mycket som hänt sedan dess. Och ibland undrar jag där jag är nu, om livet någonsin blir som det var förut igen. Kommer vi att krama varandra lika naturligt igen? Utan att känna rädsla. Kommer vi att vara lika öppna mot främlingar som vi var före pandemin? Och om, när kommer vi i så fall att kunna vara det?
Jag önskar av hela mitt hjärta att vi en dag känner oss trygga igen med folk nära inpå oss. Att vi inte längre vänder oss bort från varandra fysiskt. Utan närmar oss igen. Som en enda flock. Utan olika skydd och utan rädslor. Jag förstår att som det är nu är det klokt med avstånd. Men jag drömmer om en dag när vi kan vara nära igen.
På det personliga planet började året med att min make blev ålderspensionär. En stor förändring för både honom och mig. Sen kom pandemin, kanske den största förändring i världen vi får uppleva i våra liv. Och som att inte de förändringarna var nog på bara några månader, så drabbades min man av sjukdom. Flera diagnoser över en enda natt. Hela sommaren har varit fylld av besök och undersökningar i vården. Mycket oro som tack och lov idag är lite mera visshet om visserligen ett förändrat liv, men ändå ett liv. Och möjligheter att kunna ha ett bra liv på många sätt. Det kunde blivit så mycket, mycket värre än det blev. Men det visste jag inget om i somras när jag var mitt uppe i det. Så sommaren passerade som i en dimma för mig. Och nu när det är sensommar stannar jag ibland upp och tänker "Vad var det egentligen som hände?".
När något tar slut, börjar alltid något nytt, säger Patricia Thudor-Sandahl i sin bok "Förändring", som jag lyssnat till och som stöttat mig mycket under den här tiden. Så är det ju. Men med så mycket förändringar som det är just nu i hela världen, är det ibland lite svårt att hänga med i svängarna. Då behöver i alla fall jag det trygga och invanda extra mycket. Som mina promenader i naturen och ett regelbundet liv att vila i mitt i kaoset.
Jag undrar vart allt är på väg.
Livet.
Och världen.
Och inte minst, jag själv.
