Min födelsedag firade jag med en bilutflykt till Gränna. Solen sken och värmde frusna själar. Himlen var blå. Det var den dagen träden slog ut i Vätterbygden. Det var så ovanligt vindstilla, så vackert att det kändes som att vara i en tavla. Så overkligt fast så verkligt ändå. Så overkligt som att åren går. Jag är densamma som igår. Och ändå inte. På något konstigt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar