Jag hade en underbar dröm i morse. Jag var utomhus. Det var sommar. Solen sken. Himlen var blå. Plötsligt sjönk solen ned och försvann. Allt blev mörkt. Jag kände mig så rädd. Vad händer? Sedan kände jag att någon bar mig i en varm famn. Jag kände mig så trygg. Lika plötsligt som solen försvunnit, kom den upp igen och allt blev ljust igen. Det var en härlig känsla att vakna i.
Jag har drömt så många mardrömmar i vinter. Vaknat i skräck och panik. Men den senaste tiden har mina drömmar ändrat karaktär. De är ljusa och ger en värme i hjärtat. Sen vaknar jag till verkligheten som senaste året mera känts som en mardröm. Kanske att drömmarna nu hjälper mig att fortsätta orka och hålla ut? Det känns så.
Jag tror att det är viktigt att vi tillåter oss att drömma mycket nu. Vakna drömmar. Drömmar om när mardrömmen vi lever i är över. Vad vi ska göra då. Hjärnan tolkar det vi fantiserar om som att det är på riktigt har jag läst.
Jag drömmer om att resa till mina vuxna barn. Om att träffa vänner, gamla och nya. Sitta tillsammans nära varandra och äta och skratta och prata tillsammans. Att gå på stan i affärer och titta på kläder. Ta en fika inomhus bland många andra människor och lyssna till allt sorlet som jag tycker om att göra. Gå på teater, konserter och bio. Bland annat.
Jag drömmer om våren och blommorna och sommaren och värmen och grönskan. Snart, snart är vi där. Ett par veckor bort bara. Inte ge upp nu när jag orkat så här långt. Fast att det känns väldigt tungt vissa dagar. Inte ge upp ... Fortsätt, fortsätt ... En dag är min dröm det liv jag lever. Håll ut.
Vad drömmer du om just nu?
