På min födelsedag gjorde vi en liten utflykt till bland annat Rosariet i Jönköping. Inga rosor där än.
Men istället bland mycket annat vackert en så lång rabatt alldeles full
av gula påskliljor! Kändes kilometerlång, men jag har inte mätt den. Mer
än med mina ögon. Hur som helst påminde rabatten mig om när min mamma
berättade om när hon fött mig. Läkarna hade sagt att hon aldrig skulle
få barn. Hon hade varit så svårt sjuk. Dödligt sjuk. Men något hände så
läkarna fick fel. Det som hände var jag. Efter åtta års längtan efter
ett barn föddes jag den 21 april 1959.
"Och när jag tittade ut
genom fönstret, sa min mamma, strålade solen från en klarblå himmel.
Längs med lasarettets husvägg på Värnamo BB blommade alldeles fullt av
påskliljor. I vår trädgård hissade din nyblivna stolta pappa flaggan."
Berättade mamma. Hon log.
Det är lite speciellt att känna att
jag föddes som ett mirakel. Den som inte skulle kunna bli till. Så det
är inte alltid läkare har rätt. Tack och lov finns det, ibland, mirakel.
/Anna-Karin
