På min födelsedag gjorde vi en liten utflykt till bland annat Rosariet i Jönköping. Inga rosor där än.
Men istället bland mycket annat vackert en så lång rabatt alldeles full
av gula påskliljor! Kändes kilometerlång, men jag har inte mätt den. Mer
än med mina ögon. Hur som helst påminde rabatten mig om när min mamma
berättade om när hon fött mig. Läkarna hade sagt att hon aldrig skulle
få barn. Hon hade varit så svårt sjuk. Dödligt sjuk. Men något hände så
läkarna fick fel. Det som hände var jag. Efter åtta års längtan efter
ett barn föddes jag den 21 april 1959.
"Och när jag tittade ut
genom fönstret, sa min mamma, strålade solen från en klarblå himmel.
Längs med lasarettets husvägg på Värnamo BB blommade alldeles fullt av
påskliljor. I vår trädgård hissade din nyblivna stolta pappa flaggan."
Berättade mamma. Hon log.
Det är lite speciellt att känna att
jag föddes som ett mirakel. Den som inte skulle kunna bli till. Så det
är inte alltid läkare har rätt. Tack och lov finns det, ibland, mirakel.
/Anna-Karin
Nu blir jag nostalgisk för vi var ofta till Rosariet då vi bodde i Småland. Den rabatten med Påskliljor hade man velat se. Vilken härlig solskenshistoria gällande din mamma och pappa och så fint du du berättar om detta man får ju en tår i ögat. Vilken lycka för henne när hon
SvaraRaderafödde dig. Då är du lika gammal som min syster. Jag är 10 år äldre än syrran.
Du blev verkligen ett mirakel och jag har själv upplevt att läkare inte vet allt eller kan förutsäga allt.
Ha nu en jättefin helg
Kramar från Malin
Tack Malin för att du kikar in här och för din kommentar. :) Jag får inte in bilder i min blogg längre och det känns tråkigt. Bilden på rabatten hade varit så fin till det här inlägget.
RaderaJag önskar att allt är bra med dig och din man.
Stor kram/Anna-Karin