Påsktider

Vårregn

Doften från nattens vårregn på morgonpromenaden fyller mig med pirriga känslor. Trots mörkret i världen känner jag mig förälskad. Förälskad i livet. Jag undrar om vårregn doftar likadant i ett krig som hos mig? Jag släpper tanken som gör ont och hämtar kraft i där jag är nu. På en plats där våren tränger sig fram med grönskande häckar, doften från den solväckta jorden. De älskade och efterlängtade blommorna som med full kraft växer upp och vittnar om livet som segrare. Ännu en vår. Ännu en seger över mörker som varit. Livets seger. 

Sömnlös

Inatt var en sådan där natt när det kändes omöjligt att somna. Skräptankar for runt i huvudet och ingen sida gick att vila på. Till sist gick jag upp. Jag tycker om natten. För det mesta. Mörkret och tystnaden som ger mig vila från intryck. Från fönstret såg jag månen när jag tittade ut. Undrar om månen såg mig? Vem kan veta säkert. Kanske pratar jag ibland med månen, kanske inte. På natten känns allt möjligt. Och ingenting omöjligt. Då vaknar fantasierna. Drömmarna. Ibland får man svar inifrån sig om man lyssnar noga. Svar som man sökt länge. Svar på svåra frågor och beslut. Jag är vän med natten. Till sist ger den mig ro att somna trygg igen. Trygg i väntan på gryningen. Att bli väckt av ljuset.

Vitsippor

Sedan ett tag har jag gått och kikat i vägkanten efter vårblommor. Nu har det kommit vatten i markerna tack vare snön och regnet. Idag kunde jag plocka årets allra första små vitsippor. Vilket mirakel som sker varje år medan vi människor vandrar på jorden. Jobbar och stressar. Älskar och krigar. Skrattar och sörjer. Lever och dör. Så stort att ha överlevt ännu en vinter. Att än en gång få känna doften från en skimrande nyutslagen liten vitsippa i min hand.

Våga flyga med Maria Lundqvist

"Våga flyga" med Maria Lundqvist på Spira i Jönköping, var en flygtur genom livets olika faser. Med varm humor på en vackert dekorerad scen, skapade Maria karaktärer som både fick mig att skratta och bli berörd till tårar. Också vacker musik av Maria och de andra i föreställningen. Så härligt att äntligen vara på Spira igen i en fullsatt salong. Efter föreställningen  signerade Maria sin bok "Våga flyga" som hon skrivit under pandemin. En kväll att minnas.

Dansa med livet

Ojoj så mycket snö vi fick igår! Ännu mer än på bilden för det snöade hela kvällen. Men det är bara att dansa med. Så lite man som människa kan kontrollera av det som händer i livet. 

Idag känner jag mig så glad. Jag ska till Spira ikväll och se Maria Lundqvists föreställning "Att våga flyga". Biljetterna köptes för 2 1/2 år sedan (!). Sen kom pandemin. Jag är så tacksam att jag är där nu att pandemin har gett vika. Att jag kan vara där i vimlet ikväll. Höra sorlet. Vara nära andra människor. Skratta tillsammans. Uppleva tillsammans. Jag tror aldrig mer att jag kommer att ta det för givet. Tack att jag får uppleva det ikväll. Tack från mitt hjärta. 

/Anna-Karin 

Blommorna och hoppet

Vad skulle världen vara utan blommor? Medan världen sköljs över av bilder från en ondska som för mig är omöjlig att förstå, tröstar jag mitt blödande hjärta med att titta på blommorna där jag är. 

I väntan på vårens alla blommor därute, överraskar novemberkaktusen mig igen med sina sköna rosa blommor. Mårbackorna väntar på att komma ut i uterummet. Otåliga har de redan börjat blomma. Otåliga, så som jag själv, i detta bakslag av vintern som känns som den aldrig tar slut. 

Men det är normalt med bakslag i april. Också detta ska gå över. Så som vintern i vår värld en dag ska gå över. Ljuset tränga undan mörkret. Kärleken besegra ondskan. Ingenting, absolut ingenting varar för evigt. Det är mitt hopp.