Minne

Sommaren känns så långt borta nu

Allt det som var jag och du

Smultron, solnedgångar, sandiga tår

Bakom slutna ögonlock

Är allt som var då ändå

Ett levande älskande nu

Det som var en gång

för evigt kvar ändå

Älskade du ...

Symaskinen

När  jag var tonåring sydde jag mycket kläder. Det var en fantastisk lärare i textilslöjd som lärde mig och väckte mitt intresse. Min mamma köpte en begagnad symaskin Husqvarna för 250 kronor till mig. Att sedan min allra bästa vän också var så duktig på att sy gjorde att min tonårstid ofta såg ut så här: Gick i skolan. Läste mina läxor. Köpte mig en stuvbit. (Tyg var så billigt på den tiden). Gick till min kompis. Ritade av mönster ur en Burda-tidning. Sydde, sydde, sydde, pratade och skrattade under tiden. Sedan blev det fredag. Och med min nya blus eller kjol eller kanske hängselklänning åkte jag till dansstället och dansade och buggade fram till på småtimmarna.

När jag blev husägare sydde jag gardiner och kuddöverdrag med mera. Sedan blev jag mamma och då var det så klart roligt att sy små bebis-, och barnkläder till mina döttrar. Det var så roligt att själv bestämma tyger och fortfarande var det billigt att sy kläder själv.

Så gick åren. Livet fylldes med andra saker. Det blev billigare att köpa nya kläder än att sy egna. Tyger blev ganska dyrt tyckte jag. Min gamla symaskin började krångla. Jag lämnade in den för reparation en gång. Två gånger. Men trots att den lämnades in för service och reparation så ville den inte fungera som förut.

Under ett par års tid har jag istället lagt upp kläder och gjort annat småfix för hand. Men jag har hela tiden tänkt att jag ska skaffa mig en ny symaskin. Nu har jag gjort det. I måndags fick jag hem den. Den heter Singer Tradition och har fått flera Bäst-i-test-betyg och bra recensioner. En symaskin för det behovet som jag har. Inte överdrivet många finesser men fullt tillräcklig för mig. Priset var 1 550 kronor. Det tycker jag var rent av billigt. Inte så mycket man kan köpa för 1 550 kronor längre.

Jag kände lätt glädjepirr när jag packade upp min nya symaskin. Det har känts tomt att inte ha en symaskin här hemma. Nu har jag en del kläder som jag ska göra små ändringar i. Kanske blir det ett och annat kuddöverdrag och andra små projekt. Det är ju bara fantasin som sätter gränser för vad man kan göra med en symaskin, eller hur.

Sommarminne

Det är så länge sedan jag startade den här bloggen nu. Så mycket som har hänt. Så många förändringar. Också jag förändras. Det hör livet till. Tänkte att det känns fint att lägga in någon bild på hur jag ser ut idag. Det är väl ca 12-13 år sedan jag startade bloggen Maskroskvinnan. Ibland känns det som att det var igår. Ibland känns det som en evighet sedan. Som att det var i ett annat liv. Så mycket som hänt. Så mycket jag känt. Så många gånger mitt hjärta slagit slag. Så många steg jag tagit. Ord jag skrivit. Tankar jag känt. Människor jag mött. Både IRL och via nätet. Livet är ett äventyr. 

Här två bilder från i somras när jag njöt av att sitta under lönnen i min trädgård. I skuggan där jag trivs bäst när det är varma dagar. Jag minns att jag njöt extra mycket den dagen. Det var en bra dag. En av ganska få bra dagar under en på många sätt tuff sommar. Det gäller att ta vara på stunderna av andhämtning när de är där. Alldeles särskilt mycket när livet kärvar.

När jag ser de här bilderna minns jag hur den precis lagom svalkande vinden denna varma sommardag, rörde min hud, mitt hår, mitt ansikte. Så där mjukt som en len smekning. Så där rogivande. Som en tröst från någonstans. Som när någon som älskar dig rör din hud. Den dagen i somras kändes vinden alldeles särskilt sensuell. I luften virvlade citronfjärilar omkring. Nyckelpigorna strosade runt i blomrabatterna. Igelkottarna låg och snusade i buskarna lite överallt och väntade in skymningspromenaden. Det doftade lavendel, timjan och nyklippt gräs. Solen värmde människorna. Himlen var blåklintsblå. Allt kändes gott. En fläkt av paradiset på jorden. Och där fick jag vara just då. Tacksam.

Höstkänsla

Oj så varm septembermånad vi fick! Jag börjar riktigt längta efter svalare dagar nu. Den där friska höstluften som jag tycker så mycket om. Kanske är den snart här, hösten. I alla fall har träden och vår lönn börjat skifta i höstfärger. Och idag har det regnat mycket även om det inte syns på bilderna i det här inlägget eftersom jag tog dem för några dagar sedan.

Minsann, där var troligen sommarens sista smultron i min hand. Vilka smultron smakar godast? Sommarens första. Eller kanske sommarens sista? Säg det den som kan. 

Här är den finaste lilla vovven i hela världen för mig, min älskade lilla Mimmi. Snart fyller hon hela tolv år. Hon är pigg som en unghund fortfarande. Promenerar och springer snabbt. Hör bra. Ser bra. Förstår så mycket av det man säger. Och också av det man inte säger. Titta in hennes ögon, kan du tänka dig en vänligare liten varelse? Det kan inte jag i alla fall. Vad jag älskar henne. Och i hennes ögon ser jag att hon älskar mig också. Det gör mig så varm i mitt hjärta. 

Livets kringelikrokar

Så länge sen jag skrev här nu. Livet, och döden, har kommit emellan. Ibland i livet är det som att man tappar sin kraft och sin väg. Man känner sig omkullkastad och vilsen. Vart ska jag nu? Vad kommer efter detta?

Energin man har räcker till för det nödvändiga. Det basala. Sömn, mat, måttlig motion. I början. Så småningom också för lite mer. Lite till och lite till. Små steg i taget.

Så bra att jag levt ett tag. Att jag varit där förut. Att jag vet att det blir bättre så småningom igen.

Allt har sin tid.

"This too shall pass"

 

Vårrus

Barhuvad

ljumma vindar

fladdrande hår

Från ingenstans ...

Doft av årets första

nyklippta gräs

Den doften ...

För mig slår

inte ens

doften av

det dyraste vin

Just doft av

Årets första

nyklippta ...

Gräs

/Anna-Karin

(känner mig rusig av våren)

Bokhyllan

Den här tiden på året efter jul brukar jag hitta på något projekt. Som att rensa någonstans. Den här gången blev det inte helt självvalt. Det var nämligen vår 37 år gamla Lundqvist-bokhylla som hade kollapsat. Det hände i höstas och gjorde en riktigt smäll i rummet. Först försökte vi laga hyllan. Men det visade sig vara risk att fler hyllor skulle gå sönder. Så det var dags att skaffa något nytt. Nu efter jul har vi tömt hyllan på böcker och annat. Skåpen nedtill innehöll så mycket minnen. En del kom jag ihåg, annat hade jag glömt bort att det var där. Det känns som att jag gått igenom hela mitt hittills levda liv med allt jag sorterat senaste veckorna. Nu har vi i alla fall fått ordning och reda och den nya bokhyllan, Billy från Ikea, är på plats. Det blev så ljust och luftigt i rummet. Känns så skönt att rensa ut tycker jag. Även om det inte känns så roligt när man ska sätta igång med det, så är känslan efteråt härlig.