Själens resa

De här vackra och visa raderna om själens resa är ur boken "En given väg" av Patricia Tudor-Sandahl:

Själens resa

Andlig mognad tar sin tid. Processen är personlig och varje resa sitt eget äventyr. I sin bok "Friends of God" återger Edward Harris Kierkegaards tankar om olika stadier i själens utveckling.

Det första - det estetiska stadiet - utgår ifrån en materialistisk grund. Ordet estetisk kommer från ett grekiskt ord som betyder det yttre, tillfälliga och synliga i motsats till det inre, eviga och osynliga. I denna fas är det den yttre världen som är viktig. Vi strävar efter makt, ära, erkännande, pengar och position. För att komma dit vi vill behandlar vi andra utan hänsyn, som objekt. Lyckan i att nå dessa mål är kortlivad. Snart drivs vi mot nya erövringar samtidigt som vi ängslas för att förlora det vi har. Suget efter det ytliga välbefinnandet är utarmande. Oro för att släpa efter i den sanslösa kapplöpningen skapar ångest som leder till orkeslöshet och förtvivlan. Vi eggas att pressa oss ännu lite mer tills kraften sinar och gränsen är nådd för vad vi orkar.

I det etiska stadiet, den andra fasen i själens resa, väcks ett intresse för det inre livet och en mer humanistisk syn på mänskligt liv. Själens rörelse har nu sin förankring i det inre. Brister i ens tidigare sätt att leva blir markanta. Man börjar inse att livet har ett högre syfte än att tillfredsställa ytliga begär. Relationer utan kärlek och omsorg är inte längre mycket värda. Empati väcks långsamt. Gradvis går det upp för oss att andras liv och andras behov har ett lika stort värde som våra egna. Och att man faktiskt är fri att välja hur man vill leva. Möjligheter danas, kreativitet spirar. På gott och ont, därför att frihet även för med sig ansvar som förpliktigar och som kan väga tungt. I det etiska stadiet frestas man att återgå till den första fasens bekymmerslösa bekvämligheten. Under förevändning av att "man måste" och "man bör" förtinglingar man sig själv för att undkomma frihetens konsekvenser.

Det tredje stadiet i själens resa heter världsandan. Det inleds så snart det går upp för oss att det finns något som är bortom våra sinnen, tankar och vilja, en universell skaparkraft som vi och vår värld är en del av. Nu blir man varse en transcendent verklighet och börjar reflektera över meningen med livet och sin egen plats i det stora mönstret. Kallelsen tar nu form. "Det som egentligen fattas mig är att komma till klarhet med mig själv om vad jag ska göra, inte om vad jag ska veta ... det gäller att finna en sanning som är sanning för mig, att finna en idé för vilken jag vill leva eller dö, står det i dagboken som den unge Kierkegaard skrev. Och i sin dagbok skrev Dag Hammarskjöld:

Du vågar ditt ja - och upplever en mening.
Du upprepar ditt ja - och allt får mening.
När allt blir mening, hur kan du leva annat än ett ja.


(Ur boken "En given väg", Patricia Tudor-Sandahl)

Varför lever jag?

Om man vet varför man lever, klarar man att uthärda lidande och smärta mycket bättre än om man inte kan se en mening med sitt liv.

Ungefär så skriver Patricia Tudor-Sandahl i en bok som jag läser ur på kvällarna innan jag somnar.

Själv lever jag för att utvecklas som människa.

Att ha med mig den vissheten gör mig nyfiken på livet. Får mig att klara motgångar och kriser och gropar som jag trillar ner i ibland. Därför att precis allt som jag upplever som människa får mig att utvecklas på något sätt, medvetet eller omedvetet, tror jag.

Det smärtsamma lika väl som det ljuvliga.


#Blogg100 - Dag 5

Jag, Ellen Key och Strand

Solig lördag i juni 2013. Jag uppfyller en dröm sedan många år, att besöka Ellen Keys Strand. Ellen Key, frihetens apostel, den starka kvinnan född 1849 som vissa hatade och andra älskade för hennes radikala, provocerande åsikter.

Hennes kamp för kvinnlig rösträtt och yttrandefrihet. Hennes kamp för kvinnors rätt till självständigt ekonomiskt oberoende. En kamp som fortsätter än idag. Inte minst när ett system med utförsäkringar gör allt fler kvinnor i Sverige ibland totalt ekonomiskt beroende av sin partner. På grund av sjukdom.

På Ellen Keys tid förlorade en kvinna sin myndighet samma dag som hon gifte sig. Det var en anledning till att Ellen Key aldrig gifte sig. En annan var kanske att hon tidigt i livet mött den stora kärleken som tyvärr var gift.

Ellen Key skrev uppmärksammade och provocerande artiklar, debatterade, föreläste och skrev så småningom också böcker.

När hennes pappa, Emil Key, som ägde en stor gård, skulle satsa på moderna jordbruksmetoder blev det övermäktigt. Han gjorde konkurs. Ellen Key blev "hemlös" och förlorade i stort sett allt en period i sitt liv.

Efter den händelsen skrev hon boken "Barnets århundrade" (1900) som såldes i många exemplar framförallt utomlands. Då var Ellen Key drygt 50 år.

Den stora inkomst hon fick tack vare boken, använde hon för att bygga sitt älskade Strand intill Vättern ett par mil från Vadstena. Där föddes och förverkligade hon sin dröm att öppna sitt hem för arbetande kvinnor för avkoppling, samtal och studier.

Fortfarande idag, 2013, har man möjlighet att ansöka om att få vara två veckor på Ellen Keys Strand. Förutsättningarna är att man jobbar med något inom Ellen Keys områden, t ex pedagogik eller vårdar barn.

Ellen Keys liv och tankar har många beröringspunkter med mig själv och vad jag värderar högt i mitt liv.

Det kändes härligt att få vandra i de vackra rummen och huset som hon i stort sett själv ritat och format. Trädgården och naturen kring huset skulle enligt Ellen Key ha ett stänk av Italien och Sverige i sig på samma gång.

Ellen Keys livsmotto var: "Meningen med livet är livet". 

Citat av Ellen Key:

"Det viktiga i ett rum är människor, blommor och böcker".

"Mod beror framförallt på viljan att vara modig".

"Kärlek är moralisk även utan formellt äktenskap, men ett äktenskap utan kärlek är omoraliskt".

"At every step the child should be allowed to meet the real experience of life; the thorns should never be plucked from his roses".

Nu låter jag bilderna berätta mer om Ellen Key och hennes hem Strand.

Ellen Keys Strand ligger på en kraftigt sluttande tomt ned mot Vättern.

Blommorna betydde mycket för Ellen Key.

Vackra fönster. Tyvärr fick man inte lov att fotografera interiörerna i huset.

Detta är min favoritplats på Ellen Keys Strand. Ljudet från böljorna stillar min själ.

Underbara Vättern.

Det fanns gott om höga, blommande gullregn på Strand när jag var där.

Utsikten från Ellen Keys balkong. Den enda plats där man fick fotografera inifrån.

Kan det bli vackrare än så här?

Italien-känsla à la Ellen Key.

Ljuvligt! Med himlen som tak.

Jag själv. En kvinna född i Sverige drygt hundra år senare än Ellen Key. Som har rösträtt och är myndig också som gift. Fast som aldrig någonsin tar den jämställdheten för självklar eller given.

Eftersom vi var så nära, blev det en liten utflykt till charmiga Vadstena efter besöket på Strand.