Lucia - ljuset i mörkret

Mörka lussemorgon.

Jag står länge och ser ut i mörkret genom fönstret.

Rimfrost har lagt sig över världen utanför.

Träden blir till virkade spetsdukar över snömattan under dem.

Skogslönnen ... nyss som i brand av höstens alla färger, nu skimrande, gnistrande vit med frostigt täckta grenar. Ett år, ett helt liv ryms i skogslönnen utanför mitt fönster.

Några kajor och en skata dyker upp. Svart, grått, svartvitt och vitt ...

Jag tänder ljus.

Tänker att aldrig syns ljuset klarare än när allting runt omkring är mörker.

Så också för människan.

När det är som allra mörkast är sinnena mer mottagliga.

Känslorna starkare.

Ljud och röster starkare än annars.

Ljus kan blända.

Att vara i stort mörker, är på samma gång att vara i ett ljus större än någonsin.

Att vara i tystnad, är på samma gång att vara i mer ljud än någonsin.

Sök ljuset i mörkret ...

Sök ljudet i tystnaden ...

Var stilla.

Hör ditt hjärta slå, dina andetag.

I dig är ljus, i dig är liv ...

Och mörkret viker för ljuset.

Dagen gryr.

Lucia.


Från hjärtat/
Anna-Karin

Ren som snö

Vaknade ren som snö.

Förlät.

Älskar.

Frid.

Idag ska jag tända det andra ljuset.

Tänd tusen ljus ...

Ljuset är större än mörkret.

Ljuset i mitt hjärta lyser starkare än någonsin.

Snön föll

Snön föll hela natten.

Och världen blev vit.

Som född ...
på nytt.

(Anna-Karin)

 

Nyklippt Mimmi

Häromdagen var jag med Mimmi hos Framtassen för att få hennes ansikte och hennes små tassar klippta.

Snart är det ett år sedan vi hämtade henne.

Då var hon inte mycket större än ett stort marsvin.

Idag är hon en kaxig unghund som redan har med sig så många erfarenheter från livet.

Snö på mammas grav

Termometern visade 15 minusgrader.

Solen var uppe och fick all den nyfallna snön att gnistra.

Jag pulsade i snö fram till mammas grav.

Tände ett ljus.

Till minne.

Och i kärlek.

Handlat julklappar - Julbak

Det var ett riktigt busväder när jag gav mig iväg i förmiddags för att handla några julklappar.

På Ikea rådde näst intill julefrid. Jo, faktiskt. Om man är där precis när det öppnar i början av veckan så är det riktigt lugnt fortfarande.

Förutom julklappen som jag skulle köpa där, köpte jag några doftljus till mig själv. Jag älskar doftljus. Just nu är det ett brunt doftljus som doftar kanel och äpple som är min favorit. Annars brukar jag allra helst tända ljus som doftar vanilj.

Rabattkupongerna väller fram i direktreklamen nu för tiden. Allt för att locka oss att köpa. Jag behövde nya jeans och bestämde mig för att använda en rabattkupong på 30 % till ett eventuellt nytt jeansinköp.

Och äntligen hittade jag ett par jeans som satt som sydda till just mig. Det är praktiskt med jeans när man ska ut med en liten hund i vinterväder.

Nu är jag nästan helt klar med julklappsinköpen för i år. Jag köper inte så många julklappar längre. Det är barnen som får de flesta.

Sedan när jag kom hem kände jag mig trött. La mig i sängen med min lilla Mimmi. Jag tänkte bara slappa. Fast det tog inte lång stund förrän Mimmi och jag låg sida vid sida och snusade gott tillsammans. Jag kände mig så lycklig den stunden. Varje stund jag känner lycka eller glädje gör att jag känner mig ännu lyckligare och gladare. Även om det också kommer stunder när något minne får mina tårar att trilla nedför kinderna igen.

Jag drömde mycket inatt igen. Det kan bli så när man är mitt i ett sorgearbete. Det blir bättre, det vet jag.

Just nu hör jag "Fairytale from New York" spelas i köket. Yngsta dottern och hennes kille bakar lussekatter och pepparkakor här hemma ikväll. Snart kommer jag att känna alla ljuvliga juliga dofter av pepparkakskryddor och saffran. Och jag blir inte det minsta förvånad om jag får känna glädje och lycka en gång till denna dag.

Tack för denna dag!

Tack för livet!

Astma?

Idag var jag på astmaundersökning igen. Den här gången blev vi inte avbrutna av något bombhot som förra gången jag var där.

Jag fick blåsa och blåsa och blåsa. Och blåsa och blåsa och blåsa igen. Sen fick jag ta en medicin och vänta i 15 minuter. Sen fick jag blåsa och blåsa och blåsa igen.

Astmasköterskan bedömde att jag har astma. Fast hon sa att det är läkaren som ska bedöma det slutgiltigt. Och min läkare är ledig ända fram till början av januari.

Så jag får vänta och vänta och vänta på det riktiga beskedet. Denna väntan ...

Astmasköterskan tyckte att jag skulle börja direkt med cortisonmedicinen och hålla på med den ett längre tag. Sedan ska man göra en ny undersökning av mig.

Jag känner mig sorgsen, lite förvirrad och trött just nu. Om medicinen kan hjälpa mig så är det ju bra.

I tolv år har både läkare, specialister, psykologer och jag själv trott att jag har panikångest och inget annat. Det har känts tillräckligt att ha det. Nu visar sig det att jag både har en skada i hjärtat och troligen också astma. Stressrelaterad ohälsa är verkligen inte att leka med.

Inte konstigt att jag är och har varit trött, tänker jag.

Det här blev ett gnälligt inlägg. Fast ibland är livet just så.

Imorgon är en annan dag.

Och det kunde vara så mycket värre för mig, trots allt, tänker jag.

Det blir bättre. Det tror jag.

Hoppet lämnar jag aldrig.

Och jag duger. Precis så som jag är.

Tystnad

Jag sökte dig.

Tystnad
mötte
mig.


(Anna-Karin)

Krönika hos 1av3.se: "Vem äger ett land?"

Välkommen att läsa min krönika hos 1av3.se idag: 

"Vem äger ett land?"

Från hjärtat/

Anna-Karin

Första advent

Det är mysigt att fira första advent tycker jag.

Att det just nu är ett sagolikt vinterlandskap där ute gör att det blir alldeles särskilt mysigt med alla tända ljusstakar och stjärnor och ljusslingor över träd och buskar. I uterummet bildas det snökristaller på de stora glasytorna. Bilden visar hur det ser ut i mitt uterum just nu. Vackert! Får mig att tänka på filmen Doktor Zjivago.

Igår kväll var jag hos vänner på adventsmys. Det var god mat, glögg, russin, mandel och pepparkakor. Massor av prat. Det var härligt att träffa mina vänner igen. Att prata och skratta tillsammans får mig att må gott.

Jag och min make gick både till och från dem. En sträcka på cirka två kilomoter.

När vi gick hemåt strax efter midnatt bet det i kinderna av kylan. Snön gnistrade. Det var rimfrost på träden. Lite moln på himlen fast det gick att se månen genom diset.

Det knarrade under mina fötter där jag gick i den rena, lätta snön.

Jag fick skavsår på båda mina hälar av mina tjocka varma curlingkängor med ullfoder inuti. Fast vad gjorde väl det. Jag kände mig lycklig att kunna gå där, i det vackra landskapet, på mina egna ben.

Idag ska jag dricka glögg här hemma. Tända det första adventsljuset. Äta en bit choklad ur min chokladadventskalender. Se adventskalendern på TV, "Mysteriet på Greveholm". Mysa med min hund och katt. Slänga mig i soffan med en filt över mig och se avsnittet av "Så mycket bättre" som jag missade igår när jag var bortbjuden.  Lyssna på vacker adventsmusik.

Välkommen första advent! Jag har längtat!

Hemma på mitt köksbord - datumljuset är tänt!