Jag läser i en bok om en kvinna som lever med livsfilosofin att livet består av att förlora, söka och finna igen. Gång på gång, som ett evigt kretslopp.
Förlora kärleken. Söka efter den. Finna den igen. Förlora den, söka, finna igen ...
Förlora självförtroendet. Söka efter det. Finna det igen. Förlora, söka, finna igen ...
Förlora hälsan. Söka efter den. Finna den igen. Förlora, söka, finna igen ...
Förlora någon man älskar som dör. Söka efter den. Finna den igen på något sätt i andra människor runt omkring. Förlora, söka, finna igen ...
Förlora glädjen. Söka efter den. Finna den igen ...
Förlora, söka, finna igen.
Det är en vacker tanke att se livet så, tycker jag.
Ett sätt att leva där man inte ger upp.
Ett liv med hopp och förväntan.
Ett sätt att leva där man söker nytt när man förlorat något som man haft.
Även om det inte blir exakt detsamma som man hade.
Det kommer alltid det som är nytt i livet.
När man minst anar det, hittar man en nyckel som öppnar en ny dörr till något som man längtat efter.
"Sök - och du ska finna".
# Blogg 100
söndag 27 januari 2013
lördag 26 januari 2013
fredag 25 januari 2013
#Blogg 100 - Utmaningen
Idag har jag antagit utmaningen #Blogg 100.
Det innebär att jag kommer att publicera minst ett blogginlägg varje dag i hundra dagar.
Kort eller långt blogginlägg spelar ingen roll.
Syftet är att hitta tillbaka till bloggvärlden igen i allt annat brus som är i cyberrymden. Något som jag redan förut känt en allt starkare längtan efter.
Bloggvärlden är för mig en lugn värld jämfört med många av de andra världarna i cyberrymden. En värld som jag verkligen älskar från mitt hjärta. Annars skulle jag ju inte blogga så som jag gör. Jag ÄR en bloggare, en skrivande människa. Att dessutom kunna kommunicera med andra bloggare och läsa det de skriver förgyller mitt liv på många sätt.
Nu är det ju så att jag (nästan) bloggar minst ett inlägg varje dag redan.
Så den här utmaningen ska väl gå som en dans, tänker jag.
Eller hur?
Det innebär att jag kommer att publicera minst ett blogginlägg varje dag i hundra dagar.
Kort eller långt blogginlägg spelar ingen roll.
Syftet är att hitta tillbaka till bloggvärlden igen i allt annat brus som är i cyberrymden. Något som jag redan förut känt en allt starkare längtan efter.
Bloggvärlden är för mig en lugn värld jämfört med många av de andra världarna i cyberrymden. En värld som jag verkligen älskar från mitt hjärta. Annars skulle jag ju inte blogga så som jag gör. Jag ÄR en bloggare, en skrivande människa. Att dessutom kunna kommunicera med andra bloggare och läsa det de skriver förgyller mitt liv på många sätt.
Nu är det ju så att jag (nästan) bloggar minst ett inlägg varje dag redan.
Så den här utmaningen ska väl gå som en dans, tänker jag.
Eller hur?
Barn som lämnar boet
Någon gång inatt kommer min äldsta dotter hem från sitt halvår som Erasmus-student i Prag.
Just nu kan jag se på Internet att flyget hon reser med har kommit iväg på utsatt tid.
Det känns underbart att hon är på väg hem till Sverige igen. Härligt att få träffa varandra igen. Och lika underbart känns det att min dotter har förverkligat drömmen hon hade att studera utomlands igen. Att hon vågade leva sin dröm. Det är viktigt.
Att mina ungar lämnar boet och ibland kommer hem igen, känns som små mini-förlossningar. På ett sätt är det samma barn jag möter som reste iväg. Samtidigt har mitt vuxna barn utvecklats och mognat. Precis som jag under den tid som vi varit ifrån varandra. Därför är vi alltid två nya varelser som möter varandra. Om än också desamma som förut på samma gång.
Den där känslan att få ha sina barn nära efter att de varit borta länge, påminner mig alltid om när jag höll dem i min famn den allra första gången.
Påminner mig om vilket mirakel det är att jag fick bli mamma.
Dessutom två gånger i mitt liv.
Tacksam!
Just nu kan jag se på Internet att flyget hon reser med har kommit iväg på utsatt tid.
Det känns underbart att hon är på väg hem till Sverige igen. Härligt att få träffa varandra igen. Och lika underbart känns det att min dotter har förverkligat drömmen hon hade att studera utomlands igen. Att hon vågade leva sin dröm. Det är viktigt.
Att mina ungar lämnar boet och ibland kommer hem igen, känns som små mini-förlossningar. På ett sätt är det samma barn jag möter som reste iväg. Samtidigt har mitt vuxna barn utvecklats och mognat. Precis som jag under den tid som vi varit ifrån varandra. Därför är vi alltid två nya varelser som möter varandra. Om än också desamma som förut på samma gång.
Den där känslan att få ha sina barn nära efter att de varit borta länge, påminner mig alltid om när jag höll dem i min famn den allra första gången.
Påminner mig om vilket mirakel det är att jag fick bli mamma.
Dessutom två gånger i mitt liv.
Tacksam!
torsdag 24 januari 2013
Newsmill publicerar min text om barnfattigdom
"Utmärkt text", skrev chefen på Newsmill TV4 till mig i ett mail sent igår kväll.
Mitt hjärta tog glädjeskutt.
Välkommen att läsa min text!
"Om att vara fattig som barn"
Mitt hjärta tog glädjeskutt.
Välkommen att läsa min text!
"Om att vara fattig som barn"
onsdag 23 januari 2013
Inlevelse en ödesfråga för människan
"Om vi människor kan leva oss in i en annan människas situation, hur hon/han har det oavsett vad. Och sedan ställa oss frågan om vi själva skulle kunna göra det som han/hon gjort under några omständigheter. Det är vad jag skulle vilja kalla en ödesfråga för hela mänskligheten".
(Sagt av en fängelsepräst i ett radioprogram för en tid sedan som svar på frågan om hur hon såg på att möta människor som begått grymma handlingar och ändå kunna samtala till dem som människa till människa utan att döma).
(Sagt av en fängelsepräst i ett radioprogram för en tid sedan som svar på frågan om hur hon såg på att möta människor som begått grymma handlingar och ändå kunna samtala till dem som människa till människa utan att döma).
De allra flesta människor vill gott
Kanske är jag naiv.
Kanske tänker jag som ett barn.
Jag vill så gärna tro att människan är god.
Innerst inne.
Fast att jag ständigt, varje dag, i media och också runt omkring mig, ser den direkta motsatsen.
Ändå fortsätter mitt hjärta att envist viska till min själ:
"De allra flesta människor vill gott".
Också politiker.
Det är bara att vi har så olika perspektiv ibland.
Vissa har ett fågelperspektiv.
Och andra mera ett grodperspektiv.
Och alltför sällan mötas de båda.
Kanske tänker jag som ett barn.
Jag vill så gärna tro att människan är god.
Innerst inne.
Fast att jag ständigt, varje dag, i media och också runt omkring mig, ser den direkta motsatsen.
Ändå fortsätter mitt hjärta att envist viska till min själ:
"De allra flesta människor vill gott".
Också politiker.
Det är bara att vi har så olika perspektiv ibland.
Vissa har ett fågelperspektiv.
Och andra mera ett grodperspektiv.
Och alltför sällan mötas de båda.
Borg och Reinfeldt i kohandel
Enligt Aftonbladet idag filurar Fredrik Reinfeldt och Anders Borg på en plan för att vinna nästa val. Det kan de behöva göra.
Genom att få till en jobbpakt mellan regeringen, arbetsgivarna och facket, tror man sig kunna få bort den känsliga frågan om den höga ungdomsarbetslösheten från valdebatten. Och därmed vinna tillräckligt många väljare för att behålla makten att fortsätta förändra Sverige till ett land med ökade klyftor och utförsäkringar av sjuka människor, ett land med ökat utanförskap för vissa grupper av människor.
Här ställer man de unga arbetslösa mot andra grupper med hjälpbehov i samhället som barn, sjuka och äldre.
Som jag ser det gör man det bara med ett enda mål i sikte: Makt.
Makten att fortsätta sin väg bort från medmänsklighet, empati och solidaritet till ett samhälle där man står sig själv närmast.
Jag önskar att facket vågar stå upp för ett mer humant Sverige ur ett längre perspektiv. Att de väljer en annan väg än att slå sig ihop med Reinfeldt och Borg.
De unga behöver jobb, det är en viktig fråga också för mig.
Fast det finns andra än Reinfeldt och Borg som kan fixa det, tror jag.
Jag vill se en långsiktig politik i Sverige där målet är ett samhälle för alla människor. Ett samhälle som bygger på att vi tar hand om varandra. Där vi hjälps åt att lyfta den som är svag eller utsatt.
Jag vill se politiker som tänker mer på andra i samhället än på sin egen möjlighet till makt. Som brinner för en vision om ett samhälle där alla människor mår så bra som det bara är möjligt.
Finns de politikerna idag?
Se även:
SvD: "S satsar på full sysselsättning"
DN: "Nya Löfven-strategin som ska lyfta S"
Högbergs tankar: "Paragraf jobb"
Martin Mobergs betraktelser: "Socialdemokraterna fokuserar på det som Sverige verkligen
behöver ..."
Roger Jönssons blogg: "Full sysselsättning i centrum"
Genom att få till en jobbpakt mellan regeringen, arbetsgivarna och facket, tror man sig kunna få bort den känsliga frågan om den höga ungdomsarbetslösheten från valdebatten. Och därmed vinna tillräckligt många väljare för att behålla makten att fortsätta förändra Sverige till ett land med ökade klyftor och utförsäkringar av sjuka människor, ett land med ökat utanförskap för vissa grupper av människor.
Här ställer man de unga arbetslösa mot andra grupper med hjälpbehov i samhället som barn, sjuka och äldre.
Som jag ser det gör man det bara med ett enda mål i sikte: Makt.
Makten att fortsätta sin väg bort från medmänsklighet, empati och solidaritet till ett samhälle där man står sig själv närmast.
Jag önskar att facket vågar stå upp för ett mer humant Sverige ur ett längre perspektiv. Att de väljer en annan väg än att slå sig ihop med Reinfeldt och Borg.
De unga behöver jobb, det är en viktig fråga också för mig.
Fast det finns andra än Reinfeldt och Borg som kan fixa det, tror jag.
Jag vill se en långsiktig politik i Sverige där målet är ett samhälle för alla människor. Ett samhälle som bygger på att vi tar hand om varandra. Där vi hjälps åt att lyfta den som är svag eller utsatt.
Jag vill se politiker som tänker mer på andra i samhället än på sin egen möjlighet till makt. Som brinner för en vision om ett samhälle där alla människor mår så bra som det bara är möjligt.
Finns de politikerna idag?
Se även:
SvD: "S satsar på full sysselsättning"
DN: "Nya Löfven-strategin som ska lyfta S"
Högbergs tankar: "Paragraf jobb"
Martin Mobergs betraktelser: "Socialdemokraterna fokuserar på det som Sverige verkligen
behöver ..."
Roger Jönssons blogg: "Full sysselsättning i centrum"
söndag 20 januari 2013
Krönika: "Vad jag kan lära av min hund"
Dagens krönika av mig hos 1av3.se heter "Vad jag kan lära av min hund".
Välkommen att läsa!
Från hjärtat/
Anna-Karin
lördag 19 januari 2013
Januarimorgon
I morse var det 17 minusgrader när jag tittade på termometern i köksfönstret. Så jag undrar hur kallt det kan ha varit i natt.
Gryningen var underbar. Jag bor i ett öppet landskap som påminner om Skåne ibland.
Långt bort i öster såg jag himlen i pastellfärger. Lite senare tittade jag ner mot sjön där solen fick de rimfrostvita träden att skifta i aprikosa toner. Genom det öppna landskapet spred sig solens strålar upp mot huset där jag bor. Som en stor lampa lyste den upp lönnen och körsbärsträdet i min trädgård och fick alltsammans att gnistra. Som att bo mitt i ett sagolandskap.
Nu har det mulnat och jag känner som att det är snö på väg. Det flyger fåglar genom det grå diset. Jag ser att skatorna nästan alltid numera sitter två och två. De har tydligen redan hittat varandra.
På mitt stora bord har jag en nyinköpt bukett med rosa tulpaner.
Jag räknar veckorna.
Om sex-sju veckor kan jag sitta i uterummet en solig dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)