Sorg och ångest

Denna morgon vaknade jag i en dröm där min mamma var så levande. Hon kramade min hand hårt med sin varma hand. Log mot mig med glada ögon.

Att vakna var som att vara med om att hon dog igen framför mina ögon, så smärtsamt.

Jag fick en stark panikattack, den starkaste på länge. Det kändes som att marken försvann under mina fötter där jag gick på köksgolvet. Som att väggarna föll mot mig.

Försökte att fixa lite fredagsfint med tulpaner och plocka undan lite.

Fast insåg att det enda jag orkade med idag var att ta hand om mig själv och Mimmi.

Vila för att hämta kraft igen.

Igår var jag och beställde blommor till min mosters begravning. I blomsteraffären dit jag och mamma brukade gå så ofta och njuta av alla vackra blommor där.

Jag vandrade i mammas kvarter.

I min själ blev hon levande igen.

Vissa dagar när man är i sorg, handlar dagarna om att helt enkelt försöka överleva.

Ta sig igenom dem.

Hämta kraft.


#Blogg 100

Empati

 

Häromdagen lyssnade jag på ett radioprogram där man talade om empati. Man menade att vi människor mår visserligen bra av fantasi och kreativitet och logik. Fast för att bygga ett samhälle behöver vi först av allt empatin.

Den allra viktigaste ingrediensen för att bygga ett samhälle är just empatin. Det är omöjligt att bygga ett samhälle om inte där finns människor med empati. Förmågan till empati anses medfödd. Den går också att träna upp genom livets gång.

Jag själv har en extremt empatisk förmåga, enligt bland andra min vägledare på vägen från utmattning till hälsa igen. 

Ibland är det jobbigt att ha mycket empati. 

Det gäller att komma ihåg att ha empati för sig själv också.

Fast jag vill inte vara utan förmågan till empati som människa.

Empati innebär till skillnad från sympati alltid en handling. Alltså inte bara en känsla eller ord utan också aktiv handling.

I länken TuvaForum definieras empati så här:

"Empati är en medfödd förmåga, en del av vårt biologiska arv. Empati är förmågan att förstå och reagera på en annan människas unika erfarenhet, att känna respekt för individen och situationen. Världen är i ständig förändring och empatin gör att vi kan vara smidiga och flexibla, att släppa våra förutfattade meningar och gå in i relationer med både ett öppet hjärta och sinne. 

Utan empati har vi ingen kontakt med andra människor på ett nära och meningsfullt sätt. Det finns inte heller någon större önskan eller lust att bry sig om varandra om vi inte är rustade med empati. Utan empati förstår vi inte andra människor, vi kan inte heller förstå varandra eller sträcka ut handen till varandra för att ge och få stöd, uppmuntran, ömhet och tillgivenhet. Utan empati blir vi ovilliga att erbjuda hjälp och vänder människor ryggen och går iväg från deras smärta eller nöd.

Empatiskt beteende:

- Ärlighet
- Ödmjukhet
- Accepterande
- Tolerans
- Tacksamhet
- Tillit
- Hopp
- Förlåtelse

Oempatiskt beteende:

- Oärlighet och svek
- Stolthet, inbilskhet, osund egoism
- Perfektionism
- Intolerans, förutfattade meningar, fördomar
- Otacksamhet, girighet, tanklöshet
- Cynism, misstänksamhet, skepticism
- Hätskhet, bitterhet och hat

Empatin är alltid, utan undantag, handlingsinriktad."

Källa: TuvaForum


#Blogg 100 
 

Första vårpromenaden med Mimmi?

Vårljus föll in genom mitt fönster idag. Därute sjönk snön ihop alltmer. Plötsligt kunde jag se gräset och mossan igen.

Jag kände hur det började spritta i mig. Vårkänslor som vaknar till liv. Hopp om liv som vänder åter.

Tog en vårpromenad med Mimmi. I vårvindar så friska.

Dags att börja leta vårtecken, tänker jag.

Tråkigare kan man ha det.

#Blogg 100

Sömnig dag

Ibland får jag bara sån lust att lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och sova, sova, sova.

Idag har jag känt mig sådan hela dagen.

Fast jag släpade mig upp i alla fall.

Kom iväg till hårfrisörskan och var där i tid klockan nio. Blev riktigt fin i håret, nyklippt och med ljusa slingor i det bruna håret. Vårfin. Bara att ta på mig lite färgglada vårkläder också i stället för yllekoftan som det känts som att jag bott i de senaste månaderna.

Lyckades fixa till spaghetti och falukorv tillsammans med yngsta dottern. Matlagning är annars något som jag blir väldigt trött av att hålla på med. Särskilt om det är många ingredienser och moment i matlagningen. Så, någon mästerkock har jag för tillfället inga planer på att bli. Ingen kan kunna allt och alla kan något. Jag är bra på att skriva. Bland annat.

Jobbade en timme med texter för Skrivklådan. Fast det kändes som att jag hade jobbat i tre timmar.

Och lyckades, tydligen, få till ett blogginlägg idag också. Att blogga känns som att vila för mig.

Heja mig!


#Blogg 100

Vräkningar av barn fortsätter i Sverige trots nolltolerans

2012 fick 569 barn i Sverige uppleva en vräkning. Siffrorna redovisas av Kronofogden varje år.

Det är några färre vräkningar av barn än 2011 men alldeles för många barn i ett så rikt land som Sverige.

Mitt hjärta gråter för de här barnen.

Hur kan det få ske?

Var finns de människor som ser de här barnen innan det är för sent?

Så länge det finns barn som vräks i Sverige, så länge finns det också fattiga barn här.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet är de två partier som tycker att vräkningar av barn ska förbjudas i Sverige.


Se även:

 "Hem & Hyra"

"Barn i Sverige blir vräkta från sina hem"

Metro, "Trots nollvision blir barn vräkta"

DN, "Socialborgarrådet: Svårt att undvika att barn vräks

G-P, "2 631 barn vräkta"

Vårdrömmar

Idag lyckades jag sova ända till klockan åtta efter att ha somnat om klockan sex.

Det var härligt att vakna och upptäcka att det var ljust utanför mitt fönster.

För varje dag nu närmar vi oss våren allt mer.

Jag tänker på tussilago, snödroppar och scillor så ofta som jag kan.

Grönt gräs och skogslönnen som står i blom.

Njuter av att se snötäcket stilla sjunka ihop i mildvädret därute.

Och än har inte Vättern lagt sig.

Våren och värmen kommer att vinna över mörkret och kylan.

Det känns tryggt att veta.


#Blogg 100

Förlora - söka - finna igen

Jag läser i en bok om en kvinna som lever med livsfilosofin att livet består av att förlora, söka och finna igen. Gång på gång, som ett evigt kretslopp.

Förlora kärleken. Söka efter den. Finna den igen. Förlora den, söka, finna igen ...

Förlora självförtroendet. Söka efter det. Finna det igen. Förlora, söka, finna igen ...

Förlora hälsan. Söka efter den. Finna den igen. Förlora, söka, finna igen ...

Förlora någon man älskar som dör. Söka efter den. Finna den igen på något sätt i andra människor runt omkring. Förlora, söka, finna igen ...

Förlora glädjen. Söka efter den. Finna den igen ...

Förlora, söka, finna igen.

Det är en vacker tanke att se livet så, tycker jag.

Ett sätt att leva där man inte ger upp.

Ett liv med hopp och förväntan.

Ett sätt att leva där man söker nytt när man förlorat något som man haft.

Även om det inte blir exakt detsamma som man hade.

Det kommer alltid det som är nytt i livet.

När man minst anar det, hittar man en nyckel som öppnar en ny dörr till något som man längtat efter.

"Sök - och du ska finna".


# Blogg 100

Bob Hansson om vuxna hjältar

Underbare Bob Hansson om vikten av att se varandra, om vuxna hjältar och viktiga möten!

#Blogg 100

#Blogg 100 - Utmaningen

Idag har jag antagit utmaningen #Blogg 100.

Det innebär att jag kommer att publicera minst ett blogginlägg varje dag i hundra dagar.

Kort eller långt blogginlägg spelar ingen roll.

Syftet är att hitta tillbaka till bloggvärlden igen i allt annat brus som är i cyberrymden. Något som jag redan förut känt en allt starkare längtan efter.

Bloggvärlden är för mig en lugn värld jämfört med många av de andra världarna i cyberrymden. En värld som jag verkligen älskar från mitt hjärta. Annars skulle jag ju inte blogga så som jag gör. Jag ÄR en bloggare, en skrivande människa. Att dessutom kunna kommunicera med andra bloggare och läsa det de skriver förgyller mitt liv på många sätt.

Nu är det ju så att jag (nästan) bloggar minst ett inlägg varje dag redan.
Så den här utmaningen ska väl gå som en dans, tänker jag.

Eller hur?
 
 

Barn som lämnar boet

Någon gång inatt kommer min äldsta dotter hem från sitt halvår som Erasmus-student i Prag.

Just nu kan jag se på Internet att flyget hon reser med har kommit iväg på utsatt tid.

Det känns underbart att hon är på väg hem till Sverige igen. Härligt att få träffa varandra igen. Och lika underbart känns det att min dotter har förverkligat drömmen hon hade att studera utomlands igen. Att hon vågade leva sin dröm. Det är viktigt.

Att mina ungar lämnar boet och ibland kommer hem igen, känns som små mini-förlossningar. På ett sätt är det samma barn jag möter som reste iväg. Samtidigt har mitt vuxna barn utvecklats och mognat. Precis som jag under den tid som vi varit ifrån varandra. Därför är vi alltid två nya varelser som möter varandra. Om än också desamma som förut på samma gång.

Den där känslan att få ha sina barn nära efter att de varit borta länge, påminner mig alltid om när jag höll dem i min famn den allra första gången.

Påminner mig om vilket mirakel det är att jag fick bli mamma.

Dessutom två gånger i mitt liv.

Tacksam!