Ofrihet vs frihet

Kanske behöver man uppleva ofrihet för att verkligen veta vad frihet är?


(Anna-Karin)

Har jag rätt att må bra?

 

Den här bildens text kan kännas självklar. Fast det är den inte. 

Den sätter igång massor av känslor och minnen i mig.

Minnen från en tid när jag var barn och knappast hade något av detta som bilden handlar om.

Jag mådde dåligt.

Om jag sa det jag tyckte, hände det att jag blev hånad eller nedtryckt.

Det ledde till att jag på många sätt tystnade.

Vem lyssnade på mig då?

Vem lyssnar på den som tystnat?

En period i mitt liv som ung fanns där ingen som lyssnade på mig, inte på det som fanns där inuti mig.

Trygg kände jag mig knappast när vi fick lämna mitt barndomshem, när vi blev vräkta eller när jag blev akut fosterhemsplacerad på obestämd tid utan att ens ha blivit informerad om det i förväg. Jag var tretton år den gången.

Inte heller kände jag mig trygg när min mamma var svårt sjuk och periodvis inlagd och min pappa var i fängelse. Och min lillebror och jag fick bo i olika familjer. Jag visste inte under den tiden var mitt hem var. Jag var en tillfälligt inneboende där människorna visserligen gav mig mat och tak över huvudet, fast där jag ändå inte hörde hemma.

"Att älska vem jag vill ...", ja, det gjorde jag, i mitt hjärta. Jag älskade min pappa och ville bo hos honom. Fast min mamma förbjöd mig det. Släktingar talade illa om honom så att jag hörde det. Om han ringde till mig vågade jag inte uttrycka min kärlek till honom eftersom där var andra som lyssnade när jag pratade med honom och gav mig arga blickar under samtalet. Jag var tyst, avståndstagande mot honom fast att jag älskade min pappa mest av allt.

Rätten att vara stolt över den jag är, har jag jobbat mig till genom självreflektion och också genom att fundera kring människors beteenden i olika situationer.

Jag önskar att alla barn och vuxna en dag har rätten till det som bilden handlar om och också får uppleva det.

Sann kärlek.

Om frihet

 

Jag har upptäckt hur viktigt det är med känslan av frihet för mig som människa. Känner jag mig "instängd" av olika skäl, ger det mig ångest och starka olustkänslor.

Jag är en gång född fri och vill så vara.

Vad är då frihet?

För mig är frihet bland annat att få uttrycka mig fritt utan att bli hånad, förminskad, förlöjligad eller bestraffad. 

Frihet är att drömma.

Frihet är att känna att jag är ekonomiskt självständig med den inkomst jag har. 

Frihet är frihet från "måsten". Både utifrån och inifrån mig själv. 

Frihet är sann kärlek för mig. 

Frihet är att känna mig trygg i att jag kan vara den jag är. 

Frihet är också ansvar. Både för mig själv och andra.

Frihet är att känna att jag kan göra allt det jag vill göra som inte skadar någon annan.

Vad är frihet för dig? 

Kommentarsgranskning

Den senaste tiden har jag fått kommentarer i min blogg på engelska kopplade till diverse märkliga länkar.

Därför kommer jag under förhoppningsvis en kort period ha kommentarsgranskning här i min blogg.

Egentligen gillar jag inte att ha det så. Fast ibland får man prova olika vägar för att få bort det som troligen är en "robot" som kommenterar här i min blogg.

Bara så att ni vet, ni som läser och eventuellt kommenterar här i min blogg.

Jag släpper igenom alla "normala" kommentarer här i min blogg precis som vanligt.

Tio sätt att ta hand om sig själv

När jag är 95 år

När jag är 95 år ska jag promenera varje dag med min lilla hund. Troligen är det inte samma hund som jag har idag. Det skulle i så fall vara ett mirakel. Fast kanske heter hunden jag har då också Mimmi.

Jag ska läsa böcker. Skriva och blogga. Titta på filmer som får mig att skratta och gråta. Romantiska komedier och drama.

Lukta på blommorna som Tjuren Ferdinand, dra in dofterna djupt, ända in till själen.

Sitta i trädskuggan och njuta av ljusspelet från bladverket.

Höra vindens sus och känna den mot min kind.

Träffa människor som jag älskar och mår gott tillsammans med.

Samtala om livet, kärleken och döden.

Jag ska kramas och pussas så mycket som jag har lust till.

Blåsa såpbubblor och berätta sagor ur min fantasi för den som vill lyssna.

Eller berättelser ur mitt eget liv.

Äta jordgubbar och hallon varje dag.

När jag är 95 år ska jag fortfarande känna glädje, lust, njutning ...

Jag ska älska, leka, fantisera och drömma.


Hur ska du ha det när du är 95 år?


Från hjärtat/
Anna-Karin

I am a strong person

When tings get too much

"When things get too much;
Its okay to cry and feel grief.

It doesn't mean you are weak.
It doesn't mean you are thinking "Negatively".

How will you ever Heal something if you don't Acknowledge it?
 

Never Suppress your Emotions -

Because of what other People will think.
 

Feel it, accept it, learn from it, release it.
 

It may be a little difficult at first;
But it will get better.
 

Release it - Let it go.
 

You will feel lighter, More Positive.
 

It will make you more at Peace with yourself.
 

And Stronger for having had the courage;
 

To walk into a Dark Space and Fill it with your own Light."

~ Kiran Shaikh

Mimmi före och efter klippning

Mimmi med vinterpäls 2013-03-04.

 

Vilken skillnad en ny frisyr gör! Kaxiga partypinglan Mimmi 2013-03-04.

Börjar långsamt landa

Efter den senaste berg- och dalbanan inom mig, börjar jag långsamt landa i detta nya.

Jag konstaterar för mig själv att hjärtspecialisten faktiskt sa att vad han kunde se var mitt hjärta utan någon skada så här långt.

Det som heter vänstersidigt skänkelblock och som läkaren på vårdcentralen kallade en skada efter en hjärtinfarkt eller en hjärtmuskelinflammation, menade hjärtspecialisten var något som en del människor har och att det inte är någon skada. Däremot kan det visa att man har en hjärtsjukdom eller anlag för det.

Hur min läkare på vårdcentralen kunde säga till mig att jag hade hjärtsvikt, förstod specialisten inte alls. Med siffror förklarade han för mig att jag var långt från hjärtsvikt. Det var en stor lättnad för mig att höra det.

Däremot visade mina blodprover på höga halter av kolesterol och triglycerid. Orsaken till det skulle enligt specialisten vara att min kropp har en ärftlig defekt som gör att den inte kan ta hand om ens det kolesterol som den själv producerar. De höga värderna i blodet tillsammans med det faktum att min pappa och farfar tidigt i livet hade kärlkramp och sedan dog hastigt i hjärtinfarkt, ledde till att hjärtspecialisten gav mig diagnosen familjär hyperkolesterolemi. Jag ska tydligen vara född med den här "defekten", om diagnosen stämmer. Och sjukdomen utvecklas långsamt genom livet. Den är ärftlig till 50 %.

Specialisten vill fortsätta utreda om jag har kärlkramp eller ej, vilket just den här diagnosen bland annat kan leda till. Den kan också leda till hjärtinfarkt i tidig ålder och stroke. Ju tidigare den upptäcks, desto bättre är prognosen. I Norge testar man genom ett blodprov alla 4-åringar när det gäller den här sjukdomen.

En intressant sak som läkaren sa till mig var att en anledning till att det har blivit mer vanligt med människor som oväntat faller ner och dör i en hjärtinfarkt i tidig ålder, är att många av de vanliga hälsokontrollerna genom Företagshälsovården har försvunnit idag. Det gör att man ofta missar just den här gruppen patienter.

Jag har varit mycket mer ofokuserad och glömsk sedan jag fick beskedet på sjukhuset. Jag tror att det beror på en hel del ny information för mig som jag nu försöker att ta in. Sömnen blir också sämre för mig när det snurrar runt många tankar i huvudet.

Nu är ju läget så när det handlar om att vara människa, att ibland får man helt enkelt acceptera det som händer, hur ont och vimsigt det än kan kännas inuti. Det blir inte bättre av att man kämpar emot.

Jag skulle testa en spray mot kärlkramp enligt läkaren för att se vilken reaktion jag fick i kroppen. Första gången skulle jag testa den sittande. Som tur var gjorde jag det inomhus i min soffa och var inte ensam. Först när jag tagit den kände jag ingenting alls. Sedan svimmade jag där jag satt.

Det tog mig hela dagen igår att hitta tillräcklig balans efteråt för att orka vara upprätt. Tydligen, enligt informationen på den här sprayen, kan man få ett så kraftigt blodtrycksfall att man svimmar. Så jag känner knappast för att ta den sprayen igen. Ska prata med läkaren om det. I övrigt kände jag ingen effekt av den.  Hade inte kontroll över vad jag egentligen kände, så snurrig och vimsig och trött som jag var länge efteråt, efter svimningen.

1. Genom meditationen sa mitt inre till mig att köpa mig en blomma. Det gjorde jag. Det kändes bra.

 

2. Jag accepterar att jag har den här diagnosen just nu. Vad kan jag då göra åt det? Finns det något att göra åt det, så gör jag det. Det jag inte kan göra något åt, är heller ingenting att känna oro inför. 

3. Det jag kan göra är att undvika snabba kolhydrater så långt som möjligt och att motionera regelbundet. Passivitet var som i så många andra fall något negativt, så att vara aktiv så långt jag orkar tänker jag fortsätta att vara.

4. Läkaren jag mötte verkade inte tro särskilt mycket på yoga och meditation. Fast det tror jag på. Så jag kommer att fortsätta göra det varje dag. 

Jag kommer att få ta nya blodprover så småningom. Värdena kan skifta. Kanske är de till och med bättre då, tänker jag? Jag tror själv inte att jag är i balans än efter de senaste årens starka negativa stress både med Försäkringskassan, utförsäkringen, min mammas åldrande och död, med mera. 

Det finns medicin som förhoppningsvis kan förbättra min framtida prognos. Fast läkaren gav mig inga garantier. Hur skulle han kunna göra det? Mänskan spår, men Gud rår.

5. När livet sätts på sin spets, varje gång man lika brutalt påminns om sin egen tillfälliga vistelse här på jorden, inser i alla fall jag vad som är det verkligt viktiga för mig. 

Just det är en bonus när man hamnar i en kris, en mycket viktig sak att bära med sig när man lever. Att veta djupt inuti mig vad det är som är det verkligt viktiga för mig som människa. 

Så många saker som blir obetydliga där mitt i mörkret och dimman. Och de saker som verkligen betyder något, stiger fram kraftfullt lysande ur den grå dimman. Det finns inga livskriser, hur ont de än gör, som inte också bär med sig något positivt.

"Om jorden skulle gå under imorgon, så planterar jag ett äppelträd idag".

(Martin Luther King)

De orden från Martin Luther King är just nu ett stort stöd för mig att luta mig mot. 

Så vill jag leva mitt liv.

Varje dag.

Till orden "Växa och må bra", som jag bär runt på skrivna på en lapp i min ficka, har jag lagt till ordet "Acceptans". Det är målen och drömmarna som jag har med mitt liv där jag är nu.

Jag kommer att skriva av mig här i bloggen till och från. Fast plötsligt kändes det inte alls intressant för mig att vara med i #Blogg 100 längre.

Jag bloggar för att jag mår bra av att göra det.

När jag har lust till det.

Att skriva är hälsa för mig. Det fria skrivandet ur mitt hjärta.



Från hjärtat/
Anna-Karin