I förrgår fick min dotter telefonsamtal. Hon skulle på anställningsintervju igår klockan tio. Jag skjutsade in henne till tåget på morgonen.
Sedan gav jag mig in till stan. Konstaterade att både utbudet av kläder och priserna var mycket bättre i Jönköping City än i Helsingborgs City. Tyckte jag i alla fall.
Dessutom hittade jag snabbt en snygg, varm jacka till ett mycket bra pris, lägre än jag hade tänkt mig. Min gamla jacka är dragkedjan sönder i, så det blåser rätt igenom den när det är höstvindar.
Lite kul var det att en kvinna tog tag i min gamla trasiga jacka när jag var i affären och frågade mig var någonstans som jag hittat den. Hon ville ha en likadan. Jag kunde bara säga som det var; att den är flera år gammal och troligen inte längre finns att köpa som ny. Kanske att jag ska kosta på mig att sätta i en ny dragkedja i den gamla jackan, trots allt?
En äggmacka och en kopp passions-te på Espresso House njöt jag av innan jag åkte hem igen.
På eftermiddagen hämtade jag en dotter som gick med lätta steg mot bilen.
På tåget hade hon fått telefonsamtal om att hon fått jobbet hon hade sökt.
Ett jobb som ungdomsbibliotekarie på heltid.
Jag kände mig så glad, så glad, så glad!
Ibland är livet som en ketchupflaska. Först händer det inget alls. Sedan händer det inte heller något. Och sedan, plötsligt, händer alltsammans på en enda gång. Mycket snabbt.
Nu har båda mina döttrar jobb och är självförsörjande.
Det är ett stort steg i livet både för dem och för oss som är föräldrar.
Ett stort och mycket viktigt steg.
fredag 4 oktober 2013
torsdag 3 oktober 2013
tisdag 1 oktober 2013
Min bok
Jag känner lust att skriva på den nu igen.
Bara att du finns ...
Bara att du finns i världen
Får stjärnorna att lysa
Lite klarare
För mig
Inatt
(Anna-Karin)
Får stjärnorna att lysa
Lite klarare
För mig
Inatt
(Anna-Karin)
måndag 30 september 2013
Helg i Helsingborg och Helsingör
Danmark är dejligt, tycker jag. Jag åt en Frokostplatte till lunch. Fast inget wienerbröd för det gillar jag inte särskilt mycket.
 |
| På matmarknaden utomhus intill Maria kyrka i Helsingborg såg jag äkta gröna ägg för första gången i mitt liv. Det visste jag inte ens att det fanns förrän jag såg dem där. De var så vackra! |
 | |
| I Helsingör blommade fortfarande både vita rosor och de här vackra rosa stockrosorna. |
 |
| Mustiga höstfärger utanför en blomsteraffär i Helsingör. |
fredag 27 september 2013
Kriminalunderrättelsetjänstens register över romer
Om kriminalunderrättelsetjänstens avslöjade register över romer:
"Över tusen barn finns i polisens romska register. 83 fyraåringar. 82 treåringar. 52 tvååringar.
I går fick jag frågan: Är det inte rätt av polisen att kartlägga kriminellt belastade släkter? Då undrar jag: Vad är en kriminellt belastad släkt? Om jag har släktingar som var nazister under andra världskriget, är min släkt då en nazistiskt belastad släkt?
En hörnsten i den moderna rättsstaten är att vi inte tror på arvssynd."
(Niklas Orrenius, Dagens Nyheter)
"Över tusen barn finns i polisens romska register. 83 fyraåringar. 82 treåringar. 52 tvååringar.
I går fick jag frågan: Är det inte rätt av polisen att kartlägga kriminellt belastade släkter? Då undrar jag: Vad är en kriminellt belastad släkt? Om jag har släktingar som var nazister under andra världskriget, är min släkt då en nazistiskt belastad släkt?
En hörnsten i den moderna rättsstaten är att vi inte tror på arvssynd."
(Niklas Orrenius, Dagens Nyheter)
torsdag 26 september 2013
Paradis
Du vet aldrig
vad som väntar ...
Om du vågar
öppna dörren
till något nytt.
Kanske ett paradis?
(Anna-Karin)
vad som väntar ...
Om du vågar
öppna dörren
till något nytt.
Kanske ett paradis?
(Anna-Karin)
Var snäll mot dig själv och bli klok - Medkänsla/compassion/terapi
Jag läser i en intressant artikel i Svenska Dagbladet om en ny terapi där man genom att vara snäll mot sig själv blir klok. Om hur medkänsla med sig själv och andra förändrar hjärnan i en människa.
"Vad behöver jag nu för att känna mig lugn och trygg?", är en fråga som är bra att ställa sig själv ibland.
Ibland är det kanske så "enkelt" som att ta några djupa andetag, tänker jag.
Det handlar om ett sätt att hitta till den inre tryggheten i sig själv.
Mycket tänk- och läsvärt!
"Vad behöver jag nu för att känna mig lugn och trygg?", är en fråga som är bra att ställa sig själv ibland.
Ibland är det kanske så "enkelt" som att ta några djupa andetag, tänker jag.
Det handlar om ett sätt att hitta till den inre tryggheten i sig själv.
Mycket tänk- och läsvärt!
Bättre besluta något än att inte besluta alls
Ibland känns tillvaron så kaotisk och förvirrande att jag har svårt att fatta beslut. Jag känner igen det från olika perioder i mitt liv när jag varit trött.
Andra perioder fattar jag beslut hur lätt som helst.
Fast just nu är jag i en sådan där period när jag kan stå med två olika duschkrämer i handen och inte veta vilken jag ska köpa. Inte alltid, fast ibland.
Då är det bästa jag kan göra för mig själv att helt enkelt sluta fundera mera och i stället fatta ett beslut och sedan fullfölja det. Ta den ena av duschkrämerna och gå till kassan och betala för den.
När jag väl fattat mitt beslut, hur osäker jag än kände mig när jag gjorde det, kommer jag så småningom att få svar inifrån mig själv om det var ett bra val jag gjorde.
Nästan alltid här i livet kan jag vända tillbaka eller ta en annan väg om jag känner att det beslut jag fattade inte var det rätta för mig, fast att jag trodde det just då.
Det här sättet att agera på fungerar lika bra när det gäller komplicerade valsituationer som när det gäller duschkrämer.
Bättre besluta något än att inte besluta alls.
Sedan lära av det beslut jag har fattat.
Att sitta fast i tvivel suger massor av energi ur mig som människa.
Andra perioder fattar jag beslut hur lätt som helst.
Fast just nu är jag i en sådan där period när jag kan stå med två olika duschkrämer i handen och inte veta vilken jag ska köpa. Inte alltid, fast ibland.
Då är det bästa jag kan göra för mig själv att helt enkelt sluta fundera mera och i stället fatta ett beslut och sedan fullfölja det. Ta den ena av duschkrämerna och gå till kassan och betala för den.
När jag väl fattat mitt beslut, hur osäker jag än kände mig när jag gjorde det, kommer jag så småningom att få svar inifrån mig själv om det var ett bra val jag gjorde.
Nästan alltid här i livet kan jag vända tillbaka eller ta en annan väg om jag känner att det beslut jag fattade inte var det rätta för mig, fast att jag trodde det just då.
Det här sättet att agera på fungerar lika bra när det gäller komplicerade valsituationer som när det gäller duschkrämer.
Bättre besluta något än att inte besluta alls.
Sedan lära av det beslut jag har fattat.
Att sitta fast i tvivel suger massor av energi ur mig som människa.
tisdag 24 september 2013
Min kringresande kompis - Om registreringen av romer
Det är Sverige och det är 60-tal och i min klass i skolan börjar en ny flicka den här dagen mitt i terminen. Hon har långt, mörkbrunt, vackert lockigt hår och stora mörka ögon. Fröken presenterar flickan för mig och mina klasskamrater och berättar att hon ska gå i vår klass en tid. Att hennes familj är kringresande.
På rasten leker jag med den nya flickan. Vi har roligt tillsammans och skrattar tillsammans. Hoppar hage. Vi är ungefär lika små och smala båda två.
Flickan frågar mig om jag vill komma hem till henne och leka någon dag. Det vill jag. Jag frågar min mamma och pappa om jag får och de säger ja.
Hand i hand går vi längs med Storgatan i samhället där jag bor. Från det stora gula tegelhuset där jag bor till flickans hem. Precis intill järnvägen står som en egen liten by av husvagnar. Det är där min nya kompis bor med sin familj.
Jag ser hundar som springer omkring och andra barn som leker där. Andra mörkhåriga barn med stora, vackra ögon som ser ut att vara syskon allesammans, så lika är de för mig. Fast de är inte syskon. Bara många olika, unika barn som liknar varandra. Jag ser vuxna gå omkring bland husvagnarna. De har annorlunda kläder på sig än vad jag är van vid att se i vårt lilla samhälle.
Jag och min nya kompis leker med varandra. Vi skuttar runt mellan husvagnarna. Fantiserar tillsammans. Fast ibland förstår inte min nya kompis vad jag säger. Då hittar vi på ett eget annat sätt att prata med varandra. Med fingrarna, vi ritar för varandra i sanden på marken och om inte ens det hjälper så skrattar vi tillsammans och skuttar vidare och hittar på en ny lek.
Ingen annan av mina klasskamrater leker med den nya flickan. Varför förstår inte jag. Fast jag funderar inte mera över det.
En dag är min nya kompis skolbänk tom. Fröken berättar att flickan har rest vidare med sin familj. Jag saknar min nya kompis.
Det är Sverige år 2013 och jag läser i tidningen på morgonen att polisen har ett register med över tusen barn i en olaglig kartläggning. Ett register över barn som är födda av romer. Ett register över vuxna och barn som registreras av ett enda skäl; att de är romer.
Jag känner att jag vill kräkas, jag mår illa. Jag läser en gång till för att försöka förstå det jag precis har läst.
Ute i trädgården tvättar jag trädgårdsmöblerna som ska in i förrådet för vintern. Hela tiden har jag gråten i min hals. Jag kämpar mot den och jag känner mig så arg och förtvivlad, så sorgsen djupt där inuti mig.
Jag vill så gärna tro att människan föds god. Jag vill så gärna tro att människan först av allt vill gott mot varandra. Jag vill så gärna tro att människan lär av de misstag hon gör. Jag vill så gärna tro på fred och att vi genom de misstag vi gör som människor hela tiden utvecklas till något större, något bättre. Jag vill så gärna tro att vi tillsammans kan skapa en värld där alla människor kan känna sig trygga och fria.
Fast den här morgonen i Sverige år 2013 har jag precis mist min tro på att det är just så.
Och det gör så ont i mig.
Varje barn har rätt att få vara barn. Att oavsett bakgrund, härkomst, föräldrar, få samma möjligheter och rättigheter som vilket annat barn som helst.
Att sortera människor efter etnicitet, härkomst eller utseende är ett brott. Och brottslingen är i det här fallet självaste polisen i Sverige.
Varje litet barn och människa är född fri. Ingen människa har rätten att döma en annan människa i förväg.
Igår läste jag om romer och barn som registreras i Sverige av polisen.
Jag önskar att det hade varit en lögn. Fast det är sanning.
Min kompis från 60-talet ... Jag undrar om hon finns med i registret?
Någonstans djupt där inuti mig i mitt hjärtas minne kan jag fortfarande höra henne skratta.
Läs även: DN - Allt om polisens registrering av romer
"Vad vi nu bevittnar är en nationell katastrof"
SR: "Romerska ungdomsförbundet kräver svar från Ask"
På rasten leker jag med den nya flickan. Vi har roligt tillsammans och skrattar tillsammans. Hoppar hage. Vi är ungefär lika små och smala båda två.
Flickan frågar mig om jag vill komma hem till henne och leka någon dag. Det vill jag. Jag frågar min mamma och pappa om jag får och de säger ja.
Hand i hand går vi längs med Storgatan i samhället där jag bor. Från det stora gula tegelhuset där jag bor till flickans hem. Precis intill järnvägen står som en egen liten by av husvagnar. Det är där min nya kompis bor med sin familj.
Jag ser hundar som springer omkring och andra barn som leker där. Andra mörkhåriga barn med stora, vackra ögon som ser ut att vara syskon allesammans, så lika är de för mig. Fast de är inte syskon. Bara många olika, unika barn som liknar varandra. Jag ser vuxna gå omkring bland husvagnarna. De har annorlunda kläder på sig än vad jag är van vid att se i vårt lilla samhälle.
Jag och min nya kompis leker med varandra. Vi skuttar runt mellan husvagnarna. Fantiserar tillsammans. Fast ibland förstår inte min nya kompis vad jag säger. Då hittar vi på ett eget annat sätt att prata med varandra. Med fingrarna, vi ritar för varandra i sanden på marken och om inte ens det hjälper så skrattar vi tillsammans och skuttar vidare och hittar på en ny lek.
Ingen annan av mina klasskamrater leker med den nya flickan. Varför förstår inte jag. Fast jag funderar inte mera över det.
En dag är min nya kompis skolbänk tom. Fröken berättar att flickan har rest vidare med sin familj. Jag saknar min nya kompis.
Det är Sverige år 2013 och jag läser i tidningen på morgonen att polisen har ett register med över tusen barn i en olaglig kartläggning. Ett register över barn som är födda av romer. Ett register över vuxna och barn som registreras av ett enda skäl; att de är romer.
Jag känner att jag vill kräkas, jag mår illa. Jag läser en gång till för att försöka förstå det jag precis har läst.
Ute i trädgården tvättar jag trädgårdsmöblerna som ska in i förrådet för vintern. Hela tiden har jag gråten i min hals. Jag kämpar mot den och jag känner mig så arg och förtvivlad, så sorgsen djupt där inuti mig.
Jag vill så gärna tro att människan föds god. Jag vill så gärna tro att människan först av allt vill gott mot varandra. Jag vill så gärna tro att människan lär av de misstag hon gör. Jag vill så gärna tro på fred och att vi genom de misstag vi gör som människor hela tiden utvecklas till något större, något bättre. Jag vill så gärna tro att vi tillsammans kan skapa en värld där alla människor kan känna sig trygga och fria.
Fast den här morgonen i Sverige år 2013 har jag precis mist min tro på att det är just så.
Och det gör så ont i mig.
Varje barn har rätt att få vara barn. Att oavsett bakgrund, härkomst, föräldrar, få samma möjligheter och rättigheter som vilket annat barn som helst.
Att sortera människor efter etnicitet, härkomst eller utseende är ett brott. Och brottslingen är i det här fallet självaste polisen i Sverige.
Varje litet barn och människa är född fri. Ingen människa har rätten att döma en annan människa i förväg.
Igår läste jag om romer och barn som registreras i Sverige av polisen.
Jag önskar att det hade varit en lögn. Fast det är sanning.
Min kompis från 60-talet ... Jag undrar om hon finns med i registret?
Någonstans djupt där inuti mig i mitt hjärtas minne kan jag fortfarande höra henne skratta.
Läs även: DN - Allt om polisens registrering av romer
"Vad vi nu bevittnar är en nationell katastrof"
SR: "Romerska ungdomsförbundet kräver svar från Ask"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)