Broccoliträdet i Huskvarna - kändis på Instagram

I lördags var jag på fotoutställningen "Broccoli Tree Art" vid Oset i Huskvarna. Den vackra, gamla pilen som påminner om broccolibuketter, har gjort succé och blivit en kändis på Instagram.

Trädet har fler än 20.000 följare där. Från hela världen. Jag såg en av kommentarerna där som var ungefär: "Oh my God! I have just become follower of a tree!".

Trädet fotograferas från samma synvinkel vid olika tillfälllen. Det har fotograferats i två års tid nu. Fotografen heter Patrik Svedberg. Jag hade glädjen att träffa honom och prata lite med honom vid utställningen. Han berättade att han cyklade till jobbet förbi trädet varje dag och tyckte att det var så vackert. Sen har han fotograferat det till och från.

När jag stod där under trädet och såg alla bilderna tänkte jag hur många bilder det var på ett och samma träd. Ändå inte en enda gång samma bild. Det säger mig något om livet. Hur mycket nytt jag kan uppleva varje dag genom att bara vara närvarande i det som är. Förändringen är runt och i livet hela tiden. Jag behöver inte jaga efter den.

Trädet och utställningen nämndes också i nyheterna strax innan utställningen.

Jag ÄLSKAR de här pilarna längs med Vättern. Broccoliträdet var underbart. Bilderna på det var placerade under själva trädet. 40 fantastiska bilder och den ena bilden inte lik den andra. Jag hade några favoriter där. Helst av allt skulle jag vilja ha en av bilderna på väggen hemma hos mig. Kunna titta på den och minnas hur det känns när det är sommar och jag sitter under pilen och vilar mig i skuggan och hör Vätterns vågor. Kanske har jag en sådan tavla hemma hos mig en dag, vem vet? Drömmar kan bli verklighet, det vet jag.

Mimmi var med och tittade på fotoutställningen. Eller om hon nu mer tittade på de andra vovvarna som var där kanske.

Vi köpte broccoliglass från Mormor Magdas glass. En unikt framtagen och väldigt god glass just för den här vernissagen.

Jag önskar mig fler utomhusutställningar och andra kulturevenemang här där jag bor. Här finns så många möjligheter om vi bara tar vara på det. I min älskade Vätterbygd.

Kultur i alla dess former är viktigt för oss människor och för våra själar.

Medmänsklighet

När vi börjar tro på medmänskligheten, börjar vi tro på oss själva.

På människan.

1 februari 2016 försvinner utförsäkringarna enligt budgetförslag

1 februari 2016 - då går det sjuka systemet med utförsäkringar av sjuka människor i graven. Enligt regeringens budgetförslag nu i höst.

Jag känner tillit och hopp.

Så länge som jag väntat på detta. Och så många med mig.

Vad jag ska fira den dagen!

Du som följt min blogg länge, vet hur jag brinner för att de sjuka utförsäkringarna av sjuka ska tas bort. I höstas var det nära och det såg ut som att de skulle försvunnit i somras. Men så gjorde SD ett spratt i "leken" och alla förhoppningar hos mig och många rasade omkull.

Den här gången önskar jag av hela mitt hjärta att det inte dyker upp några troll ur mörkret och ställer till det igen.

Det är sannerligen tillräckligt många sjuka människor som lidit länge nog nu på grund av den bortre gränsen i sjukförsäkringen. En galen idé från Alliansen som har ställt till med mer elände än den gjort någon som helst nytta.


I slutet av blogginlägget länkar jag bland annat till den ideella föreningen Solrosuppropets sida. Det är en grupp sjuka som startat Solrosuppropet för tre år sedan och som tillsammans kämpar för förbättringar inom sjukförsäkringen med mera. Jag stödjer Solrosuppropet och beundrar det de gör.

Häromveckan besökte de socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. De överlämnade en namninsamling och diskuterade bland annat med henne om hur de tycker att man ska kunna få det bättre som sjuk och sjukskriven i Sverige, vilka förändringar som behöver göras. Och också om hur man ska kunna förebygga ohälsa och rehabilitera sjuka.

Ta dig gärna tid att läs och skaffa dig kunskap genom deras sida.

Vem som helst av oss kan precis när som helst råka ut för något som gör att ohälsa för alltid förändrar våra liv. Därför är det för mig så viktigt med en tillräckligt trygg sjukförsäkring i Sverige.

Att drabbas av långvarig ohälsa och kanske viss eller helt förlorad arbetsförmåga, raserar ofta en viktig bit i en människas liv. Att då dessutom rasera ekonomin för den som blivit sjuk, är att slå på den som redan ligger och enligt mig inhumant.


Lästips:

"Bortre gräns i sjukförsäkring bort" (Aftonbladet)

"Stoppa utförsäkringarna - check!" (Solrosuppropet)

Mimmi gjorde det omöjliga

Igår hände det märkliga att min lilla dvärgpudel Mimmi hoppade upp helt själv i soffan här hemma. Något som hon enligt alla inblandade experter aldrig skulle kunna göra efter att ha opererat bort den högra höftleden på grund av Legg-Perthes sjukdom.

Då var hon cirka ett år. Snart fyller hon fyra år.

Mimmi gav mig själv hopp med sitt hopp.

Och massor av skratt!


Underbara, älskade hund som jag sett så stark och tålmodig genom svår smärta och sjukdom.

Älskade Mimmi som vågade det omöjliga hoppet!

Till dig som kikar in i min blogg

Den senaste tiden har jag varit väldigt trött. För cirka en vecka sedan hände något, troligen med min rygg kanske i kombination med ett virus, som har gjort att jag varit helt matt och haft stark smärta. I början kunde jag knappt gå.

Dag för dag känns det i alla fall lite, lite bättre. Så länge jag tar hand om mig. Tar många pauser. Äter. Varvar ned. Växlar mellan att sitta, ligga, stå och gå korta promenader. Att sitta var i det närmaste omöjligt för en vecka sedan.

Därför är jag inte så ofta synlig i bloggen just nu. Och jag har inte heller orkat svara på kommentarer. Det är som att jag inte orkar i mitt huvud.

Jag önskar dig som kikar in här att du har det så bra som möjligt. Att vi snart kan skriva till varandra igen här genom cyberrymden.

Ta väl hand om dig, kära bloggvän!

Kram/Anna-Karin

Tuffa tider i världen

Det kanske inte känns så just nu som i orden på tavlan. Fast för att orka är det viktigt att inse att mitt i mörkret och ondskan finns också alltid godheten och ljuset.

Och att vi kan välja att vara det goda.

Kärlek

 

Den dag

du gav
utan att
kräva
tillbaka,
mötte jag
kärleken
i dig

Och jag kunde inte
stå emot ...

Med öppen famn
leende och varm,
välkomnade jag dig

Om du det ville


(Anna-Karin)

Tillit vägen till fred och styrka

Jag läste häromdagen en intervju med en man som forskar i konflikter. Varför konflikter uppstår i vår värld. Just nu forskade han kring hur det kommer sig att religiösa konflikter innehåller grövre våld än andra konflikter. Han är själv kristen och troende.

När det gäller anledningen till att konflikter uppstår, menade mannen i intervjun att det finns ett enda enkelt och tydligt svar på det. Brist på tillit. Till exempel om ett land börjar rusta upp med vapen så litar andra länder mindre på det landet. Tilliten brister. Och de börjar ofta själva rusta upp. Vilket i sin tur leder till en negativ spiral med tanke på en värld i fred.

Jag tänker att när tilliten brister är det läge för konflikter i alla relationer. Man mot man. Människa mot människa. Oavsett om det handlar om parrelationer, vänner, politiker och samhällsmedborgare, land mot land.

Några rader från en vän i cyberrymden i ett helt annat sammanhang berättade om en annan man som menade att det mest allvarliga i Sverige idag är att vi har tappat tilliten.

Tilliten till varandra, tänker jag. Tilliten till att där finns stöd för oss att få när vi är svaga, sjuka, barn eller åldrande på väg in i döden. Från andra människor. Från samhället.

Tillit bygger goda relationer. Tillit skapar goda, starka och fredliga samhällen.

Tilliten börjar i mig själv.

Att jag vågar känna tillit.

Trots vad som varit.

Trots vad som kanske är.

Att bygga tillit när den en gång brustit kan ta tid.

Ibland är det kanske inte möjligt och kanske också till skada för mig själv som människa.

Det är viktigt att lita till det jag känner i mig själv.

Tilliten till mig själv bygger tillit också till andra.

Hela livet i en enda pelargon

Jag stannade upp när jag vattnade bland mina pelargoner idag. Den vackert rosa pelargonen visade mig så tydligt hur hela livet kan rymmas i en enda blomma, en enda pelargon.

Där är blommorna i full blom tillsammans med de som börjat vissna och de som tappar blad. Samtidigt ur plantan och ur jorden de nya knopparna. Redo att blomma. En tid. Innan det är dags för också dem att fälla sina blad.

Livet - förändring hela tiden.

Livet, allt annat än statiskt.

Det statiska är det döda.

Det levande är ständigt i rörelse och förvandling.

Hela livet i en enda pelargon ...

Så tacksam att kunna känna och uppleva det denna dag!

Så tacksam över min egen blomningstid, över de förändringar som sker inuti mig och vittnar om att jag är vid liv!

Lyckan

Lyckan ...

Fladdrar förbi ...

En sommarens sista fjäril

När jag minst anar den


(Anna-Karin)