Fem år sedan mamma dog

Idag är det fem år sedan mamma dog. Eftersom det kunde bli väldigt blåsigt idag åkte vi till graven igår kväll i mörkret och gjorde fint där. Mörklila penséer och ett tänt ljus.

Älskade mamma, jag saknar dig varje dag. Ett tomrum omöjligt att fylla med något annat.

Och allt är som det ska vara.

"Så liten plats en människa tar på jorden. Och så stor plats i ett hjärta."

"Life goes on, however."



Blogg100 - dag 15

Sista gången hos sjukgymnasten

Igår firade jag att jag varit sista gången hos sjukgymnasten för min axel. Lunch och paj med vaniljsås på Espresso House. Bra jobbat av mig så här långt även om jag har en bit kvar att läka. Har haft hjälp av en underbar sjukgymnast. Så tacksam för det.



Blogg100 - dag 14

Glömsk

Åkte till A6 köpcenter idag och skulle göra några små ärenden. Känns fortfarande lite ovant att köra bil efter att nästan inte ha kört bil alls på hela vintern sedan jag bröt axeln.

Jag plockade ihop hudkrämerna jag skulle köpa på Apoteket och gick till kassan. Där kom jag på att jag glömt plånboken hemma. Så det var bara att lägga tillbaks sakerna och sedan blev det fönstershopping resten av tiden innan jag körde hem igen.




Blogg100 - dag 13

Penséer

Vilket underbart vårväder det är! Jag får energi och känner mig glad. Och har köpt ljuslila småblommiga penséer!



Blogg100 - dag 12

Vårsol

Vårsolen överraskar mig med sin värme. Ger mig ny energi. Väcker längtan efter blommor. Jag åker till Blomsterlandet och köper de första små ljuslila penséerna.

Sedan långpromenad över fälten med värmen från solen mot min rygg.



Blogg100 - dag 11

Förmåga att vara ensam

"En av de största gåvorna en människa kan få är förmågan att vara ensam."

(Astrid Lindgren)



Blogg100 - dag 10

Snöblask

Plusgrader därute och halt på trappan när jag skulle ut med Mimmi. Så skönt att det är mildare i luften igen och att se snön töa bort.

Fåglarna kvittrar och våren är bara några veckor bort. Kanske lite längre. Kanske lite kortare.

Den är nyckfull som få, våren. Men jag vet säkert att en dag är den här.

En dag tar jag första fikat därute igen i solen på framsidan.

Känner mig så tacksam att jag har ett hem och en trädgård.

En plats att landa i och där jag bara kan vara.



Blogg100 - dag 9

Internationella Kvinnodagen 2017 - sjukersättningen som skapar ojämlikhet

Jag var 12 år när min mamma blev ensamstående med två barn och min pappa blev en frånvarande pappa. Min mamma hade ingen yrkesutbildning. Det var en tuff kamp för henne att resa sig efter skilsmässan och att bli självförsörjande.Hon läste in grundskolan och utbildade sig sedan till sjukvårdsbiträde.

Jag såg andra gifta kvinnor i mammas ålder som fick be om pengar av sin man eftersom de inte själva hade ett arbete. Jag såg vuxna kvinnor bli nekade pengar av sina män trots att de varje dag lagade mat till familjen och mannen. Bäddade rent i deras sängar. Tvättade och strök kläderna. Höll rent och ordning och reda. Oavlönat.

Där och då bestämde jag mig att så skulle jag aldrig någonsin i mitt liv ha det själv. Jag skulle utbilda mig och ha ett yrke. Vara självförsörjande.

I gymnasiet på samhällskunskapslektionerna fick jag lära mig att kvinnor och män var lika värda. Jag gick en utbildning på högskolan. När jag kom ut i verkligheten märkte jag att det jag lärt mig i skolan stämde inte särskilt väl med verkligheten.

På anställningsintervjuerna fick jag frågor om när jag tänkte skaffa barn. Det fick aldrig min kille när han gick på intervjuer. Trots att vi båda var i en stadig relation.

Jag trodde att jag genom att utbilda mig och jobba skulle kunna känna mig självförsörjande resten av mitt liv. Men så hände det som jag i min blåögdhet inte trodde skulle hända. Jag blev sjuk. Fick ett funktionshinder, utmattningssyndrom. Och kunde inte längre arbeta som förut. Precis som så många andra kvinnor idag i Sverige. Där finns också män som hamnar i den situationen. Men det är allra flest kvinnor som hamnar där fortfarande.

År 2017 är jag en av många kvinnor i Sverige som trots att vi jobbat länge och slitit ut våra kroppar och själar, har en så låg sjukersättning att vi inte känner oss självförsörjande som människor längre. Så låg ersättning att vi känner att vi är ekonomiskt beroende av en partner för att känna att vi har råd att gå till tandläkaren, hämta ut mediciner och att ibland unna oss något extra.

Ingen regering som låter det få vara kvar så oförändrat i Sverige kan kalla sig feministisk för mig.



Blogg100 - dag 8

Planterat om pelargoner och rensat

Mina rosa Mårbacka-pelargoner som jag övervintrar har fått ny jord idag. Tänk att jag kunde det nu, så svag som jag har varit i mina armar och händer sedan det som hände mig i vintras. Men jag blir starkare och starkare för varje dag. Och med styrkan kommer lusten att göra saker tillbaka.

Tre vita pelargoner hade inte klarat vintern i källaren i år. Konstigt, jag förstår inte varför. Kanske för att jorden som de fick förra våren inte var den bästa. Så i år var jag väldigt noga med att köpa särskild pelargonjord. Hoppas på att den jorden ska få mina pelargoner att blomma och trivas riktigt bra den här sommaren.

Sen blev det som det brukar bli för mig. Jag drog igång ett projekt till när jag ändå höll till i källaren och gick omkring bland blomkrukor och allt möjligt annat där nere. Jag rensade och städade undan i ett hörn där det var nästan omöjligt att hitta någonting alls. Det blev så fint och jag fick fria ytor. Så som jag trivs med att ha det så att det är lätt att hämta saker och att hitta bland våra grejer.

Det var ett hörn det. Det finns hur många stökiga hörn som helst kvar att rensa i. Någonstans ska man börja i alla fall. Det är som ett oändligt arbete som pågår i mitt liv att rensa och röja. Det är nog en del av att leva och att vara människa i vår tid känner jag.

Så här brukar mina Mårbacka-pelargoner se ut på sommaren. Växtkraft!

Blogg100 - dag 7

Snö och vinter igen

Jag vaknade till vinterlandskap därute igen i morse. Min lilla dvärgpudel MImmi blev mer glad än mig över att skutta i djup snö igen.

Det är den årstiden nu när man inte vet riktigt vilken årstid det är egentligen. Vår eller vinter. Det är olika dagar.

I väntan på den riktiga våren planterade jag om mina pelargoner som jag övervintrat i källaren. Det är alltid lika härligt att sätta fingrarna i jorden. Fyra fina krukor med rosa Mårbackapelargoner ska nu upp från källaren till ljuset i fönstren istället. Slut på vintervilan för dem.

Blogg100 - dag 6