Januaritankar

Solen kikade fram idag och ljuset påminde om vårens vackra ljus fast mildare. Snön är borta. Klockan är snart fyra och än är det inte mörkt ute. Trädens kala grenar är svarta mot den vitgrå himlen.

Ungefär som det kan kännas inuti den här tiden på året. Sådär vitgrått. Lite färglöst. Den långa mörka vintern och allt jag orkat med under julen tar ut sin rätt. Nu är tid för återhämtning.

Jag har börjat på yoga igen. Alltid lika skönt att vara med i en grupp även om jag tränar yoga själv nästan varje dag här hemma. Det finns alltid något nytt att lära sig inom yogan och det är en av anledningarna tror jag till att jag aldrig verkar tröttnar på den.

Får se om jag kommer igång med bloggandet igen. Det brukar hjälpa mig att ta mig igenom den här årstiden att blogga. Blogga mig fram till våren, till tussilago, vitsippor, fågelkvitter och lövsprickning. Blogga mig fram till ljus och energi.

Ibland får man göra saker fast att man inte har lust. För att det är saker som man en gång hade lust till och gjorde att man kände sig glad. Kanske minns kroppen och själen min tappade skrivglädje om jag sätter mig och skriver igen. Kanske.

Fråga Doktorn - om energiläckage vid utmattningssyndrom

HÄR är en länk till ett mycket informativt inlägg i Fråga Doktorn om hur snabbt energin försvinner vid utmattningssyndrom och också lite tips om hur man kan hushålla med den energi man har just för dagen.

Så otroligt bra med all kunskap och information som finns idag om utmattningssyndrom. Tänk var forskning kan betyda för den som har en ohälsa. När jag själv drabbades för ca 20 år sedan så förstod läkare och andra ingenting om vad det var med mig eller vilken hjälp jag behövde.

I det här fallet kan jag som själv drabbades en gång intyga att det som man berättar om i inslaget stämmer på pricken hur det är att leva med utmattningssyndrom.

Julen 2017

Julen firade jag med hela min familj. Båda döttrarna kom hem från Stockholm och jag blev så glad för att bägge två hade möjlighet att vara hemma i hela sex dagar i sträck. Det var pyssel och god mat och julgodis och lite julklappar. Samtal och skratt. Mimmi var med så klart och var extra julfin i sin lilla tomtescarf.

Dagarna gick fort som det gör när man har roligt och trivs tillsammans.

Efteråt när döttrarna åkt tillbaka till Stockholm blir det smärtsamt tyst och tomt. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att vänja mig vid ett liv utan hemmavarande barn igen. Men det hoppas jag att jag gör. Jag jobbar på det. Det handlar nog om tid tror jag. Det är en mycket stor omställning i livet när barnen flyttar hemifrån. Lika stor som det är att få barn.

Nyårsnatt

NYÅRSNATT

Här är jag

Lämnar fotspår bakom mig

I nyfallen snö

Ansiktet vänt uppåt, framåt

Mörker runt mig

Lampors sken leder mig

Och leende änglamänniskor

Tar darrande av förväntan

Första steget

In i det nya

Nyårsnatt


(Anna-Karin)

Mimmi och nyårsraketer

Mimmi var nyårsfin på nyårsafton i scarf inköpt i Trouville i Frankrike för tre år sedan. Hon är en cool tjej född intill en skjutbana. Störs nästan inte alls av fyrverkerier. Men vi känner med alla vovvar som mår dåligt när det smäller av fyrverkerier. Så tänk på djuren och stråla och spraka hellre själva i glädje och vackra kläder och sprudlande skratt än med fyrverkerier tycker jag och Mimmi

Änglar i stan

 Så underbart vackra bokmärkesljusänglar på lyktstolparna vid Hovrättstorget i Jönköping! De gnistrade och glimmade som guld i stan häromdagen. Det behövdes för det gråmulna vädret gjorde att det kändes som att det aldrig blev riktigt ljust.

God Jul och Gott Nytt År!

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag dig som tittar in här i min blogg!

Omfamnad av snö

OMFAMNAD AV SNÖ

Omfamnad av snö.

Allt tyst, så stilla.

Inga fåglaröster.

Inget lövrassel i vinden.

Den stora vilan är här.

Ger kraft åt livet under snön.

Liv som ska komma.

Ljus som ska segra.


/Anna-Karin

#metoo - Vågar vi kramas nu?

Sedan #metoo startade undrar en del män om de nu vågar ge en kvinna en kram.

Det handlar om HUR man gör det, tänker jag. Häromdagen såg jag av en tillfällighet en man möta en kvinna. Han såg på henne vänligt, log och sa "En kram?". Han inväntade hennes reaktion som kom snabbt. Med ett varmt leende sa hon "ja" och de kramade om varandra. Ett respektfullt varmt möte tycker jag.

Allt handlar om god kommunikation med ögon, kroppsspråk, ord och hjärta. Och om respekt. Att läsa av och stämma av. En konst som alltför många män verkar behöva öva sig i. Och också en del kvinnor.

Utmattning - förändringarna i samhället och handeln

En gång i tiden var vi människor vandrare som plockade våra egna nypon i naturen och kokade soppa på dem eller torkade nyponen för att ha tillgång till dem länge.

Jag tänker på när jag var liten. Och yngre. När jag gick och handlade i en affär och det jag hörde var människor som rörde sig. Plockade i varor. Samtalade med varandra. Skvallrade med varandra om något som hade hänt. Ljudet från mynten och sedlarna. Kassaapparaten.

Jag var med min pappa och handlade. Det var en liten affär. Alla kände nästan alla. Vi visste var vi hittade varorna på sina hyllor för de var inte så många. Var det något vi undrade över så gick det lätt att få kontakt med någon att fråga. Och vi kände så klart handlaren.

Så annorlunda mot hur när jag går och handlar idag. Musiken i högtalarna i stormarknaden möter mig direkt. Hämta en scanner så att jag själv kan scanna varje gång jag lägger ned en vara i den stora kundvagnen. Alla reklamskyltar med erbjudanden som möter mig med sina förtrollande budskap om att fynda, fynda, få tre för två. Vägghyllorna med hundratals tandkrämsvarianter. Där kan jag stå med min förvirrade hjärna om jag inte direkt hittar just den tandkrämen som jag alltid brukar köpa. Om inte jag bara tar en, vilken som helst, för att slippa beslutsvåndan.

Myllret av människor och varor. Nästan aldrig möter jag någon människa jag känner igen. Mer än möjligtvis, om jag har tur, någon av de anställda. Men det händer väldigt sällan. Där finns ingen charkuteridisk längre. Ingen fiskdisk med manuell betjäning längre. Kommer nästa generation att veta vad en manuell disk är undrar jag ibland?

Vid kassan känner jag stresspåslaget tydligt. Där nås kulmen. Allt pipande och bloppande, alla varor som ska upp på rullbandet. Ovanför kassakön en skärm att titta på med reklaminslag om man nu händelsevis inte skulle ha något att titta på där på stormarknaden. Men fokusera, nej, min hjärna vill inte fokusera just då. Den är virrig av alla intrycken, trött. Jag blundar lite lätt men ljuden stänger jag inte ute förrän jag sätter mig i bilen med min matkasse. Där kan jag vila en stund och hämta kraft. Återhämta mig.

Det är så mycket som är bra i vår tid. All mat vi kan handla när vi har råd att handla den. Det stora utbudet är fantastiskt, något som väl aldrig vi människor upplevt förut. Tänk all frukt och alla grönsaker, mat från all världens hörn.

Det är så mycket som är bra ... men vad gör alla dessa intryck med våra hjärnor? Egentligen?

Det händer att det är dagar när jag längtar tillbaka till min barndoms lilla affär. Till det lugna livet där det fick ta tid att handla, att plocka sina varor. Där det inte fanns några bildskärmar att titta på i kön och ingen musik i affären. Utan människor som samtalade med varandra. Där människomötena var en del av att handla sin mat.

Men klockan går inte att vrida tillbaka. Utveckling kallas det. Som människa tar det ibland tid att ställa om när utvecklingen går snabbt. Det tror jag personligen är en av alla anledningarna till det stora antalet utmattade människor nu.

Tack till dig som läser här. Du är varmt välkommen att kommentera med dina tankar om du har lust.