Novembersysslor

Oj, oj, oj hur seg och sömnig blir jag inte denna årstiden? Vet att jag klarat mörkret tidigare år genom att blogga. Kanske att det är värt att försöka det i år igen? Idag åkte jag till stan. Det är upplivande och jag känner att min hjärna vaknar mer där bland alla människor. Jag var på biblioteket. Där var så mycket folk. Och ovanligt många barn. Då kom jag på att det är höstlov denna veckan. 

Jag känner mig alltid som hemma när jag kommer till biblioteket. Jag älskade att gå till bibliotek och låna böcker när jag var liten och sedan genom åren. Också som småbarnsförälder var det en stor glädje för mig att vara där med mina små ungar och hitta roliga böcker att läsa tillsammans med dem.

Vilken guldgruva biblioteken fortfarande är. All kunskap, allt spännande, roligt och berörande man kan hitta där. Även om vi har Internet idag, så tycker i alla fall jag att böcker ändå är något speciellt. Känslan och ljudet när man bläddrar i en bok.

Jag kikade på kokböcker, reseböcker och pocket idag. Lånade med mig två pocket hem. "Skuggan av en dotter" av Elena Ferrante och "Sommaren utan män" av Siri Hustvedt. Bra årstid att läsa nu ju. 

Sen gillar jag att titta på serier. Har nyss sett klart en serie på Netflix, "From Scratch". Den var bra men så sorglig att mina tårar rann en del.

Ikväll ska jag se Bonde söker fru. Där är det sol och sommar och grönska. Och romantik. Då kan jag drömma mig bort från november en stund.

Löven som föll

 

Igår gick jag en långpromenad i det vindstilla, ovanligt varma vädret så här de sista dagarna i oktober. Jag tog mig tid att stanna ibland och bara njuta. Underbart väder verkligen. Det är inte många löv kvar nu längre på träden. De har hittat en annan plats. Landat på jorden istället. Det där som alltid väcker tankar i mig om livsprocessen. Om det som faller och dör för att bli till liv igen. Vackert och vemodigt, det är hur jag känner inför denna tiden på året. 

I helgen fick vi ställa om klockorna igen. Jag tycker inte om den omställningen. Men det är bara att försöka hänga med. Tiden kommer och går som den vill ändå ju, eller hur. Men oj, så tidigt det blev mörkt igår kväll. Svårt att hålla sig vaken ibland nu om kvällarna.

Idag räfsade jag löv en stund. Det är meditativt känner jag det som. Dessutom blir jag så varm och mjuk i musklerna efteråt. Trädgården och naturen gör sig redo att vila. Kanske behöver vi människor också vilan nu mera än annars? Samla kraft och läka efter allt. En dag i taget.

Vilken helg!

I helgen firade vi 202-årskalas (!). En 11-åring (min dvärgpudel Mimmi), en 30-åring (min yngsta dotter), en 68-åring (min make) och en 93-åring (släkting). Gissa om det blev många hurra i huset. 

Kvällen slutade med en överraskning; konsert i Konserthuset i Jönköping med gitarristen Tommy Emmanuel från Australien. Det var en fantastisk konsert och helt makalöst hur Emmanuel skapade musik och ljud från sin gitarr. 

Höst och tid att vara snäll

 

Nu är det höst. Lönnen har tappat nästan alla sina blad. Bilden tog jag för två veckor sedan. Det kom några dagar med blåst. Bladen släppte snabbt. De var redo. Dagarna blir allt kortare och mörkret tar upp allt fler av dygnets timmar. 

Denna vinter blir ännu en märklig vinter. Mörkare och kallare än någon vinter jag tidigare upplevt, känner jag det som. Det är en märklig tid att vara människa i. Det har hållit på så länge nu. Allt tungt och utmanande och stressande.

Men där i trädgården är allt sig likt fortfarande. Dit söker jag mig för att hitta ro och stillhet. För att vila i nuet. Vila i skönheten som alltid finns där. Och hoppet om att ingenting, absolut ingenting varar för alltid. 

"This too shall pass".

Tid att vara snäll mot sig själv.

Och varandra.

Dubbel regnbåge

Påsktider

Vårregn

Doften från nattens vårregn på morgonpromenaden fyller mig med pirriga känslor. Trots mörkret i världen känner jag mig förälskad. Förälskad i livet. Jag undrar om vårregn doftar likadant i ett krig som hos mig? Jag släpper tanken som gör ont och hämtar kraft i där jag är nu. På en plats där våren tränger sig fram med grönskande häckar, doften från den solväckta jorden. De älskade och efterlängtade blommorna som med full kraft växer upp och vittnar om livet som segrare. Ännu en vår. Ännu en seger över mörker som varit. Livets seger. 

Sömnlös

Inatt var en sådan där natt när det kändes omöjligt att somna. Skräptankar for runt i huvudet och ingen sida gick att vila på. Till sist gick jag upp. Jag tycker om natten. För det mesta. Mörkret och tystnaden som ger mig vila från intryck. Från fönstret såg jag månen när jag tittade ut. Undrar om månen såg mig? Vem kan veta säkert. Kanske pratar jag ibland med månen, kanske inte. På natten känns allt möjligt. Och ingenting omöjligt. Då vaknar fantasierna. Drömmarna. Ibland får man svar inifrån sig om man lyssnar noga. Svar som man sökt länge. Svar på svåra frågor och beslut. Jag är vän med natten. Till sist ger den mig ro att somna trygg igen. Trygg i väntan på gryningen. Att bli väckt av ljuset.

Vitsippor

Sedan ett tag har jag gått och kikat i vägkanten efter vårblommor. Nu har det kommit vatten i markerna tack vare snön och regnet. Idag kunde jag plocka årets allra första små vitsippor. Vilket mirakel som sker varje år medan vi människor vandrar på jorden. Jobbar och stressar. Älskar och krigar. Skrattar och sörjer. Lever och dör. Så stort att ha överlevt ännu en vinter. Att än en gång få känna doften från en skimrande nyutslagen liten vitsippa i min hand.

Våga flyga med Maria Lundqvist

"Våga flyga" med Maria Lundqvist på Spira i Jönköping, var en flygtur genom livets olika faser. Med varm humor på en vackert dekorerad scen, skapade Maria karaktärer som både fick mig att skratta och bli berörd till tårar. Också vacker musik av Maria och de andra i föreställningen. Så härligt att äntligen vara på Spira igen i en fullsatt salong. Efter föreställningen  signerade Maria sin bok "Våga flyga" som hon skrivit under pandemin. En kväll att minnas.