Igår gick jag en långpromenad i det vindstilla, ovanligt varma vädret så här de sista dagarna i oktober. Jag tog mig tid att stanna ibland och bara njuta. Underbart väder verkligen. Det är inte många löv kvar nu längre på träden. De har hittat en annan plats. Landat på jorden istället. Det där som alltid väcker tankar i mig om livsprocessen. Om det som faller och dör för att bli till liv igen. Vackert och vemodigt, det är hur jag känner inför denna tiden på året.
I helgen fick vi ställa om klockorna igen. Jag tycker inte om den omställningen. Men det är bara att försöka hänga med. Tiden kommer och går som den vill ändå ju, eller hur. Men oj, så tidigt det blev mörkt igår kväll. Svårt att hålla sig vaken ibland nu om kvällarna.
Idag räfsade jag löv en stund. Det är meditativt känner jag det som. Dessutom blir jag så varm och mjuk i musklerna efteråt. Trädgården och naturen gör sig redo att vila. Kanske behöver vi människor också vilan nu mera än annars? Samla kraft och läka efter allt. En dag i taget.
Vi har verkligen inget vinterväder än fast vi är inne i november. Det är ju skönt att slippa snön då man är ute och promenerar. Ja du allt tar slut nån gång och det känns lite sorgligt. Jag gillar inte heller detta påhitt med att ställa om klockan. Det är ingen dum aktivitet som du säger så kroppen detta med att räfsa löv. Det skulle jag vilja göra också men har ju ingen tomt längre. Som allt har sett ut dom sista åren så behöver vi verkligen vila som du så fint beskriver. Jag som högkänslig har blivit väldigt påverkad av detta och det kommer även efter. Fina bilder du visar upp också. Ha en skön höstdag. Kram från Malin
SvaraRaderaTack Malin, nej än så länge är det fortfarande varmt ute. Så skönt så länge vi slipper is och halka tycker jag. Kram/Anna-Karin
Radera