En julklapp till dig som läser min blogg

Här är en julklapp från mig till alla mina vänner. Kanske alldeles särskilt till dem som gillar att skriva och läsa, som jag själv gör.

Det är ett smakprov på utkastet till den självbiografiska bok som jag skriver på. Boken som handlar om en del av mitt liv. Den berättelse som jag en dag vill lämna över till mina egna barn.

I det här kapitlet är jag tolv år gammal.

Välkommen att läsa!

Ge mig gärna synpunkter på det du har läst, det sätter jag stort värde på.
 
Nu börjar det:


"Det är efter skolan en dag när det doftar av höst den första hösten i den nya staden som min faster och farbror kommer hem till oss och berättar att polisen har tagit pappa och satt honom i häktet.

Jag är förtvivlad, jag vill inte tro att det är sant, hur kan man göra så med min snälla pappa.

Jag slänger igen dörren till mitt rum, jag slänger mig på min säng, jag kryper ihop, jag blir så liten, jag gråter och skriker högt i förtvivlan "pappa, pappa, pappa, pappa" tills jag inte får fram några tårar eller ord längre och tills allt jag får fram är ett hulkande ljud långt inifrån mig någonstans.

Hopkrupen ligger jag och vill inte vakna igen förrän allt är som det var förut, förrän pappa är hos mig igen, här på min sängkant, stryker mitt hår och torkar bort mina tårar på kinderna.

Min kudde är genomblöt och det finns ingen glädje i världen längre, bara längtan och saknad och oro och hemskheter och vuxna som sätter snälla pappor i fängelse.

Min pappa lever men jag kan inte nå honom, inte prata med honom, inte fråga honom om han har det bra där han är, om de är snälla mot honom, om han har mat. Det känns som att han är lika död som morfar och farfar och mitt lilla marsvin Pyret. Hur ska jag kunna förstå att han verkligen finns när jag inte får prata med honom, hur ska jag kunna veta det säkert?

Det kan inte vara sant... min snälla pappa är inlåst och jag kan inte fatta varför, han vill ingen något illa, han är den snällaste jag vet och jag undrar hur han har det, vad han gör och jag längtar efter att få prata med honom.

Jag längtar efter att han ska ge mig en godnattkram, jag längtar efter att han ska bära mig och jag längtar efter att han ska hålla mig i sitt knä och säga till mig att "Det ordnar sig". Jag längtar efter pappa-doften, hans nyrakade haka, hans skratt.

Tusen frågor surrar i mitt huvud, men det finns inga svar. Hur länge ska pappa sitta där, i häktet? När får jag träffa honom igen? Hur ska vi få pengar till mat och hyra nu? Mamma har ingen utbildning, inget jobb och hon är så trött och ledsen hela tiden, orkar knappt vara uppe om dagarna, knappt laga mat till oss.

Jag minns rösterna från skolan, sångerna. Jag minns hur de sjöng "Din pappa ska i fängelse" efter mig.

Men jag ska visa dem, jag ska visa dem allesammans... Om jag sköter mig, om jag pluggar och skaffar mig ett yrke, är ärlig och flitig ska jag återupprätta pappa och mamma. Jag ska göra precis allt som jag bara kan för att vi ska få det bra igen, bli en familj igen, vara tillsammans igen.

Min alldeles egen, världens snällaste pappa i fängelse. Bara ingen gör honom illa.

Gode Gud gör så att jag får träffa honom snart igen, gode Gud gör så att poliserna är snälla mot honom, gör så att han kommer ut därifrån snart igen.

Och det blir kväll den första kvällen i mitt liv som dom har tagit min pappa och satt honom i häktet. Jag gråter mig till sömns och vet inte om jag egentligen vill vakna mer förrän pappa är hos mig igen."

 
(Anna-Karin Mattsson)

Blogg i Aftonbladet om de utsatta barnen

"Det känns konstigt i hjärtat".

I Aftonbladet kan man nu följa en blogg, "En annan jul", om de utsatta barnen i Sverige. Om hur det till exempel är att ha en pappa i fängelse. En blogg om de utsatta, fattiga, nästan en kvarts miljon många barnen i Sverige idag år 2012. En mycket viktig blogg.

Vågar du läsa den? Vågar du försöka leva dig in i hur de här barnen har det? Vågar du öppna ditt hjärta för dem? Vågar du se in i deras ögon?

Vågar du låta dig beröras?

Jag var själv en gång ett barn med en förälder i fängelse.

De här barnen får aldrig glömmas. Aldrig någonsin gömmas undan.

Jag önskar dem allt det bästa och kärlek i överflöd någonstans ifrån.

Kärlek

I snön;
två spår.

Mina.

Och strax intill.

Fyra små tassar.


(Anna-Karin)

Punctum Saliens och jag

Genom Facebook har jag fått kontakt med Elisabeth Jönsson i Växjö som driver projektet "Punctum Saliens".

Elisabeth brinner för det kreativa skapandet som en läkande kraft för människan. Där har jag en gemensam nämnare med Elisabeth; jag har sedan flera år tillbaka varit starkt övertygad inifrån mig själv om vad skapandet, i mitt fall bland annat skrivandet, betyder för min hälsa, för min kropp och inte minst för min själ.

Jag tror starkt på att människan i vår tid kommer att längta allt mer efter allt som har med kultur och skapande att göra. Som motvikt till kommers och andra krafter i vårt samhälle. För att överleva, för att hantera stressen.

Så här skriver Elisabeth i sin sida "Punctum Saliens" idag, den 23 december:

"Julfriden som vi så ofta springer efter att för att få den att infinna sig kanske kräver något annat än julklappsjakt, julpynt, julstädning och annat som normen menar hör julen till.

Jag tycker att Anna-Karin Mattsson beskriver detta så fint i sitt inlägg World Wide med Anna-Karin Mattson.

”Ju färre intryck, desto större frid i min själ.
Jag vet inte om det bara är så för mig. Hur är det för dig?
Det är i tomheten som det ofta händer.”"


Så härligt det känns att veta att jag med mina ord har inspirerat en annan människa!

Tack, Elisabeth, för att du berättade det.

Jag önskar lycka till med projektet Punctum Saliens.

Sidan "Punctum Saliens" är väl värd ett besök. En sida att inspireras av till att vara en skapande människa. 

God Jul!

En riktigt God Jul önskar jag alla som kikar in här i min blogg!

Från hjärtat/

Anna-Karin

Händer

Vad är det som gör?

Att du får ...

Mina händer

att darra

Så.


(Anna-Karin)

Julafton för mig idag

Idag är det julafton för mig.

Min bästa julklapp får jag idag.

Äldsta dottern kommer hem från Prag. 

Jag har inte sett henne IRL sedan september. Och jag längtar så tills hon är här i huset igen.

En gång sov du under mitt hjärta. 

Hjärtat glömmer aldrig det.

"Se då tittar tomtar fram ur vrårna ..."

Ikväll ser jag tomtar lite varstans i huset.

Det är jag som har ställt dit dem.

Jag har julpyntat.

Fast inte en hundradel så julpyntat som jag pyntade förr om åren. Jag väljer ut det pynt som betyder något för mig eller som jag tycker är vackert. Det behöver inte vara mycket. Röda ljus i stället för vita ljus kan räcka för att skapa julstämning, tycker jag.

En kort stund idag dök det upp en tomtenissa av ett alldeles särskilt slag här i huset. En svartkrullig, fyrbent liten tomtenissa som heter Mimmi.

Om jag höll henne i famnen var hon tillräckligt stilla i sin tomteluva, för att yngsta dottern skulle kunna fotografera henne.

Mimmi, fyra kilo lätt, gick på skaren idag. Fast utan tomteluva.

I snön syntes det små tassavtryck från henne. Hur sött som helst. 

Tio kronor till en hemlös-dagen

Fredag den 21 december är det Tio-kronor-till-en-hemlös-dagen i FB och var som helst där man befinner sig. Det handlar om att ge tio kronor till en hemlös på ett sätt som man själv väljer. Som en gåva till en okänd människa som, faktiskt, skulle kunna vara du själv.

Steget in i hemlösheten kan gå snabbare än man tror. Vem som helst kan hamna där, även om man inte tror det. Arbetslöshet, skilsmässa, sjukdom och utförsäkring, missbruk, en allt tuffare bostadsmarknad är några faktorer som spelar in, tror jag.

Hemlösheten är ett växande problem i Sverige. Det är också nya grupper som hamnar i hemlöshet idag jämfört med tidigare.

Alla människor har rätten att ha ett hem.

https://www.facebook.com/events/422977737757636/?ref=2

Börjar jobba igen

Idag börjar jag jobba igen.

Jag ska på möte om Mullsjö Turisttidning.

Det känns bra. Jag är så glad att jag har jobb och kan jobba med den kraft jag har.

Jag reser mig igen.

Tack för era kommentarer här i min blogg. Jag ska svara på dem så snart jag kan.

Ha en bra dag!