torsdag 31 oktober 2013

Sista oktober?

Det är den sista oktober idag. Fast det verkar inte blommorna i mitt uterum ha förstått.


Igår var det +20 grader i uterummet. När solen lyste.

onsdag 30 oktober 2013

Köpt gravdekoration

Jag köpte en krans av granris med grankottar och rönnbär idag. Den ska jag lägga på mammas grav nu till Allhelgonahelgen.

Grankottarna påminde mig om hur mamma brukade berätta för mig när jag var liten om hur hon, när hon var liten, brukade göra kor och grisar av kottarna och leka lagård i skogen med dem. Sedan brukade jag springa iväg till skogen. Samla kottar. Göra kor och grisar och leka lagård jag också.

Saknaden sprängde i bröstet på mig när jag försökte hitta en gravdekoration som kändes rätt för mig. Antingen var de för stora eller för små.

Helst av allt ville den lilla där inuti mig köpa något helt annat till min mamma där i blomsteraffären.

Kanske en vacker krukväxt och åka hem med den till mamma och sitta där en stund och prata och dricka kaffe tillsammans med henne. Eller kanske en liten julängel eller en söt liten tomte som det fanns alldeles fullt av nu på Plantagen.

Jag hade velat överraska henne med något. Få se henne bli så där glad i ögonen och höra henne skratta.

Fast verkligheten kom ifatt mig.

Någonting blir aldrig mer som det en gång var.

måndag 28 oktober 2013

Födelsedagsfirande


Idag ska jag fira min yngsta dotter som fyller 21 år. Under det senaste året har hon skaffat sig två jobb, flyttat hemifrån med mera, med mera.

Kortfattat har hon börjat sitt vuxenliv på allvar.

Jag önskar henne all lycka på sin födelsedag och alla andra dagar i hennes liv. Och kraft de dagar i livet som hon kanske behöver det.

Hon är en underbar människa som jag är så stolt över att få vara mamma till.

Tack för allt du lärt mig om mig själv, om dig och om vad det är att vara människa, min för evigt älskade, varma, vackra dotter.

Här är några rader ur ett längre inlägg där jag bland annat skrivit om min dotters födelse. Idag både njuter jag av nuet, känner tacksamhet över åren som gått och minns också den där speciella dagen i mitt liv för 21 år sedan när jag fick föda fram ett barn den andra gången i mitt liv. En av de mest lyckliga dagarna i mitt liv.



ATT FÖDA ETT BARN

Det första den lilla gjorde i världen, efter att ha tagit sina första andetag, var att bajsa på min mage. Så gjorde hon sin entré. Så trött var hon ... efter att ha varit nära att kvävas till döds inuti mig för varje millimeter som min kropp drev ut henne.

Med navelsträngen flera varv kring sin lilla hals, var hon nära att dö innan hon ens dragit sitt första andetag. Den skickliga barnmorskan klippte av navelsträngen medan den lilla fortfarande var kvar i min mage.

Allt slutade lyckligt. Fast vi var trötta, både den lilla och jag, efteråt. Vi fick eget rum för att hämta kraft efter förlossningen.

Ungefär samtidigt som jag födde dottern dog min älskade farmor. Hon hade väntat mycket på att jag skulle föda hennes barnbarnsbarn. En av de sista frågorna hon ställde i sitt liv handlade om mig, om jag hade fött än.  

Nu var det två barn i huset. För det allra mesta till första dotterns stora lycka.

Och jag ... som redan trodde att jag upplevt den största lyckan, fick uppleva en ännu större lycka.

Att få ett barn till.

Jag var så lycklig som en människa kan bli. Om än trött.

Flyttlass i helgen

I lördags körde vi det första, stora, flyttlasset till äldsta dotterns nya lägenhet.

Allt gick bra.

Lägenheten är ljus och mysig.

Mimmi var med, lika glad som vanligt fast lite förvirrad över vad som hände.

Jag är så tacksam och glad att det ordnat sig nu för min dotter både med jobb och lägenhet.

fredag 25 oktober 2013

Nej till dietist men ja till statiner

I morse pratade jag med min läkare. Fick veta att här i Jönköpings kommun där jag bor får vårdcentralerna inte längre skicka remiss till dietister. Överhuvudtaget får man inte längre remittera människor här till dietister på grund av diabetes, blodfetter eller fetma. Min läkare var frustrerad över det.

Mycket märkligt tycker jag att man sparar in på dietister när fetma anses vara boven bakom många vällevnadssjukdomar. (Enligt mig är fetman ofta ett svar på stark negativ stress och därmed följande sömnproblem under en lång tid. I alla fall när det gäller mig själv har jag upplevt det så. Jag motionerar och äter sunt. Fast har haft mycket negativ stress under så många år i mitt liv. Under de perioder som jag har mindre stress och sover bättre går jag ner i vikt. Och tvärtom).

Hur är det i andra kommuner när det gäller remisser till dietister? Någon som vet?


Min läkare får alltså inte enligt nya regler i Jönköping skriva ut en remiss till en dietist.

Däremot hade hon inga som helst hinder/förbud mot att skriva ut recept på statiner (blodfettssänkande medel) som FÖREBYGGANDE mot hjärt/kärlsjukdomar trots att mitt hjärta är friskförklarat. Den medicinen jag fått recept på har massor av biverkningar. En av dem är depression. Knappast lämpligt för mig som redan har benägenhet för depression, tänker jag.

Mycket märkligt alltsammans, tycker jag. Ingen logik i det alls som jag ser det.

Jag tänker INTE ta ut den preventiva medicinen som jag fått på recept. Det är många som ifrågasätter att medicinera friska människor preventivt med statiner. Också min läkare gjorde det, efter att jag ställt frågor och diskuterat med henne.

Jag tänker fortsätta att motionera, att använda mig av stresshantering och att försöka ha roligt och njuta av livet. Och äta sunt.

Det är viktigt att våga ifrågasätta tycker jag. Att både lyssna till sig själv och till andra. Inte bara lyda för att någon annan säger att man ska göra si eller så. Mitt liv är mitt val, ingen annans.


"Det är livsfarligt att leva. Man kan faktiskt rent av dö. Så håll alla dörrar öppna. För en dag är det dags att ta adjö". (Barbro Hörberg)
 

 

torsdag 24 oktober 2013

onsdag 23 oktober 2013

Äldsta dottern har fått lägenhet

Idag firar jag att äldsta dottern fått hyreskontrakt och lägenhet. Här går det undan ... På två veckor har hon fått både heltidsjobb och lägenhet. 

Jag känner mig så glad för det! 

Så skulle alla unga människor ha det, tycker jag.