 |
| Bilden kommer från www.luvcelebs.com |
Det går en intressant serie nu på SVT som heter
"Nyfiken på partiledaren". Det är Poul Perris, läkare och terapeut, som intervjuar samtliga partiledare i Sverige.
Jag har lyssnat på två program hittills. Min tanke är att lyssna på samtliga. Det är ett så viktigt år i år, ett valår. En möjlighet till förändringar i politiken.
Jag tycker att programmen är värdefulla, att de visar en annan bild av partiledarna än den vi är vana vid att se. Det är en annan sorts frågor som ställs.
I det första programmet som jag såg var det
Fredrik Reinfeldt som Poul Perris samtalade med.
Jag upplever det som att Fredrik Reinfeldt inte riktigt trivs i att sitta i stolen mitt emot Poul Perris. Han intar försvarsställning i kroppen. Fast kanske hade han en dålig dag vid samtalet, vad vet jag.
Fredrik Reinfeldt berättar om att han vet minsann vad besvikelser innebär. För han drömde en gång om att bli basketspelare fast han var för kort i längden för att lyckas som det.
Jag tänker när jag lyssnar att det finns besvikelser. Och så finns det besvikelser. Det är så olika perspektiv man har i livet som människor, beroende på vad man har upplevt. Detta skriver jag med full respekt för att det säkert var en stor besvikelse för Fredrik Reinfeldt att inte kunna bli basketspelare på grund av sin längd. Fast han blev ju statsminister, bra jobbat efter den besvikelsen.
Fredrik Reinfeldt talar om att det är kärleken till frihet som fått honom att välja Moderaterna som sitt parti. Här blir det väldigt kluvet inuti mig. För vad är frihet? Så olika vi människor kan tänka och känna kring det begreppet.
Själv har jag upplevt att min frihet som människa där jag är som långtidssjukskriven, kraftigt inskränkts och begränsats sedan Moderaterna och Fredrik Reinfeldt fick så stor makt i vårt samhälle. Inte minst att bli utförsäkrad, de ökade antalet blanketter som skulle skickas in, den ökade kontrollen av mig som sjukskriven inskränkte min frihet starkt som människa. Också den minskade sjukersättningen som jag har fått.
Jag har aldrig valt att bli sjuk. Jag har önskat och önskar fortfarande inget hellre än att jag kunde arbeta för fullt. Fast ibland ser verkligheten annorlunda ut för oss människor. Vem som helst kan drabbas av ohälsa, fysisk eller psykisk. Eller både och.
Moderaternas frihet är inte min frihet. Fredrik Reinfeldts frihet är inte min frihet. Det skulle vara intressant att tala mer med Fredrik Reinfeldt om vad frihet är, tycker jag. Som statsminister anser jag att man ska se till alla människors frihet. Inte bara vissa gruppers frihet, som jag anser att moderaternas politik gör.
Utsatta grupper har fått det mycket tuffare under en till stora delar moderatledd politik i snart åtta år. Det handlar om sjuka människor (hur mycket frihet har man då, Fredrik Reinfeldt, som sjuk, mer än sin egen inställning till de besvär man har?). Det handlar om de arbetslösa. Om invandrargrupper i ytterområden till storstäderna. Om hemlösa. Om de människor som utförsäkrats som till största delen är kvinnor och ofta ensamstående. Om barnen till de utförsäkrade. Skolbarnen som hux flux blev av med både klasskamrater, skola och undervisning när privatägda John Bauer-skolan kraschade, vilken frihet hade de eleverna, Fredrik Reinfeldt?
Reinfeldts prat om frihet känns för mig som ett hån mot många människor i Sverige idag. De som drabbats av regeringens olika beslut. Inte minst utförsäkringarna. Skattelättnader för människor som redan har det bra och har arbete som bland annat barnen och äldrevården och sjuka människor har fått betala.
Att se andra tycker Reinfeldt är viktigt efter det han säger i programmet. Fast ser Reinfeldt de utförsäkrade?
När Reinfeldt berättar om sin människosyn känns den annorlunda än min egen. Han talar om att alla människor har en destruktiv sida inuti sig. Och att bland annat politiken finns till för att få människor att undvika att använda sina destruktiva sidor.
Jag själv tror att människan föds god. Och att det är det som vi upplever i livet som formar vår eventuella destruktivitet. Där har politiken för mig en uppgift att skapa ett samhälle som gör att människors medfödda godhet får växa i stället för att krympa. Tillit till människors godhet inuti sig som en stor kraft för oss alla.
Fredrik Reinfeldt ser mycket allvarstyngd ut genom programmet. Han talar också mycket om vilket stort ansvar han har, att hans humoristiska och lättsamma sida har han delvis fått lägga åt sidan som statsminister.
Poul Perris ställer en mycket intressant fråga till Fredrik Reinfeldt:
"Vad gör det med dig som människa att inte längre ha tid att ställa sig de stora livsfrågorna?".
Ja, vad gör det? Hur påverkas man som människa av att ha ett så fullt schema under så lång tid som nästan åtta år som statsminister? Eller av att leva i Reinfeldts Arbetslinje-Sverige där du endast premieras efter vad du presterar?
Jag lämnar frågan öppen att fundera över för dig som läser det jag skrivit.
Fredrik Reinfeldt ser mycket trött ut i programmet. Sliten. Rent av sorgsen. Jag tror att han behöver en lång paus från det jobbet han haft i åtta år. Jag önskar att han ska hitta till något i sitt liv där han kan få tid att fundera kring de stora livsfrågorna. Han har ju också gått igenom en skilsmässa under de här åren. Något som alltid är en stark negativ press på en människa.
Jag tror att Sverige också behöver en mycket lång paus från politiken Reinfeldt har bedrivit.
Inte bara en paus.
Utan ett avsked från den för alltid.
Lästips: Martin Mobergs betraktelser:
"Vi och Dom Sverige - ingen plats för solidaritet"
