Om ångest - del 4, tankarna

Det här inlägget kommer att handla om varför vi tänker och hur tankarna fungerar. Hmmm ... intressant. Komplicerat. Och samtidigt faktiskt enkelt på något sätt. Jag har lärt mig massor som jag inte visste förut genom att läsa om tankarna.

Grubblande är något som ofta hör till ångest. Det är därför tankarna kommer in i bilden också när det gäller ångestproblematik.

Några saker har varit särskilt viktiga för att vi människor ska ha kunnat överleva genom årtusenden. En sådan sak är vårt mycket effektiva stressystem, det som vi behöver om vi skulle möta en stor, arg björn i skogen, t ex.

Som bonus har vi fått våra tankar, eller larmsystemet som man också kan kalla det. Vi har en inbyggd hotradar som inte bara scannar av vår omgivning, bedömer den och jämför med andra erfarenheter, utan som också associerar till bland annat ord och tidigare tankar och drar slutsatser. Därför kan vår stressreaktion slå till hela tiden och ibland utvecklas till ångest, också när vi har det lugnt. Oro-tankar kring t ex ekonomi kan framkalla ångest.

En av tankarnas mest fantastiska egenskaper är förmågan att kunna koppla ihop olika saker med varandra. T ex kan man känna en doft av kanel och plötsligt tänka på barndomens julgröt. Mycket av vår inlärning bygger på denna förmåga.

"Baksidan av associationsförmågan är att den är helt automatisk. Vi associerar alltså vare sig vi vill det eller inte. Kopplar ihop det ena med det andra oavsett det är sant eller inte. En annan nackdel är att vår associationsförmåga är särskilt bra på att associera det som är negativt. Här är en associationsövning som kallas "Citronen" som du kan testa om du har lust:

"Citronen

Sitt ner och slappna av en kort stund. Det räcker att du drar ett djupt andetag och sakta släpper ut luften.

Så tänker du dig att du håller en citron i handen. Det är en stor citron, och du känner det knottriga skalet mot din hand. Den är lysande ljusgul, och nästan tung att hålla i.

Du tar fram en liten kniv och skär den i två halvor. Det ljusgula köttet blänker fuktigt. Du ser en droppe fruktsaft som rinner ned över kanten. Den är verkligen mogen och saftig, den här citronen!

Så för du den till munnen och låter tänderna sjunka ned djupt i fruktköttet!

Kände du en särskild känsla i munnen när du tänkte dig in i situationen? Var det så att saliven började rinna till? Kanske kunde du till och med känna en syrlig smak? Då måste man ju undra vad det handlar om! Du tänker på en citron - och din kropp reagerar som om du hade en citron framför dig! Var tanken sann? Var känslan sann? Är det så att du har en smygcitron i fickan?

Om enbart tanken kan sätta igång en kroppsprocess av det här slaget - vad händer då med andra tankar som:

Jag hinner inte det här! Jag är värdelös!
Blir inte det här bra kan jag lika gärna byta jobb!

Är tankarna "sanna"? Vilka känslor väcks? Är känslorna "sanna"? Mår vi bättre av att uppfatta tankarna som sanningar? Fundera gärna på det en stund innan du går vidare."
  

Ord som smittar

Tankarnas viktigaste funktion är alltså att upptäcka och analysera hot, dvs allt som är eller skulle kunna bli obehagligt på något sätt.

För att detta "larm" ska vara verkligt effektivt är det så konstruerat att vi inte ens behöver ha upplevt en sak själv för att den ska skapa obehagskänslor. Genom förmågan att koppla ihop allt som har det minsta med varandra att göra blir larmet supereffektivt, och slår på stup i kvarten.

I praktiken innebär det att du, om någon har berättat för dig att det skedde ett hemskt mord efter en vandringsled du brukar gå, tänker på det då och då när du besöker denna. Kanske känner du dig till och med lite rädd, trots att det var flera år sedan. Och till och med när du får reda på att det bara var en påhittad historia kan obehagskänslorna dyka upp! Dessutom - även andra vandringsleder kan i fortsättningen väcka samma oro!
  

Ord som smittar

Ytterligare ett exempel på hur ord kan smitta:

Kanske har du märkt själv hur du faktiskt blir en aning mera stressad av att tala om stress! Eller mera nedstämd av att tala om hur dåligt du mår!

Det är till och med så att själva ordet deprimerad eller ordet ångest kan ha en direkt koppling till att må dåligt, att känna hopplöshet, till sjukdomsrädsla och grubbel. Själva ordet blir en symbol för något obehagligt. Ordet "laddas" med allt som hör till depression - både det man hört och kanske själv upplevt. Det är lite som effekten med citronen - ordet och tanken skapar en fysisk och känslomässig reaktion.

Fundera gärna på om du har många såna ord som ständigt dyker upp och skapar en "citroneffekt" innan du fortsätter.


Spegelnerver

Hur är det med kroppsspråk egentligen - man har ju hört att "80 procent av allt vi säger, det säger vi med kroppen" och liknande.

Även om det är svårt att bedöma hur stor procent av vår kommunikation som sker med kroppsspråk respektive med ord, så är det tydligt att vi har ett medfött system för att tolka ansikts- och kroppsuttryck. Inom hjärnforskningen har man till och med hittat ett område som tycks vara särskilt avsett för att uppfatta känsloinnehållet i ett ansikte.

Vi härmar uttryck - och känner likadant

I experiment har man också kunnat visa att vi automatiskt "härmar" ansiktsuttryck hos andra! Om vi ser någon som är arg aktiveras våra egna "arg-muskler" i ansiktet - och tvärtom om någon är glad.

Den här reaktionen sker helt omedvetet - även om man bara ser ansiktet så kort tid att vi inte ens hinner uppfatta det! I de experiment man gör kring detta visas ett neutralt ansikte - och mitt i visningen visas ett argt ansikte under 30 millisekunder. Det är så snabbt att man inte hinner märka något. Ändå har man reagerat.

Vi reagerar alltså omedvetet på andras reaktioner och ansiktsuttryck. Glada människor gör oss glada och vi blir argare i en arg miljö. Och kanske mera stressade bland andra som är stressade?

Livsviktiga minnen

Ytterligare en egenskap i vår tanke- och ordmaskin är värd att nämna - minnet! Vi har ett alldeles enastående minne till vårt förfogande! 

Har du kontrollen över dina tankar?

Hur är det egentligen - styrs det du gör av vad du tänker och känner? Gör du det du tänker och känner? Eller är det tvärtom så att det du tänker och känner styrs av det du gör? Eller kan det till och med vara på något annat sätt?

Det här är en oerhört svår fråga, och det finns inga självklara svar. De viktigaste svaren som vi ser det är de vi får genom egna upplevelser, egna erfarenheter.

Våga vara villig!

Du ser, hör, tänker och känner. Och för det mesta går allt automatiskt och samtidigt. Allt kopplas ihop till en upplevelse av helhet och sammanhang. Tankar har några viktiga egenskaper: Tanken är inte en vän. Det är snarare en följeslagare som har till uppgift att upptäcka och varna för allt som skulle kunna vara ett hot - idag eller i framtiden.

• Tankarna kommer automatiskt och kan bara kontrolleras till en del - huvudsakligen genom vårt valda beteende.


• Tankar kopplas ihop med känslor och händelser och andra tankar, och blir på det sättet kraftfulla och dominerande.


• Tankar ger alltid intryck av att vara objektiva och sanna - trots att det inte alltid är så.

Bussturen

(1 av 5)

Tänk dig att du är bussförare. Dina passagerare är alla dina tankar, minnen och känslor. Där sitter de bakom dig - och flera av dem är inte vackra att skåda. Smutsiga, ärriga, med långa huggtänder och dräglande käftar sitter de bakom dig, medan du kör mot ditt mål. Många håller hotfulla vapen i händerna, någon har en påk, en annan en kniv en tredje ser ut att kunna slita sönder dig med händerna. (Det finns en och annan trevlig passagerare också, men dem lämnar vi därhän den här gången).

Du har ett avtal med passagerarna - eller kanske kan man säga att de har ett avtal med dig: Om du gör som de säger så håller de sig längst bak - nästan utom synhåll för dig. Men - om du inte gör det, så kommer de genast framstormande till dig!

Bussturen

(2 av 5)

Låt oss säga att du styr din buss mot ett av dina verkligt viktiga mål här i livet - låt oss t ex säga att du alltid drömt om att vidareutbilda dig. Så du styr mot högskolan. Tankemonstren där bak skriker högljutt, och det första kommer fram och viftar med sin stora kniv.

Hallå där! Hitåt kan du verkligen inte åka! Tänk på dina barn! Hur ska de klara sig? Det blir sena kvällar och nätter

Du funderar, och svarar att du ju kan studera på halvtid. Och så svänger du av mot halvtidsstudierna.

Bussturen

(3 av 5)

Det var enkelt! Till och med en bättre lösning, i alla fall för barnen, även om du förstås helst ville kunna ägna dig helhjärtat åt att studera.

Men, plötsligt vaknar ännu en av passagerarna till och kommer fram till dig. Du ser hans slemmiga käft öppna sig, och dunsterna får dig nästan att tvärvända. Du vet vad som ska komma:

Jaha, och vart är du på väg då? Till visdomens hus, förstår jag? Men, lilla gumman - då har jag bara en liten fråga... hur ska du kunna passa in där, som är så dum och obildad och har så svårt att lära dig något! Du kan ju inte ens köra buss ordentligt! Skärp dig nu!!!

Eftersom han dessutom börjar leta i fickan efter knogjärnen svänger du hastigt in på första tvärgata. Okey, säger du! Jag går en kvällskurs till att börja med - nåt studieförberedande! Nöjd och belåten backar drägelkäften.

Bussturen

(4 av 5)

Jaha! Inte precis vad jag hade tänkt... men bättre än ingenting. Och ärligt talat är jag inte så himla studievan.

Precis när du tror att du har hittat en bra väg kommer ännu en passagerare fram - och det är den värste av dem alla. Du börjar genast darra, och leta efter närmaste avtagsväg.

Vad är det här för dumheter! Nu vänder du om! Tidsfördriv och lättja, det blir man inte fet på! Vore det något ruter i dig skulle du ta och börja tjäna lite pengar, så att du kan försörja dig och din familj! Ta ett extrajobb och var som folk! Tramsfia!!

Du vet vad som väntar. Det är ingen idé att säga emot, det blir värre och värre, och du nickar bara stelt. Du svänger in på vägen som går tillbaka och tänker resignerat att du lika gärna kan titta in på arbetsförmedlingen för att se om det har dykt upp något bra extrajobb den här veckan.

Bussturen

(5 av 5)

Efter ett tag lär du dig exakt vad som krävs för att de inte ska komma fram och skramla med sina vapen och himla hotfullt med ögonen. Du gör som de vill - och då håller de sig undan från ditt liv. Du lär dig var du ska vika av för att de inte ska protestera, och efter ett tag behöver du inte ens lyssna till deras vrål mer än någon gång då och då.

Monstren styr genom sina hot och genom att rassla med kedjor och peka på dina svaga sidor. Men - de är bara tankar. De ser hotfulla ut, men kan inte göra dig något. Det enda de kan göra är att komma fram så att du måste titta på dem. Och för att slippa titta på dem, slippa lyssna på dem måste du kompromissa med dina mål och värderingar.

Finns det något annat sätt? Något sätt så att du kan behålla riktningen? Kan du klappa dem på huvudet och låta dem följa med - om de nu har bestämt sig för att sitta kvar i bussen?

Leder tanken dig på rätt väg?

Om man nu inte kan kontrollera tanken, om den kommer automatiskt och förstärks genom att kopplas till känslor - hur gör man då?

Det första har du redan gjort - du har läst och funderat kring tankarna. Om du håller med oss, och upplever att så här fungerar tankarna, då är det en erfarenhet du kan använda. Håll den i minnet, framför allt när tankarna försöker dra iväg dig åt något håll dit du inte vill. Låt tanken vara en tanke - och låt känslan vara just en känsla - och förväxla dem inte med sanning.

Man pratar om att gå dit hjärtat leder en. Det låter väldigt bra. Frågan är då bara vad som är hjärtat.

• Är det tanken (busspassageraren)?
• Är det känslan (rädslan som gör att man undviker obehaget) ?
• Är det viljan (som gör att man handlar på ett sätt som ligger i linje med det som är viktigt och värdefullt)?

Ordlekar för välbefinnande

Ett intressant experiment du kan göra för dig själv är att pröva att använda några uttryck i språket lite då och då - ord som ibland kan lura tankarna att slå en kullerbytta och byta känslokoppling.

Det mest fascinerande är ordet MEN. När man använder ordet men så betyder det i regel ett förnekande eller förminskande av det man sa först. Man säger något - sen kommer men och sen kommer det viktiga.

Jag har ett bra förhållande MEN min sambo är himla jobbig.	Jämför med:	Jag har ett bra förhållande OCH min sambo är himla jobbig.
I det första fallet lutar det åt separation, i det andra fallet låter det som vilket förhållande som helst, lite mer nyanserat än vanligt bara. Ett annat exempel:
Jag gillar att plugga MEN jag avskyr att gå upp på morgonen.	Jämför med:	Jag gillar att plugga OCH jag avskyr att gå upp på morgonen.

I första meningen låter det som en konflikt som skulle kunna innebära ett avhopp. I andra fallet konstaterar man två känslor och konstaterar att de finns där samtidigt.

Övning

Försök att då och då byta ut MEN mot OCH, och känn efter hur det känns. Detta är en evighetsövning.

Att ha en tanke

Att förstå hur tankar uppkommer och varför - utan att samtidigt förbanna de tankar man har - är ingen lätt match. Ändå finns det i praktiken inget "trix" att ta till för att få bort tankar man inte vill ha.
I grunden handlar det om hur man ser på sina tankar. Är man sina tankar eller har man sina tankar - precis som man har ett knä som gör ont, eller en mage som ofta kurrar. På samma sätt kan man fundera över sina känslor - är man sina känslor, eller har man dem. Pröva gärna att säga följande meningar högt för dig själv, och känn efter hur de påverkar dig:

Jag är värdelös och dum!	Jämför med:	Jag har en tanke att jag är värdelös och dum!
Allt detta grubblande gör mig galen!		Jag har en tanke att jag blir galen av allt grubblande!
Jag är så frustrerad!		Jag har en känsla av frustration!
Jag är ledsen!		Jag har en känsla av ledsenhet.

Jag måste göra något eller jag väljer att göra något?

Allt som oftast saboterar vi vårt välbefinnande genom att påminna oss själva om plikter och önskningar och annat som vi borde eller måste göra. Måste och borde är ord som tvingar oss bort från nuet, antingen till det vi har planerat att göra senare eller till skuldkänslor för att vi inte gjort det vi planerat tidigare.
Ytterligare en liten ordlek man kan ta till för att ge sina påträngande tankar en "tankeställare" är att byta ut "jag måste..." med "jag väljer att...". Pröva gärna nedanstående.

Jag måste verkligen sätta igång med jobbet nu!	Jämför med alternativen	Jag väljer att sätta igång med jobbet nu!
		Jag väljer att sätta igång lite senare!
Jag borde ringa Elin nu!	Jämför med alternativen	Jag väljer att ringa Elin nu!
		Jag väljer att inte ringa Elin nu!"

Källa: Livanda