lördag 8 mars 2014

Internationella Kvinnodagen 2014

När jag gick i gymnasiet på 70-talet fick jag lära mig i skolan att kvinnor och män var jämställda.

Sedan kom jag ut i verkligheten. Gick på anställningsintervjuer och fick frågan gång på gång om jag planerade att skaffa barn. Jo, drömde om det gjorde jag ju. Fast ibland undrade jag över varför mannen som intervjuade mig inte också passade på att fråga mig om jag planerade att bli sjuk eller få en hjärtinfarkt eller något annat oförutsägbart. Jag tror till och med att jag svarade det en gång så småningom under en intervju när jag tröttnat på den frågan. Fast det är länge sedan nu.

Jag fick jobb och blev nypt i rumpan av försäljningschefen. Samtidigt log han mot mig och jag kände äckel inuti mig.

Jag fick ett annat jobb. Nu hade jag utvecklat förmågan att känna när någon man på jobbet kom alltför nära mig rent fysiskt under arbetstid. När han började luta sig över mig lite mer än nödvändigt. Nudda min kropp lite mer än han egentligen behövde göra.

Jag blev inte längre överraskad utan visste hur jag skulle markera var min gräns gick som kvinna och människa.

Inte alls alla män, fast alltför många män tar sig friheter de inte har när det gäller kvinnor.

En gång i tiden ägde en man som var gift sin kvinna. Om hon blev våldtagen, var det mannen som ansågs vara offret (jo, du läste rätt). Idag är det kvinnan som är offret vid en våldtäkt. Fast det har blivit allt svårare att bevisa en våldtäkt och många män slipper lindrigt undan efter att begått en våldtäkt. Då menar jag Sverige. Internationellt äger många män fortfarande kvinnor och ibland flera kvinnor. För att inte tala om de övergrepp som sker på kvinnor i världen. De kvinnor som misshandlas, fysiskt eller psykiskt av män. De kvinnor som dödas av män.

Min mormor blev gravid som ung utan att vara förlovad eller gift. Den blivande pappan packade en väska och drog till Amerika. Mormor ville ta sitt liv. Fast ändrade sig där hon satt i skogen på en stubbe vid den lilla sjön hon tänkte dränka sig i. Berättade efteråt att hon hörde en röst som sa till henne att inte göra det. Hon gick hem. Berättade för sin mamma och pappa hur det var. Bar och födde barnet som sedan fick min mormors bror och hans fru till föräldrar.

Min farfars bror var åklagare i Malmö. Hans dotter blev med barn utan att hon var förlovad eller gift. Hon slängde sig från en balkong och dog.

Min mormors grannfru födde nio barn. Var gift med en alkoholist. Sökte ibland skydd på nätterna hos min mormor och morfar när mannen var berusad och slog henne. Där fick hon och barnen sova på köksgolvet tills mannen nyktrat till eller somnat, så att hon kunde gå hem till sig igen. Hon levde med sin man tills han dog. Jag minns henne som gammal och änka. Hur hon gick stolt och rak i ryggen genom samhället.

Det finns en historia när det gäller jämställdheten i världen. Den är full av kvinnoöden. En del mer smärtsamma än andra. Vi får aldrig glömma den historien. Vi får aldrig glömma de kvinnorna.

Idag handlar jämställdheten i Sverige till exempel om att fler unga tjejer än killar mår psykiskt dåligt.

Att kvinnor våldtas och misshandlas fysiskt och psykiskt. Ibland till döds.

Att lönegapet mellan kvinnor och män ökat så mycket på grund av Alliansens arbetslinje att jag slår näven i bordet när jag läser om det.

Att till exempel 7 av 10 människor som utförsäkrades under 2010 var kvinnor.

Att de allra flesta långtidssjukskrivna är kvinnor.

Att allt fler kvinnor drabbas av stressrelaterad ohälsa som utmattningssyndrom och hjärt-, kärlsjukdomar. Och de gör det inte för att de arbetat för lite. Utan tvärtom. De har slitit ut sig.

Jämställdheten i Sverige idag handlar om att det är de ensamstående kvinnorna som blivit allt fattigare de senaste åren.

Jag läste i veckan att det aldrig förut varit så många fler kvinnor än män i utbildning på högskolor och universitet som nu i Sverige. Vi är på gång. Kunskap ger makt att förändra. Fast det är inget som vi kvinnor får gratis eller utan hårt arbete.

Det är i oss själva som jämställdheten börjar.

Det handlar om att veta vårt värde. Som kvinnor. Och människor.

Att utbilda och engagera oss. Våga vara synliga och sätta gränser när det behövs. Rösta på de partier som i handling och inte bara i ord visar att de arbetar för ett jämställt samhälle.



Lästips: 

"Det kostar på att vara kvinna idag" (Aftonbladet)






#Blogg100 - Dag 9

10 kommentarer:

  1. Himla BRA talat, uttryckt och skrivet.
    Kunde inte sagt det bättre själv ;)
    / Loppan G-sson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack goa Loppan! Så glad jag blev för dina rader till mig!

      Hoppas att du har det bra.

      Stor kram och allt gott!

      Radera
  2. Bra skrivet, nog ser det verkliga livet helt annorlunda ut än man får lära sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Nett! :)

      Ja, vi är nog många kvinnor som fått lära oss en sak i skolan och sedan upptäckt något helt annat i verkligheten.

      När det gäller jämställdheten har det backat rejält i Sverige de senaste åren. Det gör ont i mig fast jag låter mig inte tryckas ned, det är en sak som är säker. :)

      Kram

      Radera
  3. Kloka ord Anna-Karin! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Moi! :)

      Kram och allt gott!

      Radera
  4. Instämmer. Det är det mest kraftfulla inlägg jag har läst av dig
    Anna-Karin. Tappa andan. Var jag chef på Aftonbladet vore du
    anställd där för längesen.
    Här en uträkning jag gjort som du gärna får sprida på din Facebook.
    Världens lägsta valuta, är en våldtagen kvinnas ord vid en domstol,
    om de ens når så långt.
    Nu önskar jag dig en varm och solig vecka... Kalle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Kalle. :)

      Jag har ingen lust alls att vara anställd på en tidning idag. Till största delen på grund av stresskänsligheten som jag utvecklat. Min hälsa är viktigast av allt där jag är idag.

      Att alltid skriva mot dead-line är fruktansvärt stressande. Och det finns hur många skickliga skribenter som helst som slåss om jobben.

      Därför är det så befriande med en blogg. Här är jag min egen chef, det passar mig perfekt, Kalle. :)

      Och så älskar jag att skriva fritt. Sådan är jag där jag är idag. :)

      Kram och en härlig vårvecka önskar jag dig!

      Radera
  5. Jag instämmer med ovan talande. Väldigt bra skrivet! Och så hemskt att det fortfarande är som det är...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Språkfålen! :)

      Varje människa, man eller kvinna, som kan se vad som händer och vad som vi behöver förändra för att skapa ett jämställt samhälle, ger mig hopp. Vi får inte blunda för det. Det handlar om att vi alla ska må bra.

      Varm kram

      Radera