fredag 7 mars 2014

Tystnad som gör ont - om konflikter


Det går nog inte att leva ett liv som människa utan att ibland hamna i konflikter med andra. Både som barn och som vuxen. I relationer av olika slag.

Det är inget konstigt med det. Det viktiga är att man klarar att hantera konflikter på ett sätt så att man växer som människa i stället för att krymper, tänker jag.

När jag öppnar mitt hjärta för en människa i en konflikt och visar mitt sårbara jag, det innersta jag känner, kan jag bli bemött på så många olika sätt. Det är alltid en risk jag tar när jag väljer att öppna mig för en annan människa. Jag kan bli mött av allt från att få vila min ögon i en blick som är lugn och bekräftande till att mötas av flykt och tystnad.

Det sistnämnda gör så grymt ont i mig.

Härskartekniken osynliggörande. Där står du avklädd och möts av iskall tystnad och människor som vänder dig ryggen.

Jag förstår som vuxen idag själv anledningen till att jag reagerar så starkt som jag gör. Har man upplevt något tidigt i livet och dessutom gång på gång på gång, så sätter det sina spår i minnet och i känslorna.

Fast genom att vara medveten om varför jag reagerar som jag gör, kan jag välja att inte längre tillåta andra att utsätta mig för det. Jag kan sätta en gräns för hur jag tillåter andra att hantera mig. Välja vilka jag lämnar ut mitt innersta till och till vilka jag inte gör det.

Jag kan säga: "För mig är det inte OK att du lämnar mig mitt i en konflikt och vägrar reda ut det som har hänt. Jag önskar att vi samtalar med varandra i stället."

Sedan har den andra personen ett val att göra för sig själv. Det kan inte jag påverka och det är inte heller mitt ansvar.

När jag satt den gränsen kring mig själv, så tydligt och lugnt som jag klarar av, känner jag respekten för mig själv växa inuti mig.

Det är ett av de sätt jag visar kärlek till mig själv idag.






#Blogg100 - Dag 8

8 kommentarer:

  1. Så bra och sant skrivet. Jag känner igen mycket i detta och genom livet har man hamnat i saker och blivit mycket sårad men som du säger så får man inte låta sig nedslås helt. Jag har själv fått arbeta med att jag varit rädd för konflikter och inte velat möta dom utan tagit ett steg tillbaka. Numera så har jag redskap som hjälper mig och jag tar inte skit utan att bemöta men inte på ett aggressivt sätt.Härskarteknik är det värsta jag vet men har ingen rädsla längre för sånt jag varit vettskrämd förut. Det kallas väl utveckling och att ha gått in i sig själv och rannsaka saker som man måste ändra på för att få respekt. Jag fick vara lite kryptisk här ;) Du är en klok person det syns i det du skriver. Härlig låt

    Ha en skön fredag
    kram
    Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ta ingen skit, minns du Grynet från TV som brukade säga så? Bra att ha med sig de orden genom livet.

      Jag har övat mig mycket i att inte ta skit. Framförallt sedan jag blev sjukskriven. ;) :)

      Så bra att du har redskap som fungerar för dig i konflikter, Malin. Man lär så länge man lever. Och kanske är det just därför som vi lever, vi människor. I alla fall är det en bra drivkraft i livet, tycker jag, att vilja lära och mogna som människa.

      Kram och allt gott!

      Radera
  2. Nu blev det lite fel för det saknas länk. Det är jag wiper som skrev inlägget ovan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok, så kan det bli. Lätt hänt! :)

      Kram igen! :)

      Radera
  3. Anna Karin; detta är bra skrivet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Tove, nu gjorde du mig glad! :)

      Kram och allt gott!

      Radera
  4. Anna-Karin, vad tror du om det där med att en del män och även
    kvinnor känner sig lurade in i förhållanden och äktenskap, som
    fångar i bur och att detta är upphov till så mycket missnöje och
    ansvarslöst beteende.

    En som aldrig frågat förr.
    ((Kram)) Kalle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, Kalle, vilken svår fråga.

      Hur menar du? Kan du förklara lite närmre för mig?

      Kram

      Radera