"Hur kan jag säga om din röst är vacker. Jag vet ju bara, att den genomtränger mig och kommer mig att darra som ett löv och trasar sönder mig och spränger mig.
Vad vet jag om din hud och dina lemmar. Det bara skakar mig att de är dina, så att för mig finns ingen sömn och vila, tills de är mina.
Kärlek kommer tyst... men man vet när den är där, för då plötsligt är man inte ensam längre... och man är inte ledsen inuti."
(Karin Boye)
En underbar dikt!
SvaraRaderaHej Anne-Sofie!
SvaraRaderaInstämmer. Och den känns sann för mig.
Tänk att kunna säga så mycket med så få ord. Det är en stor konst.
Kram
Anna-Karin