torsdag 11 februari 2010

Ensamhet



Jag sitter i min morgonrock fast klockan är åtta och jag är alldeles ensam. De senaste dagarna har jag träffat mycket folk och det har pratats och surrats och skrattats. Så just idag njuter jag av att få vara ensam. Då hör jag mina egna tankar därinifrån mig själv.

Ensamhet kan kännas så olika för mig som människa. Jag har upplevt mycket ensamhet i mitt liv, så jag undrar om det finns någon ensamhet överhuvudtaget som jag inte varit med om än.

Jag var ensam om att vara rik när jag var barn. Sedan blev jag ensam om att vara luspank som barn. Jag var ensam om att ha en pappa som satt i fängelse när jag var barn. Likaså var jag ensam om att ha en mamma som var psykiskt sjuk. Jag var ensam om att inte bo hos mina föräldrar eller tillsammans med mitt syskon.

Sedan kom det en tid i mitt liv med mer positiv känsla av ensamhet. Jag var ensam om att studera vidare på högskola i min släkt. Jag var ensam om att flytta hemifrån tidigt.

Så en mycket tung period av ensamhet i mitt liv igen. Ensamheten när min blivande svärfar tog sitt liv och jag var nyförlovad. Ensamhet mitt ibland människor som alla var lika ensamma i sin chock att det inte gick att nå in till varandra under en lång, lång tid.

En positiv tid av ensamhet kom så småningom igen. Jag var ensam i min omgivning om att flytta hemifrån och lämna det lilla samhället för att flytta till en större stad. Jag var ensam om att bryta upp. Jag var ensam om att satsa hårt på jobbet. Jag var ensam bland mina nära vänner och bekanta om att lämna den traditionella kvinnorollen också när jag fått barn.

Så småningom kom ännu en period av tung ensamhet. Ensamheten om att kraschlanda. Ensam om att bli utmattad. Deprimerad. Det var nog den värsta ensamheten av dem alla. För ingen förstod mig. Tills jag mötte en profesionell lyssnare som, faktiskt, förstod. På riktigt.

Jag minns att jag sa: "Det känns som att min kropp har blivit mitt fängelse". Jag minns att han svarade: "Det finns en väg ut ur det här fängelset".

Där började de första stapplande stegen bort från mitt livs största ensamhet någonsin.

Idag kan jag njuta av ensamheten. Den skrämmer mig inte som förut. Det är alldeles fantastiskt för mig att kunna göra det igen. Och att jag kan det, beror till största delen på att jag inte är så isolerad längre. Att jag har ett arbete där jag träffar människor. Så småningom så var det isoleringen som var min värsta fiende. Och hur jag än försökte, som sjukskriven på heltid, så var det väldigt svårt att hitta människor att vara med under dagtid.

Ibland blir det för mycket människor för mig. Då behöver jag ensamheten en stund, för att hitta mig själv, mina egna tankar, min egen vilja och lust.

Vi människor är flockdjur. Vi är skapade för att göra saker tillsammans, för att tala med varandra, för att röra vid varandra, för att finnas till för varandra, för att hjälpas åt och för att hjälpa varandra.

Vi människor behöver varandra. Det är fint, tycker jag.

8 kommentarer:

  1. Innerst inne är vi alla ensamma även om vi försöker delta i det stora spelet som kallas gemenskap. Den vedertagna samhällsnormen gör det fult och skamligt att vara ensam, så vi spelar med och håller skenet uppe. För egen del känner jag det viktigt att släppa fram ensamheten och göra den till något positivt och stärkande för själen. Ensamhet för mig innebär frihet och möjlighet att fylla min tid med kvalitetsvärden. Ensam känner jag mig inte ensam eftersom jag befinner mig i jaget, men tillsammans med andra kan jag känna mig mycket ensam eftersom jag då måste spela en roll i spelet gemenskap.
    Vänliga hälsningar från Carl
    ;-)

    SvaraRadera
  2. Knepigt det där...själv så njuter jag av de gånger som jag är ensam, men det beror förmodligen på att de gångerna inte är så många.
    Men jag är nog inte den människotypen som är beroende av ljud och rörelse omkring mig, hellre tvärtom.

    Kram:-)

    SvaraRadera
  3. Hej Anna-Karin
    Jag kan njuta av att vara ensam. Av tystnaden. Det är ett behov hos mig snarare. Gillar ju även att umgås med familj och vänner, men i lagom doser av allt.

    Må så gott
    Kram
    Susanne

    SvaraRadera
  4. Jag är ensam och ledsen. Tror att det är roligare att vara ensam och glad. Men jag är ledsen och då finns inte så mycket att göra. Än att hoppas att det går över. Tiden läker alla så va, det sägs det ju i alla fall. Så jag hoppas på det . Tills dess är det nog bara att stå ut. Vet inte riktigt vad man ska göra med ångesten bara. Nå tips? Frid på er/ Lisa

    SvaraRadera
  5. Hej Gewe,

    Jag kan känna igen egna tankar i mycket av det du skriver så fint om ensamhet. Visst är vi ensamma när det gäller. Visst kan man känna sig som allra mest ensam mitt ibland en massa andra människor. Och visst kan ensamheten vara något väldigt fint och något att värna om.

    Jag som person vill ha både gemenskap och ensamhet i mitt liv. När jag har balans mellan det här, då mår just jag bra som människa, känner jag.

    Tack för din fina kommentar och ha det så gott! Det är stort att kunna känna sig trygg i ensamheten.

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  6. Hej Anne-Sofie,

    Det handlar för mig om att ha balans mellan gemenskap och ensamhet. De perioder som jag har haft det i mitt liv, då har jag mått bra som människa.

    Jag tror att det här skiftar genom livets gång. Både upplevelsen av ensamhet och också hur mycket ensamhet man "tål".

    Och så är vi så klart olika individer också, med olika behov. Precis som att ordet ensamhet kan betyda så väldigt många olika saker, tänker jag.

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  7. Hej Susanne!

    Lagom doser av allt, ja, det är då jag mår som bäst. Det är nog så för de flesta av oss, tror jag.

    Ha det bra!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  8. Hej Lisa,

    Tack för att du läste och skrev en kommentar. Det är så jobbigt att känna sig både ensam och ledsen samtidigt. Visst är det lättare att vara ensam om man är glad, så känner jag det i alla fall.

    Jag har själv ångest till och från och för just mig blir ångesten värre när jag är ensam. Så jag försöker söka mig till människor, då mår jag bättre.

    Fast jag tror att det är svårt att svara generellt. Om jag ska ge dig något råd, så är det att du ska söka dig till det som du tycker är roligt, som gör dig glad. Små, små saker kan göra en stor förändring. Så har det varit för mig.

    Jag önskar dig allt gott!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera