Så var det då äntligen fredag. Den här veckan har gått så fort. Säkert därför att jag jobbat mer. Jag har ju knappt jobbat något alls utanför hemmet på hela tio år. Ideellt jobbade jag upp till tio timmar i veckan. Nu jobbar jag i det "riktiga" arbetslivet och ökar på min tid från tio timmar i veckan sedan 3-4 veckor tillbaka.
Jag räknade nyss ut att den här veckan har jag jobbat nästan 14 timmar på tre dagar. En dag den här veckan har jag varit ledig. Och jag konstaterar att jag är fortfarande vid liv. Jag har faktiskt haft riktigt roligt. Jag trivs med det jag gör.
Här hemma blir det mer och mer dammigt. Jag hinner inte med att städa i veckorna nu. Men vi hjälps åt mer med städningen nu i familjen när jag arbetar. Det fungerar helt enkelt inte annars.
Och ärligt talat, så trivs jag mycket bättre med att vara ute och jobba, träffa folk och skriva artiklar, än med att vara hemma och hushållsarbeta. Vi människor är ju olika. En del trivs med att hushållsarbeta. Jag städar och tvättar och så, men det finns saker som jag tycker är roligare att göra.
Det är ett härligt väder ute nu. Jag var högt uppe på höjderna kring Vättern i eftermiddag på ett jobb. Och plötsligt sprack molnen upp och solen sken. Det var så vackert med utsikten över Vättern! Riktig vårkänsla i ljuset.
Tydligen ska det bli fint väder i helgen. Jag ska försöka ta mina små sköna promenader då, få in mycket frisk luft i lungorna och mycket ljus i mina ögon.
Jag känner mig pigg, glad och nöjd med min vecka. Det är härligt att det är helg nu. Tid att ladda mina batterier igen. Kanske att det skulle vara bra med ett biobesök också i helgen. Och så kanske det är ishockeymatch på TV. HV 71 har gått till final. Det vill jag inte missa, slutspelet. Jag hoppas på att det blir guldfest i stan så småningom. Heja HV 71!
Tack snälla för ditt besök idag!
SvaraRaderaDu har rätt i orsaken till min sons död. Han åkte tåg hem till sitt som var några mil ifrån oss. Han omkom tretton dagar efter vårt sista möte, i just en trafikolycka.
Kram
Hej Gunilla,
SvaraRaderaDet kändes alldeles självklart att gå in i din blogg för att läsa där just idag. Idag mer än någonsin annars.
Tänk vad din blogg har betytt för mig den här tiden sedan jag började blogga. Hur den förändrat mig som människa. Från att inte våga närma mig det mörka i din sorg, till att dra mig dit för att känna att vi kan stötta varandra, vi människor. Tack för att du skriver om det svåraste av det svåra, Gunilla. Det är så starkt att du gör det, tycker jag.
Tack för att du berättar hur det gick till när din son dog. Det är så tragiskt. Men ändå kan jag känna att det skulle varit ännu värre om han aldrig funnits.
Så har jag kunnat känna det när jag förlorat någon som jag älskat. Att även om det gör så där gräsligt ont, så är tanken på att den personen aldrig skulle ha funnits ännu värre. Jag tror att du förstår hur jag menar.
Många kramar
Anna-Karin
Arbeta deltid är lagom, skulle absolut inte vilja ha heltidsarbete. Kram.
SvaraRaderaHej Anne-Sofie!
SvaraRaderaDeltid är absolut lagom, jag håller med. Idag har jag faktiskt jobbat 7 timmar och 45 minuter. Jag lever, otroligt att jag har orkat det jag orkat. Säkert därför att jag har haft en bra helg och laddat mina batterier. Men jag ville inte ha det så varje dag.
Kram
Anna-Karin