måndag 26 april 2010

En STOR bukett med glädje!


Varje år när jag ser marken täckt av vitsippor, tänker jag på den gången när min äldsta dotter skuttade omkring bland vitsipporna i skogen nära där jag bor, alldeles intill den porlande bäcken. Hon var tre år, tror jag, och hon hade på sig vinterjackan och mössan fortfarande. Hon hade färgglada kläder så hon syntes väl där i skogen. Jag ville ju inte att hon skulle försvinna för mig. Och hon sprang iväg så fort.

Alldeles vild plockade hon blomma på blomma. Så vilt som bara riktigt små barn kan plocka blommor. Så vilt att de ibland inte bara plockar själva blomman utan också drar upp hela roten. Så vilt att den plockade blomman ibland saknar stjälk och ibland har en stjälk på en decimeter. Så vilt plockade min äldsta dotter vitsippor just den här gången.

Buketten blev större och större. Jag tror inte att jag ljuger, om jag skriver att den till slut var lika stor som hennes glada ansikte med de intensivt ljusblå ögonen som hela tiden var på jakt efter det vita guldet i skogen.

När inte de små knubbiga, varma händerna hade plats för fler blommor, fast skogen fortfarande var full av dem och lockade henne att plocka ännu fler, då vände hon sig om mot mig, med den stora vitsippsbuketten i sina händer, såg lycklig upp på mig, rakt in i ögonen mina och sa:

"Nu plockar jag en STOR bukett med glädje, mamma!"

Sedan skuttade hon iväg, före mig, hemåt med sin stora bukett med glädje. Och jag gick efter och fick ibland plocka upp en vitsippa som hon råkade tappa på den skuttiga hemfärden, med den stora buketten glädje i sina knubbiga, varma händer.

7 kommentarer:

  1. Så fint och på pricken.

    Kände likadant idag när jag var ute på långpromenad i skogen och såg alla vitsippsbackarna.
    Ren glädje! :)

    Varma hälsningar

    SvaraRadera
  2. Hej Maskroskvinnan!
    Ja i dag var det riktigt varmt,så jag hade
    sommarjacka på mej,så gick jag mot byn sen
    plockade sambon upp mej.
    Sen en knapp timme innan vi skulle hem från hans mamma så gick jag hemmåt,men det blev inte riktigt 5 km ändå.Och så började komma lite regn
    men det kom bara lite.Ja det har slagit ut mycket för varje dag ser man förändring,såg att magnolian jag tog ett foto på i fjol är på gång men inte så stor så jag tog inget foto,vet du vad,jag såg den första maskrosen idag.
    Kramar.

    SvaraRadera
  3. Hej S o F!

    Tack för att du läste! Du kan tro att jag tyckte att hon var underbar, min unge, när hon sa de här orden om att hon plockade en stor bukett med glädje!

    Visst är det fullt av glädje där ute i naturen nu! Och ännu mer är på väg. Det är en underbar tid vi har framför oss nu, tycker jag.

    Ha det fint!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  4. Hej Agath!

    Så långt du går, så flitig du är! Här sitter jag och får lite dåligt samvete när jag läser det du skriver, att du går så långa promenader. Jag går så ofta jag kan, men än har jag nog inte kommit upp i 5 km. Bra gjort av dig, Agath, tycker jag, verkligen!

    Har du sett den första maskrosen? Fantastiskt! Här har jag inte sett någon än. Tack för att du berättade det.

    Ha en bra onsdag, Agath!

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  5. Hej Anne-Sofie!

    Ja, en härlig replik var det. Och gissa vem som var den stoltaste mamman i världen? :))

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  6. Åh, så underbart! Jag blir alldeles rörd. Vilket fantastiskt minne och vilken härlig replik!

    SvaraRadera